Job 41
1 But will you catch the serpent with a hook, and put a halter about his nose?
Kan du draga upp Leviatan med krok och med en metrev betvinga hans tunga?
2 Or will you fasten a ring in his nostril, and bore his lip with a clasp?
Kan du sätta en sävhank i hans nos eller borra en hake genom hans käft?
3 Will he address you with a petition? softly, with the voice of a suppliant?
Menar du att han skall slösa på dig många böner eller tala till dig med mjuka ord?
4 And will he make a covenant with you? and will you take him for a perpetual servant?
Att han skall vilja sluta fördrag med dig, så att du finge honom till din träl för alltid?
5 And will you play with him as with a bird? or bind him as a sparrow for a child?
Kan du hava honom till leksak såsom en fågel och sätta honom i band åt dina tärnor?
6 And do the nations feed upon him, and the nations of the Phoenicians share him?
Pläga fiskarlag köpslå om honom och stycka ut hans kropp mellan krämare?
7 And all the ships come together would not be able to bear the mere skin of his tail; neither [shall they carry] his head in fishing vessels.
Kan du skjuta hans hud full med spjut och hans huvud med fiskharpuner?
8 But you shall lay your hand upon him [once], remembering the war that is waged by his mouth; and let it not be done any more.
Ja, försök att bära hand på honom du skall minnas den striden och skall ej föra så mer.
9 Hast you not seen him? and have you not wondered at the things said [of him]?
Nej, den sådant vågar, hans hopp bliver sviket, han fälles till marken redan vid hans åsyn.
10 Do you not fear because preparation has been made by me? for who is there that resists me?
Så oförvägen är ingen, att han törs reta denne. Vem vågar då sätta sig upp mot mig själv?
11 Or who will resist me, and abide, since the whole [world] under heaven is mine?
Vem har först givit mig något, som jag alltså bör betala igen? Mitt är ju allt vad som finnes under himmelen.
12 I will not be silent because of him: though because of his power [one] shall pity his antagonist.
Jag vill ej höra upp att tala om hans lemmar, om huru väldig han är, och huru härligt han är danad.
13 Who will open the face of his garment? and who can enter within the fold of his breastplate?
Vem mäktar rycka av honom hans pansar? Vem vågar sig in mellan hans käkars par?
14 Who will open the doors of his face? terror is round about his teeth.
Hans gaps dörrar, vem vill öppna dem? Runtom hans tänder bor ju förskräckelse.
15 His inwards are as brazen plates, and the texture of his [skin] as a smyrite stone.
Stolta sitta på honom sköldarnas rader; hopslutna äro de med fast försegling.
16 One [part] cleaves fast to another, and the air can’t come between them.
Tätt fogar sig den ena intill den andra, icke en vindfläkt tränger in mellan dem.
17 They will remain united each to the other: they are closely joined, and can’t be separated.
Var och en håller ihop med den nästa, de gripa in i varandra och skiljas ej åt.
18 At his sneezing a light shines, and his eyes are [as] the appearance of the morning star.
När han fnyser, strålar det av ljus; hans blickar äro såsom morgonrodnadens ögonbryn.
19 Out of his mouth proceed as it were burning lamps, and as it were hearths of fire are cast abroad.
Bloss fara ut ur hans gap, eldgnistor springa fram därur.
20 Out of his nostrils proceeds smoke of a furnace burning with fire of coals.
Från hans näsborrar utgår rök såsom ur en sjudande panna på bränslet.
21 His breath is [as] live coals, and a flame goes out of his mouth.
Hans andedräkt framgnistrar eldkol, och lågor bryta fram ur hans gap.
22 And power is lodged in his neck, before him destruction runs.
På hans hals har kraften sin boning, och framför honom stapplar försagdhet.
23 The flesh also of his body is joined together: [if one] pours [violence] upon him, he shall not be moved.
Själva det veka på hans buk är ett stadigt fogverk, det sitter orubbligt, såsom gjutet på honom.
24 His heart is firm as a stone, and it stands like an unyielding anvil.
Hans hjärta är fast såsom sten, fast såsom bottenstenen i kvarnen.
25 And when he turns, [he is] a terror to the four-footed wild beasts which leap upon the earth.
När han reser sig, bäva hjältar, av ångest mista de all sans.
26 If spears should come against him, [men] will effect nothing, [either with] the spear or the breast-plate.
Angripes han med ett svärd, så håller det ej stånd, ej heller spjut eller pil eller pansar.
27 For he considers iron as chaff, and brass as rotten wood.
Han aktar järn såsom halm och koppar såsom murket trä.
28 The bow of brass shall not would him, he deems a slinger as grass.
Bågskott skrämma honom ej bort, slungstenar förvandlas för honom till strå;
29 Mauls are counted as stubble; and he laughs to scorn the waving of the firebrand.
ja, stridsklubbor aktar han såsom strå, han ler åt rasslet av lansar.
30 His lair is [formed of] sharp points; and all the gold of the sea under him is an immense [quantity of] clay.
På sin buk bär han skarpa eggar, spår såsom av en tröskvagn ristar han i dyn.
31 He makes the deep boil like a brazen caldron; and he regards the sea as a pot of ointment,
Han gör djupet sjudande som en gryta, likt en salvokokares kittel förvandlar han vattnet.
32 and the lowest part of the deep as a captive: he reckons the deep as [his] range.
Bakom honom strålar vägen av ljus, djupet synes bära silverhår.
33 There is nothing upon the earth like to him, formed to be sported with by my angels.
Ja, på jorden finnes intet som är honom likt, otillgänglig för fruktan skapades han.
34 He beholds every high thing: and he is king of all that are in the waters.
På allt vad högt är ser han med förakt, konung är han över alla stolta vilddjur.
