2 Samuel 5

1 Then came all the tribes of Israel to David unto Hebron, and spoke, saying, Behold us, thy bone and thy flesh are we;

Sedan; kommo alla Israels stammar till David i Hebron och sade så: "Vi äro ju ditt kött och ben.

2 Already yesterday, and even before, when Saul was king over us, thou wast the one that led out and brought in Israel: And the Lord said to thee, Thou shalt indeed feed my people Israel, and thou shalt be a chief over Israel.

Redan för länge sedan, då Saul ännu var konung över oss, var det du som var ledare och anförare för Israel. Och till dig har HERREN sagt: Du skall vara en herde för mitt folk Israel, ja, du skall vara en furste över Israel."

3 Thus came all the elders of Israel to the king unto Hebron; and king David made a covenant with them in Hebron before the Lord: and they anointed David as king over Israel.

När så alla de äldste i Israel kommo till konungen i Hebron, slöt konung David ett förbund med dem där i Hebron, inför HERREN; och sedan smorde de David till konung över Israel.

4 Thirty years was David old when he became king, [and] forty years he reigned.

David var trettio år gammal, när han blev konung, och han regerade i fyrtio år.

5 In Hebron he reigned over Judah seven years and six months: and in Jerusalem he reigned thirty and three years over all Israel and Judah.

I Hebron regerade han över Juda i sju år och sex månader, och i Jerusalem regerade han i trettiotre år över hela Israel och Juda.

6 And the king and his men went to Jerusalem against the Jebusites, the inhabitants of the land; who said unto David, as followeth, Thou shalt not come in hither, except thou [first] remove away the blind and the lame: meaning, David cannot come in hither.

Och konungen drog med sina män till Jerusalem, mot jebuséerna, som bodde där i landet. De sade då till David: "Hitin kommer du icke; blinda och halta skola driva dig bort, de mena att David icke skall komma hitin."

7 Nevertheless David captured the strong-hold of Zion; the same is the city of David.

Men David intog likväl Sions borg, det är Davids stad.

8 And David said on that day, Whosoever will smite the Jebusites, and reach the aqueduct and the lame and the blind, that are hateful to David's soul, —Wherefore people usually say, The blind and the lame shall not come into the house.

Och David sade på den dagen: "Vemhelst som slår ihjäl en jebusé och tränger fram till vattenledningen, han slår ihjäl just dessa halta och blinda, som David hatar." Därför plägar man säga: "Ingen blind och halt må komma in i huset."

9 And David dwelt in the fort, and he called it “The City of David.” And David built [it] round about from the Millo and inward.

Sedan tog David sin boning på borgen och kallade den Davids stad. Där uppförde David byggnader runt omkring, från Millo och vidare inåt.

10 And David went on, and became greater and greater, and the Lord the God of hosts was with him.

Och David blev allt mäktigare och mäktigare, och HERREN, härskarornas Gud, var med honom.

11 And Hiram the king of Tyre sent messengers to David, and cedar-trees, and carpenters, and stone-masons: and they built a house for David.

Och Hiram, konungen i Tyrus, skickade sändebud till David med cederträ, därjämte ock timmermän och stenhuggare; och de byggde ett hus åt David.

12 And David felt conscious that the Lord has established him as king over Israel, and that he had exalted his kingdom for the sake of his people Israel.

Och David märkte att HERREN hade befäst honom såsom konung över Israel, och att han hade upphöjt hans konungadöme, för sitt folk Israels skull.

13 And David took yet more concubines and wives out of Jerusalem, after he was come from Hebron; and there were born to David yet [more] sons and daughters.

Och David tog sig ännu flera bihustrur och hustrur från Jerusalem, sedan han hade kommit från Hebron; och åt David föddes ännu flera söner och döttrar.

14 And these are the names of those that were born unto him in Jerusalem: Shammua', and Shobab, and Nathan, and Solomon,

Dessa äro namnen på de söner som föddes åt honom i Jerusalem: Sammua, Sobab, Natan, Salomo,

15 And Yibchar, and Elishua', and Nepheg, and Yaphia',

Jibhar, Elisua, Nefeg, Jafia,

16 And Elishama', and Elyada', and Eliphelet.

Elisama, Eljada och Elifelet.

17 But when the Philistines heard that the people had anointed David as king over Israel, all the Philistines came up to seek David: and David heard of it, and went down to the strong-hold.

Men när filistéerna hörde att David hade blivit smord till konung över Israel, drogo de allasammans upp för att fånga David. När David hörde detta, drog han ned till borgen.

18 The Philistines also came and spread themselves out in the valley of Rephaim.

Och sedan filistéerna hade kommit fram, spridde de sig i Refaimsdalen.

19 And David asked counsel of the Lord, saying, shall I go up against the Philistines? wilt thou deliver them into my hand? And the Lord said unto David, Go up; for I will certainly deliver the Philistines into thy hand.

Då frågade David HERREN: "Skall jag draga upp mot filistéerna? Vill du då giva dem i min hand?" HERREN svarade David: "Drag upp; ty jag skall giva filistéerna i din hand.

20 And David came to Ba'al-perazim, and David smote them there, and said, The Lord hath broken down my enemies before me, as a breach [is made by] water. Wherefore he called the name of that place Ba'al-perazim.

Och David kom till Baal-Perasim, och där slog David dem. Då sade han: "HERREN har brutit ned mina fiender inför mig, likasom en vattenflod bryter ned." Därav fick det stället namnet Baal-Perasim.

21 And they left behind there their idols, and David and his men burnt them.

De lämnade där efter sig sina avgudabilder, och David och hans män togo dessa med sig.

22 And the Philistines came up once again, and spread themselves out in the valley of Rephaim.

Men filistéerna drogo upp ännu en gång och spridde sig i Refaimsdalen.

23 And when David asked counsel of the Lord, he said, Thou shalt not go up; but turn about and fall in the rear of them, and come upon them opposite to the mulberry-trees.

När David då frågade HERREN, svarade han: "Du skall icke draga ditupp; du må kringgå dem bakifrån, så att du kommer över dem från det håll där bakaträden stå.

24 And it shall be, when thou hearest the sound of walking on the top of the mulberry-trees, that thou shalt then bestir thyself; for then will the Lord go out before thee, to smite in the camp of the Philistines.

Så snart du sedan hör ljudet av steg i bakaträdens toppar, skynda då raskt fram, ty då har HERREN dragit ut framför dig till att slå filistéernas här."

25 And David did so, as the Lord had commanded him; and he smote the Philistines from Geba' until thou comest to Gezer.

David gjorde såsom HERREN hade bjudit honom; och han slog filistéerna och förföljde dem från Geba ända fram emot Geser.