Psalms 9
1 For the end, a Psalm of David, concerning the secrets of the Son. I will give thanks to you, O Lord, with my whole heart; I will recount all your wonderful works.
En Psalm Davids, om den sköna, ungdomen, till att föresjunga. Jag tackar Herranom af allt hjerta, och förtäljer all din under.
2 I will be glad and exult in you: I will sing to your name, O you Most High.
Jag fröjdar mig, och är glad i dig; och lofvar ditt Namn, du Aldrahögste;
3 When mine enemies are turned back, they shall be feeble and perish at your presence.
Att du mina ovänner tillbakadrifvit hafver; de äro fallne och förgångne för dig.
4 For you have maintained my cause and my right; you sat on the throne, that judge righteousness.
Ty du drifver min rätt och min sak; du sitter på stolen en rätt domare.
5 You have rebuked the nations, and the ungodly one has perished; you have blotted out their name for ever, even for ever and ever.
Du straffar Hedningarna, och förgör de ogudaktiga; deras namn utskrapar du till evig tid.
6 The swords of the enemy have failed utterly; and you have destroyed cities: their memorial has been destroyed with a noise,
Fiendernas svärd hafva en ända; städerna hafver du omstört; deras åminnelse är förgången med dem.
7 but the Lord endures for ever: he has prepared his throne for judgment.
Men Herren blifver evinnerliga; sin stol hafver han beredt till doms.
8 And he will judge the world in righteousness, he will judge the nations in uprightness.
Och han skall döma jordenes krets rätt, och regera folket rättsinneliga.
9 The Lord also is become a refuge for the poor, a seasonable help, in affliction.
Och Herren är dens fattigas beskärm; ett beskärm i nödene.
10 And let them that know your name hope in you: for you, O Lord, have not failed them that diligently seek you.
Derföre hoppas till dig de som ditt Namn känna; ty du förlåter icke dem som söka dig, Herre.
11 Sing praises to the Lord, who dwells in Sion: declare his dealings among the nations.
Lofver Herran, den i Zion bor; förkunner ibland folken hans verk.
12 For he remembered them, [in] making inquisition for blood: he has not forgotten the supplication of the poor.
Ty han kommer ihåg, och frågar efter deras blod; han förgäter icke de fattigas rop.
13 Have mercy upon me, O Lord; look upon my affliction [which I suffer] of mine enemies, you that lift me up from the gates of death:
Herre, var mig nådelig; se till mitt elände ibland ovänner, du som upphäfver mig utu dödsens portom;
14 that I may declare all your praises in the gates of the daughter of Sion: I will exult in your salvation.
På det jag skall förtälja all din pris uti dottrenes Zions portom; att jag öfver dina hjelp glad vara må.
15 The heathen are caught in the destruction which they planned: in the very snare which they hid is their foot taken.
Hedningarna äro försänkte uti den grop, som de tillredt hade; deras fot är fången i nätet, som de uppställt hade.
16 The Lord is known as executing judgments: the sinner is taken in the works of his hands. (A song of, Pause)
Så förnimmer man, att Herren skaffar rätt; den ogudaktige är besnärd uti sina händers verk, genom ordet. (Sela)
Ack! att de ogudaktiga till helvetet vände vorde, och alle Hedningar, som Gud förgäta. (Sheol h7585)
18 For the poor shall not be forgotten for ever: the patience of the needy ones shall not perish for ever.
Ty han skall icke så allstinges förgäta den fattiga; och de eländas hopp skall icke förtappadt varda evinnerliga.
19 Arise, O Lord, let not man prevail: let the heathen be judged before you.
Herre, statt upp, att menniskorna icke få öfverhandena; låt alla Hedningar för dig dömda varda.
20 Appoint, O Lord, a lawgiver over them: let the heathen know that they are men. (Pause)
Gif dem, Herre, en mästare, att Hedningarna måga förnimma att de menniskor äro. (Sela)
