Psalms 22
1 For the end, concerning the morning aid, a Psalm of David. O God, my God, attend to me: why have you forsaken me? the account of my transgressions is far from my salvation.
För sångmästaren, efter »Morgonrodnadens hind»; en psalm av David.
2 O my God, I will cry to you by day, but you will not hear: and by night, and [it shall] not [be accounted] for folly to me.
Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig? Jag brister ut och klagar, men min frälsning är fjärran.
3 But you, the praise of Israel, dwell in a sanctuary.
Men Gud, jag ropar om dagen, men du svarar icke, så ock om natten, men jag får ingen ro.
4 Our fathers hoped in you; they hoped, and you did deliver them.
Och dock är du den Helige, den som tronar på Israels lovsånger.
5 They cried to you, and were saved: they hoped in you, and were not ashamed.
På dig förtröstade våra fäder; de förtröstade, och du räddade dem.
6 But I am a worm, and not a man; a reproach of men, and scorn of the people.
Till dig ropade de och blevo hulpna; på dig förtröstade de och kommo icke på skam.
7 All that saw me mocked me: they spoke with [their] lips, they shook the head, [saying],
Men jag är en mask, och icke en människa, till smälek bland män, föraktad av folket.
8 He hoped in the Lord: let him deliver him, let him save him, because he takes pleasure in him.
Alla som se mig bespotta mig; de spärra upp munnen, de skaka huvudet:
9 For you are he that drew me out of the womb; my hope from my mother's breasts.
»Befall dig åt HERREN! Han befrie honom, han rädde honom, ty han har ju behag till honom.»
10 I was cast on you from the womb: you are my God from my mother's belly.
Ja, det var du som hämtade mig ut ur moderlivet och lät mig vila trygg vid min moders bröst.
11 Stand not aloof from me; for affliction is near; for there is no helper.
På dig är jag kastad allt ifrån modersskötet; du är min Gud allt ifrån min moders liv.
12 Many bullocks have compassed me: fat bulls have beset me round.
Var icke långt ifrån mig, ty nöd är nära, och det finnes ingen hjälpare.
13 They have opened their mouth against me, as a ravening and roaring lion.
Tjurar i mängd omgiva mig, Basans oxar omringa mig.
14 I am poured out like water, and all my bones are loosened: my heart in the midst of my belly is become like melting wax.
Såsom glupande och rytande lejon spärrar man upp gapet mot mig.
15 My strength is dried up, like a potsherd; and my tongue is glued to my throat; and you have brought me down to the dust of death.
Jag är lik vatten som utgjutes, alla mina leder hava skilts åt; mitt hjärta är såsom vax, det smälter i mitt liv.
16 For many dogs have compassed me: the assembly of the wicked doers has beset me round: they pierced my hands and my feet.
Min kraft är förtorkad och lik en lerskärva, min tunga låder vid min gom, och du lägger mig i dödens stoft.
17 They counted all my bones; and they observed and looked upon me.
Ty hundar omgiva mig; de ondas hop har kringränt mig, mina händer och fötter hava de genomborrat.
18 They parted my garments [among] themselves, and cast lots upon my raiment.
Jag kan räkna alla mina ben; de skåda därpå, de se med lust på mig.
19 But you, O Lord, remove not my help afar off: be ready for mine aid.
De dela mina kläder mellan sig och kasta lott om min klädnad.
20 Deliver my soul from the sword; my only-begotten one from the power of the dog.
Men du, HERRE, var icke fjärran; du min starkhet, skynda till min hjälp.
21 Save me from the lion's mouth; and [regard] my lowliness from the horns of the unicorns.
Rädda min själ från svärdet, mitt liv ur hundarnas våld.
22 I will declare your name to my brethren: in the midst of the church will I sing praise to you.
Fräls mig från lejonets gap. Ja, du bönhör mig och räddar mig undan vildoxarnas horn.
23 You that fear the Lord, praise him; all you seed of Jacob, glorify him: let all the seed of Israel fear him.
Då skall jag förkunna ditt namn för mina bröder, mitt i församlingen skall jag prisa dig:
24 For he has not despised nor been angry at the supplication of the poor; nor turned away his face from me; but when I cried to him, he heard me.
I som frukten HERREN, loven honom; ären honom, alla Jakobs barn, och bäven för honom, alla Israels barn.
25 My praise is of you in the great congregation: I will pay my vows before them that fear him.
Ty han föraktade icke den betrycktes elände och höll det icke för en styggelse; han fördolde icke sitt ansikte för honom, och när han ropade, lyssnade han till honom.
26 The poor shall eat and be satisfied; and they shall praise the Lord that seek him: their heart shall live for ever.
Genom dig skall min lovsång ljuda i den stora församlingen; mina löften får jag infria inför dem som frukta honom.
27 All the ends of the earth shall remember and turn to the Lord: and all the kindred of the nations shall worship before him.
De ödmjuka skola äta och bliva mätta, de som söka HERREN skola få lova honom; ja, edra hjärtan skola leva evinnerligen.
28 For the kingdom is the Lord's; and he is the governor of the nations.
Alla jordens ändar skola betänka det och omvända sig till HERREN. Hedningarnas alla släkter skola tillbedja inför dig.
29 All the fat ones of the earth have eaten and worshipped: all that go down to the earth shall fall down before him: my soul also lives to him.
Ty riket är HERRENS, och han råder över hedningarna.
30 And my seed shall serve him: the generation that is coming shall be reported to the Lord.
Ja, alla mäktiga på jorden skola äta och tillbedja; inför honom skola knäböja alla de som måste fara ned i graven, de som icke kunna behålla sin själv vid liv.
31 And they shall report his righteousness to the people that shall be born, whom the Lord has made.
Kommande ättled skola tjäna honom; man skall förtälja om Herren för ett annat släkte. Man skall träda upp och förkunna hans rättfärdighet, ja, bland folk som skola födas att han har gjort det.
