Psalms 106
1 Alleluia. Give thanks to the Lord; for he is good: for his mercy [endures] for ever.
Halleluja! Tacken HERREN, ty han är god, ty hans nåd varar evinnerligen.
2 Who shall tell the mighty acts of the Lord? [who] shall cause all his praises to be heard?
Vem kan uttala HERRENS väldiga gärningar och förkunna allt hans lov?
3 Blessed are they that keep judgment, and do righteousness at all times.
Saliga äro de som akta på vad rätt är, de som alltid öva rättfärdighet.
4 Remember us, O Lord, with the favor [you have] to your people: visit us with your salvation;
Tänk på mig, HERRE, efter din nåd mot ditt folk, besök mig med din frälsning,
5 that we may behold the good of your elect, that we may rejoice in the gladness of your nation, that we may glory with your inheritance.
så att jag med lust får se dina utvaldas lycka, glädja mig med ditt folks glädje, berömma mig med din arvedel.
6 We have sinned with our fathers, we have transgressed, we have done unrighteously.
Vi hava syndat likasom våra fäder, vi hava gjort illa, vi hava varit ogudaktiga.
7 Our fathers in Egypt understood not your wonders, and remembered not the multitude of your mercy; but provoked [him] as they went up by the Red Sea.
Våra fäder i Egypten aktade icke på dina under; de tänkte icke på dina många nådegärningar, utan voro gensträviga vid havet, invid Röda havet.
8 Yet he saved them for his name's sake, that he might cause his mighty power to be known.
Men han frälste dem för sitt namns skull, för att göra sin makt kunnig.
9 And he rebuked the Red Sea, and it was dried up: so he led them through the deep as through the wilderness.
Han näpste Röda havet, så att det blev torrt, och förde dem genom djupen såsom genom en öken.
10 And he saved them out of the hand of them that hated [them], and redeemed them out of the hand of the enemy.
Han frälste dem från deras motståndares hand och förlossade dem ifrån fiendens hand.
11 The water covered those that oppressed them: there was not one of them left.
Vattnet övertäckte deras ovänner; icke en enda av dem blev kvar.
12 Then they believed his words, and celebrated his praise.
Då trodde de på hans ord, då sjöngo de hans lov.
13 They made haste, they forgot his works; they waited not for his counsel.
Men snart glömde de hans gärningar, de förbidade icke hans råd.
14 And they lusted exceedingly in the wilderness, and tempted God in the dry [land].
De grepos av lystnad i öknen och frestade Gud i ödemarken.
15 And he gave them their request, and sent fullness into their souls.
Då gav han dem vad de begärde, men sände tärande sjukdom över dem.
16 They provoked Moses also in the camp, and Aaron the holy one of the Lord.
Och de upptändes av avund mot Mose i lägret, mot Aron, HERRENS helige.
17 The earth opened and swallowed up Dathan, and closed upon the congregation of Abiron.
Men jorden öppnade sig och uppslukade Datan och övertäckte Abirams hop.
18 And a fire was kindled in their congregation, and a flame burnt up the sinners.
Och eld begynte brinna i deras hop, en låga brände upp de ogudaktiga.
19 And they made a calf in Choreb, and worshipped the graven image,
De gjorde en kalv vid Horeb och tillbådo ett gjutet beläte;
20 and they changed their glory into the similitude of a calf that feeds on grass.
sin ära bytte de bort mot bilden av en oxe, som äter gräs.
21 They forgot God that saved them, who had wrought great deeds in Egypt;
De glömde Gud, sin frälsare, som hade gjort så stora ting i Egypten,
22 wondrous [works] in the land of Cham, and terrible things at the Red Sea.
så underbara verk i Hams land, så fruktansvärda gärningar vid Röda havet.
23 So he said that he would have destroyed them, had not Moses his chosen stood before him in the breach, to turn [him] away from the fierceness of his anger, so that he should not destroy them.
Då hotade han att förgöra dem; men Mose, den man som han hade utvalt, trädde fram såsom medlare inför honom till att avvända hans vrede, så att den icke skulle fördärva.
24 Moreover they set at nothing the desirable land, and believed not his word.
De föraktade det ljuvliga landet och trodde icke på hans ord.
25 And they murmured in their tents: they listened not to the voice of the Lord.
De knorrade i sina tält och lyssnade icke till HERRENS röst.
26 So he lifted up his hand against them, to cast them down in the wilderness;
Då lyfte han upp sin hand mot dem och svor att slå ned dem i öknen,
27 and to cast down their seed among the nations, and to scatter them in the countries.
att slå ned deras barn ibland hedningarna och förströ dem i länderna.
28 They were joined also to Beelphegor, and ate the sacrifices of the dead. And they provoked him with their devices;
Och de slöto sig till Baal-Peor och åto det som var offrat åt döda.
29 and destruction, was multiplied among them.
De förtörnade Gud med sina gärningar, och en hemsökelse bröt in över dem.
30 Then Phinees stood up, and made atonement: and the plague ceased.
Men Pinehas trädde fram och skipade rätt, och så upphörde hemsökelsen;
31 And it was counted to him for righteousness, to all generations for ever.
det vart honom räknat till rättfärdighet från släkte till släkte, för evig tid.
32 They provoked him also at the water of Strife, and Moses was hurt for their sakes;
De förtörnade honom ock vid Meribas vatten, och det gick Mose illa för deras skull.
33 for they provoked his spirit, and he spoke [unadvisedly] with his lips.
Ty de voro gensträviga mot hans Ande, och han talade obetänksamt med sina läppar.
34 They destroyed not the nations which the Lord told them [to destroy];
De förgjorde icke de folk om vilka HERREN hade givit dem befallning,
35 but were mingled with the heathen, and learned their works.
utan beblandade sig med hedningarna och lärde sig deras gärningar.
36 And they served their graven images; and it became an offense to them.
De tjänade deras avgudar, och dessa blevo dem till en snara.
37 And they sacrificed their sons and their daughters to devils,
Och de offrade sina söner och döttrar till offer åt onda andar.
38 and shed innocent blood, the blood of their sons and daughters, whom they sacrificed to the idols of Chanaan; and the land was defiled with blood.
Ja, de utgöto oskyldigt blod, sina söners och döttrars blod och offrade dessa åt Kanaans avgudar; och landet vart ohelgat genom blodskulder.
39 and was polluted with their works; and they went a whoring with their own devices.
Så blevo de orena genom sina gärningar och betedde sig trolöst i sina verk.
40 So the Lord was very angry with his people, and he abhorred his inheritance.
Då upptändes HERRENS vrede mot hans folk, och hans arvedel blev honom en styggelse.
41 And he delivered them into the hands of [their] enemies; and they that hated them ruled over them.
Och han gav dem i hedningars hand, så att de som hatade dem fingo råda över dem.
42 Ands their enemies oppressed them, and they were brought down under their hands.
Deras fiender trängde dem, och de blevo kuvade under deras hand.
43 Many a time he delivered them; but they provoked him by their counsel, and they were brought low by their iniquities.
Många gånger räddade han dem, men de voro gensträviga i sin egenvilja och förgingos så genom sin missgärning.
44 You the Lord looked upon their affliction, when he heard their petition.
Men han såg till dem i deras nöd, när han hörde deras rop.
45 And he remembered his covenant, and repented according to the multitude of his mercy.
Och han tänkte, dem till fromma, på sitt förbund och ömkade sig efter sin stora nåd.
46 And he caused them to be pitied in the sight of all who carried them captive.
Och han lät dem finna barmhärtighet inför alla dem som hade fört dem i fångenskap.
47 Save us, O Lord our God, and gather us from among the heathen, that we may give thanks to your holy name, that we may glory in your praise.
Fräls oss, HERRE, vår Gud, och församla oss från hedningarna, så att vi få prisa ditt heliga namn och berömma oss av ditt lov.
48 Blessed be the Lord God of Israel from everlasting and to everlasting; and all the people shall say, Amen, Amen.
Lovad vare HERREN, Israels Gud, från evighet till evighet! Och allt folket säge: »Amen, Halleluja!»
