Job 4
1 Then Eliphaz the Thaemanite answered and said,
Därefter tog Elifas från Teman till orda och sade:
2 Hast you been often spoken to in distress? but who shall endure the force of your words?
Misstycker du, om man dristar tala till dig? Vem kan hålla tillbaka sina ord?
3 For whereas you have instructed many, and have strengthened the hands of the weak one,
Se, många har du visat till rätta, och maktlösa händer har du stärkt;
4 and have supported the failing with words, and have imparted courage to feeble knees.
dina ord hava upprättat den som stapplade, och åt vacklande knän har du givit kraft.
5 Yet now [that] pain has come upon you, and touched you, you are troubled.
Men nu, då det gäller dig själv, bliver du otålig, när det är dig det drabbar, förskräckes du.
6 Is not your fear [founded] in folly, your hope also, and the mischief of your way?
Skulle då icke din gudsfruktan vara din tillförsikt och dina vägars ostrafflighet ditt hopp?
7 Remember then who has perished, being pure? or when were the true-hearted utterly destroyed?
Tänk efter: när hände det att en oskyldig fick förgås? och var skedde det att de redliga måste gå under?
8 Accordingly as I have seen men plowing barren places, and they that sow them will reap sorrows for themselves.
Nej, så har jag sett det gå, att de som plöja fördärv och de som utså olycka, de skörda och sådant;
9 They shall perish by the command of the Lord, and shall be utterly consumed by the breath of his wrath.
för Guds andedräkt förgås de och för en fnysning av hans näsa försvinna de.
10 The strength of the lion, and the voice of the lioness, and the exulting cry of serpents are quenched.
Ja, lejonets skri och rytarens röst måste tystna, och unglejonens tänder brytas ut;
11 The old lion has perished for lack of food, and the lions' whelps have forsaken one another.
Det gamla lejonet förgås, ty det finner intet rov, och lejoninnans ungar bliva förströdda.
12 But if there had been any truth in your words, none of these evils would have befallen you. Shall not mine ear receive excellent [revelations] from him?
Men till mig smög sakta ett ord, mitt öra förnam det likasom en viskning,
13 But [as when] terror falls upon men, with dread and a sound in the night,
När tankarna svävade om vid nattens syner och sömnen föll tung på människorna,
14 horror and trembling seized me, and caused all my bones greatly to shake.
då kom en förskräckelse och bävan över mig, med rysning fyllde den alla ben i min kropp.
15 And a spirit came before my face; and my hair and flesh quivered.
En vindpust for fram över mitt ansikte, därvid reste sig håren på min kropp.
16 I arose and perceived it not: I looked, and there, was no form before my eyes: but I only heard a breath and a voice, [saying],
Och något trädde inför mina ögon, en skepnad vars form jag icke skönjde; och jag hörde en susning och en röst:
17 What, shall a mortal be pure before the Lord? or a man be blameless in regard to his works?
"Kan då en människa hava rätt mot Gud eller en man vara ren inför sin skapare?
18 Whereas he trust not in his servants, and perceives perverseness in his angels.
Se, ej ens på sina tjänare kan han förlita sig, jämväl sina änglar måste han tillvita fel;
19 But [as for] them that dwell in houses of clay, of whom we also are formed of the same clay, he smites them like a moth.
huru mycket mer då dem som bo i hyddor av ler, dem som hava sin grundval i stoftet! De krossas sönder så lätt som mal;
20 And from the morning to evening they no longer exist: they have perished, because they can’t help themselves.
när morgon har bytts till afton, ligga de slagna; innan man aktar därpå, hava de förgåtts för alltid.
21 For he blows upon them, and they are withered: they have perished for lack of wisdom.
Ja, deras hyddas fäste ryckes bort för dem, oförtänkt måste de dö."
