Psalms 139
1 For the end, a Psalm of David. O Lord, you have proved me, and known me.
För sångmästaren; av David; en psalm. HERRE, du utrannsakar mig och känner mig.
2 You know my down-sitting and mine up-rising: you understand my thoughts long before.
Evad jag sitter eller uppstår, vet du det; du förstår mina tankar fjärran ifrån.
3 You have traced my path and my bed, and have foreseen all my ways.
Evad jag går eller ligger, utforskar du det, och med alla mina vägar är du förtrogen.
4 For there is no unrighteous word in my tongue: behold, O Lord, you have known all things,
Ty förrän ett ord är på min tunga, se, så känner du, HERRE, det till fullo.
5 the last and the first: you have fashioned me, and laid your hand upon me.
Du omsluter mig på alla sidor och håller mig i din hand.
6 The knowledge of you is too wonderful for me; it is very difficult, I can’t [attain] to it.
En sådan kunskap är mig alltför underbar; den är mig för hög, jag kan icke begripa den.
7 Whither shall I go from your Spirit? and whither shall I flee from my presence?
Vart skall jag gå för din Ande, och vart skall jag fly för ditt ansikte?
8 If I should go up to heaven, you are there: if I should go down to hell, you are present. (Sheol h7585)
Fore jag upp till himmelen, så är du där, och bäddade jag åt mig i dödsriket, se, så är du ock där. (Sheol h7585)
9 If I should spread my wings [to fly] straight forward, and sojourn at the extremity of the sea, [it would be vain],
Toge jag morgonrodnadens vingar, gjorde jag mig en boning ytterst i havet,
10 for even there your hand would guide me, and your right hand would hold me.
så skulle också där din hand leda mig och din högra hand fatta mig.
11 When I said, Surely the darkness will cover me; even the night [was] light in my luxury.
Och om jag sade: »Mörker må betäcka mig och ljuset bliva natt omkring mig»,
12 For darkness will not be darkness with you; but night will be light as day: as its darkness, so shall its light [be to you].
så skulle själva mörkret icke vara mörkt för dig, natten skulle lysa såsom dagen: ja, mörkret skulle vara såsom ljuset.
13 For you, O Lord, have possessed my reins; you have helped me from my mother's womb.
Ty du har skapat mina njurar, du sammanvävde mig i min moders liv.
14 I will give you thanks; for you are fearfully wondrous; wondrous are your works; and my soul knows [it] well.
Jag tackar dig för att jag är danad så övermåttan underbart; ja, underbara äro dina verk, min själ vet det väl.
15 My bones, which you made in secret were not hidden from you, nor my substance, in the lowest parts of the earth.
Benen i min kropp voro icke förborgade för dig, när jag bereddes i det fördolda, när jag bildades i jordens djup.
16 Your eyes saw my unwrought [substance], and all [men] shall be written in your book; they shall be formed by day, though [there should for a time] be no one among them.
Dina ögon sågo mig, när jag ännu knappast var formad; alla mina dagar blevo uppskrivna i din bok, de voro bestämda, förrän någon av dem hade kommit.
17 But your friends, O God, have been greatly honored by me; their rule has been greatly strengthened.
Huru outgrundliga äro icke för mig dina tankar, o Gud, huru stor är icke deras mångfald!
18 I will number them, and they shall be multiplied beyond the sand; I awake, and am still with you.
Skulle jag räkna dem, så vore de flera än sanden; när jag uppvaknade, vore jag ännu hos dig.
19 Oh that you would kill the wicked, O God; depart from me, you men of blood.
Gud, o att du ville dräpa de ogudaktiga! Ja, måtte de blodgiriga vika bort ifrån mig,
20 For you will say concerning [their] thought, [that] they shall take your cities in vain.
de som tala om dig med ränker i sinnet, de som hava bragt dina städer i fördärv!
21 Have I not hated them, O Lord, that hate you? and wasted away because of your enemies?
Skulle jag icke hata dem som hata dig, HERRE? Skulle jag icke känna leda vid dem som stå dig emot?
22 I have hated them with perfect hatred; they were counted my enemies.
Jag hatar dem med starkaste hat; ja, mina fiender hava de blivit.
23 Prove me, O God, and know my heart; examine me, and know my paths;
Utrannsaka mig, Gud, och känn mitt hjärta; pröva mig och känn mina tankar,
24 and see if [there is any] way of iniquity in me, and lead me in an everlasting way.
och se till, om jag är stadd på en olycksväg, och led mig på den eviga vägen.
