Psalms 35
1 [A Psalm] of David. Judge you, O Lord, them that injure me, fight against them that fight against me.
Av David. Gå till rätta, HERRE, med dem som gå till rätta med mig; strid mot dem som strida mot mig.
2 Take hold of shield and buckler, and arise for my help.
Fatta sköld och skärm, och stå upp till min hjälp;
3 Bring forth a sword, and stop [the way] against them that persecute me: say to my soul, I am your salvation.
drag fram spjutet, och spärra vägen för mina förföljare. Säg till min själ: "Jag är din frälsning."
4 Let them that seek my soul be ashamed and confounded: let them that devise evils against me be turned back and put to shame.
Må de komma på skam och blygas, som stå efter mitt liv; må de vika tillbaka och varda utskämda, som hava ont i sinnet mot mig.
5 Let them be as dust before the wind, and an angel of the Lord afflicting them.
Må de bliva såsom agnar för vinden, och HERRENS ängel drive dem bort.
6 Let their way be dark and slippery, and an angel of the Lord persecuting them.
Deras väg blive mörk och slipprig, och HERRENS ängel drive dem bort.
7 For without cause they have hid for me their destructive snare: without a cause they have reproached my soul.
Ty utan sak hava de försåtligen tillrett sin nätgrop för mig, utan sak hava de grävt en grav för mitt liv.
8 Let a snare which they know not come upon them; and the gin which they hid take them; and let them fall into the very same snare.
Fördärv komme över den mannen oförtänkt, det nät han har utlagt må fånga honom; ja, till sitt fördärv falle han själv däri.
9 But my soul shall exult in the Lord: it shall delight in his salvation.
Men min själ skall fröjda sig i HERREN och vara glad över hans frälsning.
10 All my bones shall say, O Lord, who is like to you? delivering the poor out of the hand of them that are stronger than he, yes, the poor and needy one from them that spoil him.
Alla ben i min kropp skola säga: "HERRE, vem är dig lik, du som räddar den betryckte från den som är honom för stark, den betryckte och fattige ifrån den som plundrar honom?"
11 Unjust witnesses arose, and asked me of things I new not.
Orättfärdiga vittnen träda fram; de utfråga mig om det jag icke vet.
12 They rewarded me evil for good, and bereavement to my soul.
De löna mig med ont för gott; övergiven är min själ.
13 But I, when they troubled me, put on sackcloth, and humbled my soul with fasting: and my prayer shall return to my [own] bosom.
Jag åter bar sorgdräkt, när de voro sjuka, jag späkte min själ med fasta, jag bad med nedsänkt huvud;
14 I behaved agreeably towards them as [if it had been] our neighbor [or] brother: I humbled myself as one mourning and sad of countenance.
såsom gällde det min vän, min broder, så skickade jag mig; lik den som sörjer sin moder gick jag sorgklädd och lutande.
15 Yet they rejoiced against me, and plagues were plentifully brought against me, and I knew [it] not: they were scattered, but repented not.
Men de glädja sig över mitt fall och rota sig samman; ja, eländiga människor, som jag icke känner, rota sig samman mot mig, de smäda mig utan uppehåll.
16 They tempted me, they sneered at me most contemptuously, they gnashed their teeth upon me.
Dessa gudlösa, som driva gyckel för en kaka bröd, bita ihop tänderna mot mig.
17 O Lord, when will you look upon me? Deliver my soul from their mischief, mine only-begotten one from the lions.
Herre, huru länge skall du se härpå? Ryck min själ undan det fördärv de bereda, och mitt liv undan lejonen.
18 I will give thanks to you even in a great congregation: in an abundant people I will praise you.
Då skall jag tacka dig i den stora församlingen, och bland mycket folk skall jag lova dig.
19 Let not them that are mine enemies without a cause rejoice against me; who hate me for nothing, and wink with their eyes.
Låt icke dem få glädja sig över mig, som utan skäl äro mina fiender; låt icke dem som utan sak hata mig få blinka med ögonen.
20 For to me they spoke peaceably, but imagined deceits in [their] anger.
Ty det är icke frid som de tala; nej, svekets ord tänka de ut mot de stilla i landet.
21 And they opened wide their mouth upon me; they said Aha, aha, our eyes have seen [it].
De spärra upp munnen mot mig; de säga: "Rätt så, rätt så, nu se vi det med egna ögon!"
22 You have seen [it], O Lord: keep not silence: O Lord, withdraw not [yourself] from me.
Du, HERRE, ser det; tig icke. Herre, var icke långt ifrån mig.
23 Awake, O Lord, and attend to my judgment, [even] to my cause, my God and my Lord.
Vakna och stå upp för att skaffa mig rätt, för att utföra min sak, du min Gud och Herre.
24 Judge me, O Lord, according to your righteousness, O Lord my God; and let them not rejoice against me.
Skaffa mig rätt efter din rättfärdighet, HERRE, min Gud, och låt dem icke få glädja sig över mig.
25 Let them not say in their hearts, Aha, aha, [it is pleasing] to our soul: neither let them say, We have devoured him.
Låt dem icke säga i sina hjärtan: "Rätt så, det gick såsom vi ville!" Låt dem icke säga: "Vi hava fördärvat honom."
26 Let them be confounded and ashamed together that rejoice at my afflictions: let them be clothed with shame and confusion that speak great swelling words against me.
Må alla komma på skam och blygas, som glädja sig över min ofärd. Med skam och blygd må de varda klädda, som förhäva sig över mig.
27 Let them that rejoice in my righteousness exult and be glad: and let them say continually, The Lord be magnified, who desire the peace of his servant.
Men må de jubla och glädja sig, som unna mig min rätt, och må de alltid kunna säga: "Lovad vare HERREN, han som unnar sin tjänare gott!"
28 And my tongue shall meditate on your righteousness, [and] on your praise all the day.
Då skall min tunga förkunna din rättfärdighet och hela dagen ditt lov.
