Psalms 78
1 [A Psalm] of instruction for Asaph. Give heed, O my people, to my law: incline your ear to the words of my mouth.
En sång av Asaf. Lyssna, mitt folk, till min undervisning; böjen edra öron till min muns ord.
2 I will open my mouth in parables: I will utter dark sayings [which have been] from the beginning.
Jag vill öppna min mun till lärorikt tal, uppenbara förborgade ting ifrån fordom.
3 All which we have heard and known, and our fathers have declared to us.
Vad vi hava hört och känna, och vad våra fäder hava förtäljt för oss,
4 They were not hid from their children to a second generations; [the fathers] declaring the praises of the Lord, and his mighty acts, and his wonders which he wrought.
det vilja vi icke dölja för deras barn; för ett kommande släkte vilja vi förtälja HERRENS lov och hans makt och de under han har gjort.
5 And he raised up a testimony in Jacob, and appointed a law in Israel, which he commanded our fathers, to make it known to their children:
Ty han upprättade ett vittnesbörd i Jakob och stiftade en lag i Israel; han påbjöd den för våra fäder, och de skulle kungöra den för sina barn.
6 that another generation might know, even the sons which should be born; and they should arise and declare them to their children.
Så skulle det bliva kunnigt för ett kommande släkte, för barn som en gång skulle födas, och dessa skulle stå upp och förtälja det för sina barn.
7 That they might set their hope on God, and not forget the works of God, but diligently seek his commandments.
Då skulle de sätta sitt hopp till Gud och icke förgäta Guds verk, utan taga hans bud i akt.
8 That they should not be as their fathers, a perverse and provoking generation; a generation which set not its heart aright, and its spirit was not steadfast with God.
Och de skulle icke bliva, såsom deras fäder, ett gensträvigt och upproriskt släkte, ett släkte som icke höll sitt hjärta ståndaktigt, och vars ande icke var trofast mot Gud.
9 The children of Ephraim, bending and shooting [with] the bow, turned [back] in the day of battle.
Efraims barn, välbeväpnade bågskyttar, vände om på stridens dag.
10 They kept not the covenant of God, and would not walk in his law.
De höllo icke Guds förbund, och efter hans lag ville de ej vandra.
11 And they forgot his benefits, and his miracles which he [had] showed them;
De glömde hans gärningar och de under han hade låtit dem se.
12 the miracles which he wrought before their fathers, in the land of Egypt, in the plain of Tanes.
Ja, inför deras fäder hade han gjort under, i Egyptens land, på Soans mark.
13 He clave the sea, and led them through: he made the waters to stand as [in] a bottle.
Han klöv havet och lät dem gå därigenom och lät vattnet stå såsom en hög.
14 And he guided them with a cloud by day, and all the night with a light of fire.
Han ledde dem om dagen med molnskyn, och hela natten med eldens sken.
15 he clave a rock in the wilderness, and made them drink as in a great deep.
Han klöv sönder klippor i öknen och gav dem rikligen att dricka, såsom ur väldiga hav.
16 And he brought water out of the rock, and caused waters to flow down as rivers.
Rinnande bäckar lät han framgå ur klippan och vatten flyta ned såsom strömmar.
17 And they sinned yet more against him; they provoked the Most High in the wilderness.
Likväl syndade de allt framgent mot honom och voro gensträviga mot den Högste, i öknen.
18 And they tempted God in their hearts, in asking meat for [the desire of] their souls.
De frestade Gud i sina hjärtan, i det de begärde mat för sin lystnad.
19 They spoke also against God, and said, Will God be able to prepare a table in the wilderness?
Och de talade mot Gud, de sade: »Kan väl Gud duka ett bord i öknen?
20 Forasmuch as he struck the rock, and the waters flowed, and the torrents ran abundantly; will he be able also to give bread, or prepare a table for his people?
Se, visst slog han klippan, så att vatten flödade och bäckar strömmade fram, men kan han ock giva bröd eller skaffa kött åt sitt folk?»
21 Therefore the Lord heard, and was provoked: and fire was kindled in Jacob, and wrath went up against Israel.
Så förgrymmades då HERREN, när han hörde det; och eld upptändes i Jakob, jag, vrede kom över Israel,
22 Because they believed not in God, and trusted not in his salvation.
eftersom de icke trodde på Gud och ej förtröstade på hans frälsning.
23 Yet he commanded the clouds from above, and opened the doors of heaven,
Och han gav befallning åt skyarna i höjden och öppnade himmelens dörrar;
24 and rained upon them manna to eat, and gave them the bread of heaven.
han lät manna regna över dem till föda, och korn från himmelen gav han dem.
25 Man ate angels' bread; he sent them provision to the full.
Änglabröd fingo människor äta; han sände dem mat till fyllest.
26 He removed the south wind from heaven; and by his might he brought in the southwest wind.
Han lät östanvinden fara ut på himmelen, och genom sin makt förde han sunnanvinden fram.
27 And he rained upon them flesh like dust, and feathered birds like the sand of the seas.
Och han lät kött regna över dem såsom stoft, bevingade fåglar såsom havets sand;
28 And they fell into the midst of their camp, round about their tents.
han lät det falla ned i sitt läger, runt omkring sin boning.
29 So they ate, and were completely filled; and he gave them their desire.
Då åto de och blevo övermätta; han lät dem få vad de hade lystnad efter.
30 They were not disappointed of their desire: [but] when their food was yet in their mouth,
Men ännu hade de icke stillat sin lystnad, ännu var maten i deras mun,
31 then the indignation of God rose up against them, and killed the fattest of them, and overthrew the choice men of Israel.
då kom Guds vrede över dem; han sände död bland deras ypperste och slog ned Israels unga män.
32 In the midst of all this they sinned yet more, and believed not his miracles.
Likväl syndade de alltjämt och trodde icke på hans under.
33 And their days were consumed in vanity, and their years with anxiety.
Då lät han deras dagar försvinna i förgängelse och deras år i plötslig undergång.
34 When he killed them, they sought him: and they returned and called betimes upon God.
När han dräpte folket, frågade de efter honom och vände om och sökte Gud.
35 And they remembered that God was their helper, and the most high God was their redeemer.
De tänkte då på att Gud var deras klippa, och att Gud den Högste var deras förlossare;
36 Yet they loved him [only] with their mouth, and lied to him with their tongue.
och de talade inställsamt för honom med sin mun och skrymtade för honom med sin tunga.
37 For their heart [was] not right with him, neither were they steadfast in his covenant.
Men deras hjärtan höllo sig icke ståndaktigt vid honom, och de voro icke trogna i hans förbund.
38 But he is compassionate, and will forgive their sins, and will not destroy [them]: yes, he will frequently turn away his wrath, and will not kindle all his anger.
Dock, han är barmhärtig, han förlåter missgärning, och han vill icke fördärva. Därför avvände han ofta sin vrede och lät ej hela sin förtörnelse bryta fram.
39 And he remembered that they are flesh; a wind that passes away, and returns not.
Ty han tänkte därpå att de voro kött, en vind som far bort och icke kommer åter.
40 How often did they provoke him in the wilderness, [and] anger him in a dry land!
Huru ofta voro de ej gensträviga mot honom i öknen och bedrövade honom i ödemarken!
41 Yes, they turned back, and tempted God, and provoked the Holy One of Israel.
Ja, de frestade Gud allt framgent och förtörnade Israels Helige.
42 They remembered not his hand, the day in which he delivered them from the hand of the oppressor.
De betänkte icke vad hans hand hade uträttat på den tid då han förlossade dem från ovännen,
43 How he had wrought his signs in Egypt, and his wonders in the field of Tanes:
då han gjorde sina tecken i Egypten och sina under på Soans mark.
44 and had changed their rivers into blood; and their streams, that they should not drink.
Där förvandlade han deras strömmar till blod, så att de ej kunde dricka ur sina rinnande vatten;
45 He sent against them the dog-fly, and it devoured them; and the frog, and it spoiled them.
han sände bland dem flugsvärmar, som åto dem, och paddor, som voro dem till fördärv.
46 And he gave their fruit to the canker worm, and their labors to the locust.
Han gav deras gröda åt gräsmaskar och deras arbetes frukt åt gräshoppor;
47 He killed their vines with hail, and their sycamores with frost.
han slog deras vinträd med hagel och deras fikonträd med hagelstenar;
48 And he gave up their cattle to hail, and their substance to the fire.
han gav deras husdjur till pris åt hagel och deras boskap åt ljungeldar.
49 He sent out against them the fury of his anger, wrath, and indignation, and affliction, a message by evil angels.
Han sände över dem sin vredes glöd, förgrymmelse och ogunst och nöd, en skara av olycksänglar.
50 He made a way for his wrath; he spared not their souls from death, but consigned their cattle to death;
Han gav fritt lopp åt sin vrede; han skonade icke deras själ från döden, utan gav deras liv till pris åt pesten.
51 and struck every firstborn in the land of Egypt; the first fruits of their labors in the tents of Cham.
Och han slog allt förstfött i Egypten, kraftens förstling i Hams hyddor.
52 And he removed his people like sheep; he led them as a flock in the wilderness.
Och han lät sitt folk bryta upp såsom en fårhjord och förde dem såsom en boskapshjord genom öknen.
53 And he guided them with hope, and they feared not: but the sea covered their enemies.
Han ledde dem säkert, så att de icke behövde frukta; men deras fiender övertäcktes av havet.
54 And he brought them in to the mountain of his sanctuary, this mountain which his right hand had purchased.
Och han lät dem komma till sitt heliga land, till det berg som hans högra hand hade förvärvat.
55 And he cast out the nations from before them, and made them to inherit by a line of inheritance, and made the tribes of Israel to dwell in their tents.
Han förjagade hedningarna för dem och gav dem deras land till arvslott och lät Israels stammar bo i deras hyddor.
56 Yet they tempted and provoked the most high God, and kept not his testimonies.
Men i sin gensträvighet frestade de Gud den Högste och höllo icke hans vittnesbörd;
57 And they turned back, and broke covenant, even as also their fathers: they became like a crooked bow.
de veko trolöst tillbaka, de såsom deras fäder, de vände om, lika en båge som sviker.
58 And they provoked him with their high places, and moved him to jealousy with their graven images.
De förtörnade honom med sina offerhöjder och retade honom genom sina beläten.
59 God heard and lightly regarded [them], and greatly despised Israel.
Gud förnam det och vart förgrymmad och förkastade Israel med harm.
60 And he rejected the tabernacle of Selom, his tent where he lived among men.
Och han försköt sin boning i Silo, det tält han hade slagit upp bland människorna;
61 And he gave their strength into captivity, and their beauty into the enemy's hand.
han gav sin makt i fångenskap och sin ära i fiendehand.
62 And he gave his people to the sword; and disdained his inheritance.
Ja, han gav sitt folk till pris åt svärdet, och på sin arvedel förgrymmades han.
63 Fire devoured their young men; and their virgins mourned not.
Deras unga män förtärdes av eld, och deras jungfrur blevo utan brudsång.
64 Their priests fell by the sword; and their widows shall not be wept for.
Deras präster föllo för svärd, och inga änkor kunde hålla klagogråt.
65 So the Lord awaked as one out of sleep, [and] as a mighty man who has been heated with wine.
Då vaknade Herren såsom ur en sömn, han reste sig, lik en hjälte som hade legat dövad av vin.
66 And he struck his enemies in the hinder parts: he brought on them a perpetual reproach.
Och han slog sina ovänner tillbaka, evig smälek lät han komma över dem.
67 And he rejected the tabernacle of Joseph, and chose not the tribe of Ephraim;
Han förkastade ock Josefs hydda och utvalde icke Efraims stam.
68 but chose the tribe of Juda, the mount Sion which he loved.
Men han utvalde Juda stam, Sions berg, som han älskade.
69 And he built his sanctuary as [the place] of unicorns; he founded it for ever on the earth.
Och han byggde sin helgedom hög såsom himmelen, fast såsom jorden, som han har grundat för evigt.
70 He chose David also his servant, and took him up from the flocks of sheep.
Och han utvalde sin tjänare David och tog honom ifrån fårhjordens fållor.
71 He took him from following the ewes great with young, to be the shepherd of Jacob his servant, and Israel his inheritance.
Ja, ifrån fåren hämtade han honom och satte honom till en herde för Jakob, sitt folk, och för Israel, sin arvedel.
72 So he tended them in the innocency of his heart; and guided them by the skillfulness of his hands.
Och han var deras herde med redligt hjärta och ledde dem med förståndig hand. Se Makt i Ordförkl.
