Psalms 109
1 For the end, a Psalm of David. For the end, a Psalm of David. O God, pass not over my praise in silence;
En Psalm Davids, till att föresjunga. Gud, mitt lof, tig icke;
2 for the mouth of the sinner and the mouth of the crafty [man] have been opened against me: they have spoken against me with a crafty tongue.
Ty de hafva upplåtit sin ogudaktiga och falska mun emot mig, och tala emot mig med falska tungor.
3 And they have compassed me with words of hatred; and fought against me without a cause.
Och de tala hätskeliga emot mig allestäds, och strida emot mig utan sak.
4 Instead of loving me, they falsely accused me: but I continued to pray.
Derföre, att jag älskar dem, äro de emot mig; men jag beder.
5 And they rewarded me evil for good, and hatred for my love.
De bevisa mig ondt för godt, och hat för min kärlek.
6 Set you a sinner against him; and let the devil stand at his right hand.
Sätt ogudaktiga öfver honom, och Satan stånde på hans högra hand.
7 When he is judged, let him go forth condemned: and let his prayer become sin.
Den som sig af honom lära låter, hans lefverne vare ogudaktigt, och hans bön vare synd.
8 Let his days be few: and let another take his office of overseer.
Varde hans dagar få, och hans ämbete tage en annar.
9 Let his children be orphans, and his wife a widow.
Varde hans barn faderlös, och hans hustru enka.
10 Let his children wander without a dwelling-place, and beg: let them be cast out of their habitations.
Hans barn gånge husvill och tigge, och söke, såsom de der förderfvade äro.
11 Let [his] creditor exact all that belongs to him: and let strangers spoil his labors.
De ockrare utsuge allt det han hafver, och de främmande bortröfve hans gods.
12 Let him have no helper; neither let there be any one to have compassion on his fatherless children.
Och ingen bevise honom godt, och ingen förbarme sig öfver hans faderlösa.
13 Let his children be [given up] to utter destruction: in one generation let his name be blotted out.
Hans efterkommande varde utrotade; deras namn varde i androm led utplånad.
14 Let the iniquity of his fathers be remembered before the Lord; and let not the sin of his mother be blotted out.
På hans fäders missgerning varde tänkt för Herranom, och hans moders synd varde intet utplånad.
15 Let them be before the Lord continually; and let their memorial be blotted out from the earth.
Herren låte dem aldrig komma utu sin ögnasyn, och deras åminnelse varde utrotad på jordene;
16 Because he remembered not to show mercy, but persecuted the needy and poor man, and [that] to kill him that was pricked in the heart.
Derföre att han så platt ingen barmhertighet hade; utan förföljde den elända och fattiga, och den bedröfvada, till att dräpa honom.
17 He loved cursing also, and it shall come upon him; and he took not pleasure in blessing, so it shall be removed far from him.
Och han ville hafva förbannelse, den skall ock komma honom; han ville icke välsignelse, så skall hon ock vara långt ifrå honom.
18 Yes, he put on cursing as a garment, and it is come as water into his bowels, and as oil into his bones.
Och han drog förbannelse uppå sig, såsom sina skjorto; och hon är ingången i hans inelfver, såsom vatten, och såsom olja uti hans ben.
19 Let it be to him as a garment which he puts on, and as a girdle with which he girds himself continually.
Hon varde honom såsom en klädnad, den han uppå sig hafver, och såsom ett bälte, der han allestädes omgjordar sig med.
20 This is the dealing of the Lord with those who falsely accuse me, and of them that speak evil against my soul.
Alltså ske dem af Herranom, som mig emot äro, och tala ondt emot mina själ.
21 But you, O Lord, Lord, deal [mercifully] with me, for your name's sake: for your mercy is good.
Men du, Herre, Herre, var du med mig för ditt Namns skull; ty din nåd är min tröst, fräls mig.
22 Deliver me, for I am poor and needy; and my heart is troubled within me.
Ty jag är fattig och elände; mitt hjerta är bedröfvadt i mig.
23 I am removed as a shadow in its going down: I am tossed up and down like locusts.
Jag går bort såsom en skugge, den fördrifven varder, och varder förjagad såsom gräshoppor.
24 My knees are weakened through fasting, and my flesh is changed by reason of [the lack of] oil.
Min knä äro svage af fasto, och mitt kött är magert, och hafver ingen fetma.
25 I became also a reproach to them: [when] they saw me they shook their heads.
Och jag måste vara deras begabberi; när de se mig, rista de sitt hufvud.
26 Help me, O Lord my God; and save me according to your mercy.
Gör mig bistånd, Herre, min Gud; hjelp mig efter dina nåd;
27 And let them know that this is your hand; and [that] you, Lord, have wrought it.
Att de måga förnimma, att det är din hand; att du, Herre, detta gör.
28 Let them curse, but you shall bless: let them that rise up against me be ashamed, but let your servant rejoice.
Förbanna de, så välsigna du; sätta de sig emot mig, så varde de till skam; men din tjenare glädje sig.
29 Let those that falsely accuse me be clothed with shame, and let them cover themselves with their shame as with a mantle.
Mine motståndare varde med försmädelse beklädde, och varde med sine skam öfvertäckte, såsom med en kjortel.
30 I will give thanks to the Lord abundantly with my mouth; and in the midst of many I will praise him.
Jag vill mycket tacka Herranom med min mun, och lofva honom ibland många.
31 For he stood on the right hand of the poor, to save [me] from them that persecute my soul.
Ty han står dem fattiga på högra handene, att han skall hjelpa honom ifrå dem som hans lif fördöma.
