Proverbs 26
1 As dew in harvest, and as rain in summer, so honor is not [seemly] for a fool.
Såsom snö icke hör till sommaren och regn icke till skördetiden, så höves det ej heller att dåren får ära.
2 As birds and sparrows fly, so a curse shall not come upon any one without a cause.
Såsom sparven far sin kos, och såsom svalan flyger bort, så far en oförtjänt förbannelse förbi.
3 As a whip for a horse, and a goad for an ass, so [is] a rod for a simple nation.
Piskan för hästen, betslet för åsnan och riset för dårarnas rygg!
4 Answer not a fool according to his folly, lest you become like him.
Svara icke dåren efter hans oförnuft, så att du icke själv bliver honom lik.
5 Yet answer a fool according to his folly, lest he seem wise in his own conceit.
Svara dåren efter hans oförnuft, för att han icke må tycka sig vara vis.
6 He that sends a message by a foolish messenger procures for himself a reproach from his own ways.
Den som sänder bud med en dåre, han hugger själv av sig fötterna, och får olycka till dryck.
7 [As well] take away the motion of the legs, as transgression from the mouth of fools.
Lika den lames ben, som hänga kraftlösa ned, äro ordspråk i dårars mun.
8 He that binds up a stone in a sling, is like one that gives glory to a fool.
Såsom att binda slungstenen fast vid slungan, så är det att giva ära åt en dåre.
9 Thorns grow in the hand of a drunkard, and servitude in the hand of fools.
Såsom när en törntagg kommer i en drucken mans hand, så är det med ordspråk i dårars mun.
10 All the flesh of fools endures much hardship; for their fury is brought to nothing.
En mästare gör själv allt, men dåren lejer, och lejer vem som kommer.
11 As when a dog goes to his own vomit, and becomes abominable, so is fool who returns in his wickedness to his own sin. [There is a shame that brings sin: and there is a shame [that is] glory and grace.]
Lik en hund som vänder åter till i sina spyor dåre som på nytt begynner sitt oförnuft.
12 I have seen a man who seemed to himself to be wise; but a fool had more hope than he.
Ser du en man som tycker sig själv vara vis, det är mer hopp om en dåre än om honom.
13 A sluggard when sent on a journey says, [There is] a lion in the ways, and [there are] murderers in the streets.
Den late säger: »Ett vilddjur är på vägen, ja, ett lejon är på gatorna.
14 As a door turns on the hinge, so does a sluggard on his bed.
Dörren vänder sig på sitt gångjärn, och den late vänder sig i sin säng.
15 A sluggard having hid his hand in his bosom, will not be able to bring it up to his mouth.
Den late sticker sin hand i fatet, men finner det mödosamt att föra den åter till munnen.
16 A sluggard seems to himself wiser than one who most satisfactorily brings back a message.
Den late tycker sig vara vis, mer än sju som giva förståndiga svar.
17 As he that lays hold of a dog's tail, so is he that makes himself the champion of another's cause.
Lik en som griper en hund i öronen är den som förivrar sig vid andras kiv, där han går fram.
18 As those who need correction put forth [fair] words to men, and he that first falls in with the proposal will be overthrown;
Lik en rasande, som slungar ut brandpilar och skjuter och dödar,
19 so are all that lay wait for their own friends, and when they are discovered, say, I did it in jest.
är en man som bedrager sin nästa och sedan säger: »Jag gjorde det ju på skämt.»
20 With much wood fire increases; but where there is not a double-minded man, strife ceases.
När veden tager slut, slocknar elden. och när örontasslaren är borta, stillas trätan.
21 A hearth for coals, and wood for fire; and railing man for the tumult of strife.
Såsom glöd kommer av kol, och eld av ved, så upptändes kiv av en trätgirig man.
22 The words of cunning knaves are soft; but they strike [even] to the inmost parts of the bowels.
Örontasslarens ord äro såsom läckerbitar och tränga ned till hjärtats innandömen.
23 Silver dishonestly given is to be considered as a potsherd: smooth lips cover a grievous heart.
Såsom silverglasering på ett söndrigt lerkärl äro kärleksglödande läppar, där hjärtat är ondskefullt.
24 A weeping enemy promises all things with his lips, but in his heart he contrives deceit.
En fiende förställer sig i sitt tal, men i sitt hjärta bär han på svek.
25 Though [your] enemy entreat you with a loud voice, consent not: for there are seven abominations in his heart.
Om han gör sin röst ljuvlig, så tro honom dock icke, ty sjufaldig styggelse är i hans hjärta.
26 He that hides enmity frames deceit: but being easily discerned, exposes his own sins in the public assemblies.
Hatet brukar list att fördölja sig med, men den hatfulles ondska varder dock uppenbar i församlingen.
27 He that digs a pit for his neighbor shall fall into it: and he that rolls a stone, rolls it upon himself.
Den som gräver en grop, han faller själv däri, och den som vältrar upp en sten, på honom rullar den tillbaka.
28 A lying tongue hates the truth; and an unguarded mouth causes tumults.
En lögnaktig tunga hatar dem hon har krossat, och en hal mun kommer fall åstad.
