Song of Songs 1
1 The Song of songs, which is Solomon's.
Salomos Höga Visa.
2 Let him kiss me with the kisses of his mouth: for your breasts are better than wine.
Han kysse mig med sins muns kyssande; ty din bröst äro ljufligare än vin;
3 And the smell of your ointments is better than all spices: your name is ointment poured forth; therefore do the young maidens love you.
Att man må lukta din goda salvo; ditt Namn är en utgjuten salva; derföre hafva pigorna dig kär.
4 They have drawn you: we will run after you, for the smell of your ointments: the king has brought me into closet: let us rejoice and be glad in you; we will love your breasts more than wine: righteousness loves you.
Drag mig efter dig, så löpe vi; Konungen förde mig in uti sin kammar: Vi fröjde oss, och äre glade öfver dig; vi tänke uppå din bröst mer än uppå vin; de fromme älska dig.
5 I am black, but beautiful, you daughters of Jerusalem, as the tents of Kedar, as the curtains of Solomon.
Jag är svart, men ganska täck, I Jerusalems döttrar, såsom Kedars hyddor, såsom Salomos tapeter.
6 Look not upon me, because I am dark, because the sun has looked unfavourably upon me: my mother's sons strove with me; they made me keeper in the vineyards; I have not kept my own vineyard.
Ser icke derefter, att jag så svart är; ty solen hafver bränt mig; mins moders barn vredgas emot mig. Man hafver satt mig till vingårdsvaktersko; men min vingård, den jag hade, bevarade jag icke.
7 Tell me, [you] whom my soul loves, where you tend your flock, where you cause [them] to rest at noon, lest I become as one that is veiled by the flocks of your companions.
Säg mig du, den min själ älskar, hvar du beter, hvar du hvilar om middagen; att jag icke skall gå hit och dit, till dina stallbröders hjordar.
8 If you know not yourself, you fair one among women, go you forth by the footsteps of the flocks, and feed your kids by the shepherd's tents.
Känner du dig icke, du dägeligasta ibland qvinnor, så gack uppå fårens fotspår, och bet din kid vid herdahusen.
9 I have likened you, my companion, to my horses in the chariots of Pharao.
Jag liknar dig, min kära, vid mitt resigtyg, vid Pharaos vagnar.
10 How are your cheeks beautiful as [those] of a dove, your neck as chains!
Dina kinder stå ljufliga i spann, och din hals i kedjo.
11 We will make you figures of gold with studs of silver.
Vi vilje göra dig gyldene spann med silfdoppor.
12 So long as the king was at table, my spikenard gave forth its smell.
Då Konungen vände sig hit, gaf min nardus sina lukt.
13 My kinsman is to me a bundle of myrrh; he shall lie between my breasts.
Min vän är mig ett knippe af myrrham, det emellan min bröst hänger.
14 My kinsman is to me a cluster of camphor in the vineyards of Engaddi.
Min vän är mig en drufva Copher, uti de vingårdar i EnGedi.
15 Behold, you are fair, my companion; behold, you are fair; your eyes are doves.
Si, min kära, du äst dägelig; dägelig äst du, din ögon äro såsom dufvoögon.
16 Behold, you are fair, my kinsman, yes, beautiful, overshadowing our bed.
Si, min vän, du äst dägelig och ljuflig; vår säng grönskas.
17 The beams of our house are cedars, our ceilings are of cypress.
Vår hus bjelkar äro cedreträ; våre sparrar äro cypress.
