Psalms 38
1 A Psalm of David for remembrance concerning the Sabbath-day. O Lord, rebuke me not in your wrath, neither chasten me in your anger.
En psalm av David; till åminnelse.
2 For your weapons are fixed in me, and you have pressed your hand heavily upon me.
HERRE, straffa mig icke i din förtörnelse, och tukta mig icke i din vrede.
3 For there is no health in my flesh because of your anger; there is no peace to my bones because of my sins.
Ty dina pilar hava träffat mig, och din hand drabbar mig.
4 For my transgressions have gone over mine head: they have pressed heavily upon me like a weighty burden.
Det finnes intet helt på min kropp för din vredes skull, intet helbrägda i mina ben för min synds skull.
5 My bruises have become noisome and corrupt, because of my foolishness.
Ty mina missgärningar gå mig över huvudet; såsom en svår börda äro de mig för tunga.
6 I have been wretched and bowed down continually: I went with a mourning countenance all the day.
Mina sår stinka och flyta för min dårskaps skull.
7 For my soul is filled with mockings; and there is no health in my flesh.
Jag går krokig och mycket lutande; hela dagen går jag sörjande.
8 I have been afflicted and brought down exceedingly: I have roared for the groaning of my heart.
Ty mina länder äro fulla av brand, och intet helt finnes på min kropp.
9 But all my desire is before you; and my groaning is not hidden from you.
Jag är vanmäktig och illa sönderslagen; jag klagar för mitt hjärtas jämmers skull.
10 My heart is troubled, my strength has failed me; and the light of mine eyes is not with me.
Herre, du känner all min trängtan, och min suckan är dig icke fördold.
11 My friends and my neighbors drew near before me, and stood still; and my nearest of kin stood afar off.
Mitt hjärta slår häftigt, min kraft har övergivit mig; mina ögons ljus, också det är borta.
12 While they pressed hard upon me that sought my soul: and they that sought my hurt spoke vanities, and devised deceits all the day.
Mina vänner och fränder hålla sig fjärran ifrån min plåga, och mina närmaste hava ställt sig långt ifrån.
13 But I, as a deaf man, heard not; and was as a dumb man not opening his mouth.
Snaror lägga de ut, som stå efter mitt liv, och de som söka min ofärd tala vad fördärvligt är; på svek tänka de hela dagen.
14 And I was as a man that hears not, and who has no reproofs in his mouth.
Men jag är lik en döv, som intet hör, och lik en stum, som icke upplåter sin mun;
15 For I hoped in you, O Lord: you will hear, O Lord my God.
ja, jag är lik en man som intet hör, och som icke har något gensvar i sin mun.
16 For I said, Lest mine enemies rejoice against me: for when my feet were moved, they spoke boastingly against me.
Se, på dig, HERRE, hoppas jag; du skall svara, Herre, min Gud.
17 For I am ready for plagues, and my grief is continually before me.
Ty jag fruktar att de annars få glädja sig över mig, att de skola förhäva sig över mig, när min fot vacklar.
18 For I will declare mine iniquity, and be distressed for my sin.
Ty jag är nära att falla, och min plåga är alltid inför mig;
19 But mine enemies live, and are mightier than I: and they that hate me unjustly are multiplied.
ja, jag måste bekänna min missgärning, och jag sörjer över min synd.
20 They that reward evil for good slandered me; because I followed righteousness.
Men mina fiender få leva och äro mäktiga, och många äro de som hata mig utan sak,
21 Forsake me not, O Lord my God: depart not from me.
de som löna gott med ont, och som stå mig emot, därför att jag far efter det goda.
22 Draw near to my help, O Lord of my salvation.
Övergiv mig icke, HERRE; min Gud, var icke långt ifrån mig. Skynda till min hjälp, Herre, du min frälsning.
