Psalms 44
1 For the end, a Psalm for instruction, for the sons of Core. O God, we have heard with our ears, our fathers have told us, the work which you wrought in their days, in the days of old.
För sångmästaren; av Koras söner; en sång.
2 Your hand utterly destroyed the heathen, and you did plant them: you did afflict the nations, and cast them out.
Gud, med våra öron hava vi hört, våra fäder hava förtäljt därom för oss: om den gärning du gjorde i deras dagar, i forntidens dagar.
3 For they inherited not the land by their [own] sword, and their [own] arm did not deliver them; but your right hand, and your arm, and the light of your countenance, because you were well pleased in them.
Det var du som med din hand utrotade hedningarna, men planterade dem; du fördärvade andra folk, men dem lät du utbreda sig.
4 You are indeed my King and my God, who command deliverances for Jacob.
Ty icke med sitt svärd intogo de landet, och deras egen arm gav dem icke seger, utan din högra hand och din arm och ditt ansiktes ljus, ty du hade behag till dem.
5 In you will we push down our enemies, and in your name will we bring to nothing them that rise up against us.
Du, densamme, är min konung, o Gud; så tillsäg nu Jakob seger.
6 For I will not trust in my bow, and my sword shall not save me.
Med din hjälp kunna vi stöta ned våra ovänner och i ditt namn förtrampa våra motståndare.
7 For you have saved us from them that afflicted us, and have put to shame them that hated us.
Ty icke på min båge förlitar jag mig, och mitt svärd kan icke giva mig seger;
8 In God will we make our boast all the day, and to your name will we give thanks for ever. (Pause)
nej, du giver oss seger över våra ovänner, och dem som hata oss låter du komma på skam.
9 But now you have cast off, and put us to shame; and you will not go forth with our hosts.
Gud lova vi alltid, och ditt namn prisa vi evinnerligen. (Sela)
10 You have turned us back before our enemies; and they that hated us spoiled for themselves.
Och dock har du nu förkastat oss och låtit oss varda till blygd, och du drager icke ut med våra härar.
11 You made us as sheep for meat; and you scattered us among the nations.
Du låter oss vika tillbaka för ovånnen, och de som hata oss taga sig byte.
12 You have sold your people without price, and there was no profit by their exchange.
Du låter oss bliva uppätna såsom får, och bland hedningarna han du förstrött oss.
13 You have made us a reproach to our neighbors, a scorn and derision them that are round about us.
Du säljer ditt folk för ett ringa pris, stor är icke den vinst du har gjort därpå.
14 You have made us a proverb among the Gentiles, a shaking of the head among the nations.
Du låter oss bliva till smälek för våra grannar, till spott och hån för dem som bo omkring oss.
15 All the day my shame is before me, and the confusion of my face has covered me,
Du gör oss till ett ordspråk bland hedningarna, du låter folken skaka huvudet åt oss.
16 because of the voice of the slanderer and reviler; because of the enemy and avenger.
Hela dagen är min smälek inför mig, och blygsel höljer mitt ansikte,
17 All these things are come upon us: but we have not forgotten you, neither have we dealt unrighteously in your covenant.
när jag hör smädarens och lastarens tal, när jag ser fienden och den hämndgirige.
18 And our heart has not gone back; but you have turned aside our paths from your way.
Allt detta har kommit över oss, och vi hava dock icke förgätit dig, ej heller svikit ditt förbund.
19 For you have laid us low in a place of affliction, and the shadow of death has covered us.
Våra hjärtan avföllo icke, och våra steg veko ej av ifrån din väg,
20 If we have forgotten the name of our God, and if we have spread out our hands to a strange god; shall not God search these things out?
så att du därför har krossat oss i schakalers land och övertäckt oss med dödsskugga.
21 for he knows the secrets of the heart.
Om vi hade förgätit vår Guds namn och uträckt våra händer till en främmande gud,
22 For, for your sake we are killed all the day long; we are counted as sheep for slaughter.
månne icke Gud skulle hava utrannsakat det, han som känner hjärtats lönnligheter?
23 Awake, therefore sleep you, O Lord? arise, and do not cast [us] off for ever.
Nej, för din skull varda vi dödade hela dagen och bliva aktade såsom slaktfår.
24 Therefore turn you your face away, [and] forget our poverty and our affliction?
Vakna upp; varför sover du, Herre? Vakna, förkasta oss icke för alltid.
25 For our soul has been brought down to the dust; our belly has cleaved to the earth.
Varför döljer du ditt ansikte och förgäter vårt lidande och trångmål?
26 Arise, O Lord, help us, and redeem us for your name's sake.
Se, vår själ är nedböjd i stoftet, vår kropp ligger nedtryckt till jorden. Stå upp till vår hjälp, och förlossa oss för din nåds skull.
