< Psalms 108 >
1 Song of a Psalm by David. O God, my heart is ready, my heart is ready; I will sing and sing psalms with my glory.
En sång, en psalm av David. Mitt hjärta är frimodigt, o Gud, jag vill sjunga och lova; ja, så vill min ära.
2 Awake, lute and harp; I will awake early.
Vakna upp, psaltare och harpa; jag vill väcka morgonrodnaden.
3 I will give thanks to you, O Lord, among the people; I will sing praise to you among the Gentiles.
Jag vill tacka dig bland folken, HERREN, och lovsjunga dig bland folkslagen.
4 For your mercy is great above the heavens, and your truth [reaches] to the clouds.
Ty din nåd är stor ända uppöver himmelen, och din trofasthet allt upp till skyarna.
5 Be you exalted, O God, above the heavens; and your glory above all the earth.
Upphöjd vare du, Gud, över himmelen, och över hela jorden sträcke sig din ära.
6 That your beloved [ones] may be delivered, save with your right hand, and hear me. God has spoken in his sanctuary;
På det att dina vänner må varda räddade, må du giva seger med din högra hand och bönhöra mig.
7 I will be exalted, and will divide Sicima, and will measure out the valley of tents.
Gud har talat i sin helgedom: "Jag skall triumfera, jag skall utskifta Sikem och skall avmäta Suckots dal.
8 Galaad is mine; and Manasses is mine; and Ephraim is the help of mine head; Judas is my king;
Mitt är Gilead, mitt är Manasse, Efraim är mitt huvuds värn,
9 Moab is the caldron of my hope; over Idumea will I cast my sandal; the Philistines are made subject to me.
Juda min härskarstav; Moab är mitt tvagningskärl, på Edom kastar jag min sko; över filistéernas land höjer jag jubelrop."
10 Who will bring me into the fortified city? or who will guide me to Idumea?
Vem skall föra mig till den fasta staden, vem leder mig till Edom?
11 Will not you, O God, who have rejected us? and will not you, O God, go forth with our hosts?
Har icke du, o Gud, förkastat oss, så att du ej drager ut med våra härar, o Gud?
12 Give us help from tribulation: for vain is the help of man.
Giv oss hjälp mot ovännen; ty människors hjälp är fåfänglighet.
13 Through God we shall do valiantly; and he will bring to nothing our enemies.
Med Gud kunna vi göra mäktiga ting; han skall förtrampa våra ovänner.