Job 33
1 Howbeit hear, Job, my words, and listen to my speech.
Hör dock, Job, mitt tal, och gif akt på all min ord.
2 For behold, I have opened my mouth, and my tongue has spoken.
Si, jag låter min mun upp, och min tunga skall tala i minom mun;
3 My heart [shall be found] pure by [my] words; and the understanding of my lips shall meditate purity.
Mitt hjerta skall tala rätt, och mine läppar skola säga ett rent förstånd.
4 The Divine Spirit is that which formed me, and the breath of the Almighty that which teaches me.
Guds Ande hafver gjort mig, och dens Allsmägtigas Ande hafver gifvit mig lif.
5 If you can, give me an answer: wait therefore; stand against me, and I [will stand] against you.
Kan du, så svara mig; kom fram jemte mig.
6 You are formed out of the clay as also I: we have been formed out of the same [substance].
Si, jag hörer Gudi till, såsom du säger, och utaf jord är jag också gjord.
7 My fear shall not terrify you, neither shall my hand be heavy upon you.
Dock du torf icke förfäras för mig, och min hand skall icke vara dig för svår.
8 But you have said in mine ears, (I have heard the voice of your words; ) because you say, I am pure, not having sinned;
Du hafver talat för min öron; dins ords röst måste jag höra.
9 I am blameless, for I have not transgressed.
Jag är ren och utan all last, oskyldig, och hafver ingen synd.
10 Yet he has discovered a charge against me, and he has reckoned me as an adversary.
Si, han hafver funnit en sak emot mig, derföre håller han mig för sin fienda;
11 And he has put my foot in the stocks, and has watched all my ways.
Han hafver satt min fot i stocken, och förvarat alla mina vägar.
12 For how say you, I am righteous, yet he has not listened to me? for he that is above mortals is eternal.
Si, rätt derutaf besluter jag emot dig, att du icke äst rättfärdig; ty Gud är mer än en menniska.
13 But you say, Why has he not heard every word of my cause?
Hvi vill du träta med honom, att han icke gör dig räkenskap på allt det han gör?
14 For when the Lord speaks once, or a second time,
Om Gud en gång något befaller, skall man då icke först se derefter, om det rätt är.
15 [sending] a dream, or in the meditation of the night; (as when a dreadful alarm happens to fall upon men, in slumberings on the bed: )
Uti synenes dröm om nattene, när sömnen faller uppå menniskorna, när de sofva på sängene;
16 then opens he the understanding of men: he scares them with such fearful visions:
Då öppnar han menniskors öra; och förskräcker dem, och näpser dem;
17 to turn a man from unrighteousness, and he delivers his body from a fall.
På det han skall vända menniskona ifrån olycko, och förvara henne för öfvermod.
18 He spares also his soul from death, and [suffers] him not to fall in war.
Han skonar hennes själ för förderf, och hans lif, att det icke skall falla i svärdet;
19 And again, he chastens him with sickness on his bed, and the multitude of his bones is benumbed.
Och näpser honom med sveda uppå hans säng, och all hans ben mägteliga;
20 And he shall not be able to take any food, though his soul shall desire meat;
Och far så med honom, att honom vämjes vid maten, och hans sjal icke hafver lust till att äta.
21 until his flesh shall be consumed, and he shall show his bones bare.
Hans kött försvinner, så att man intet ser det, och hans ben förkrossas, så att man icke gerna ser dem;
22 His soul also draws near to death, and his life is in Hades.
Att hans själ nalkas till förderf, och hans lif till de döda.
23 Though there should be a thousand messengers of death, not one of them shall wound him: if he should purpose in his heart to turn to the Lord, and declare to man his fault, and show his folly;
Om nu en Ängel, en af tusende, trädde fram för honom, till att förkunna menniskone Guds rättfärdighet;
24 he will support him, that he should not perish, and will restore his body as [fresh] plaster upon a wall; and he will fill his bones with morrow.
Då skall han förbarma sig öfver honom, och säga: Han skall förlossad varda, att han icke skall fara neder i förderfvet; ty jag hafver funnit en försoning.
25 And he will make his flesh tender as that of a babe, and he will restore him among men in [his] full strength.
Hans kött komme sig till igen, såsom i ungdomen, och låt honom åter varda ung igen.
26 And he shall pray to the Lord, and his prayer shall be accepted of him; he shall enter with a cheerful countenance, with a full expression [of praise]: for he will render to men [their] due.
Han skall bedja Gud, den skall bevisa honom nåder; han skall se sitt ansigte med glädje, och skall vedergälla menniskone hennes rättfärdighet.
27 Even then a man shall blame himself, saying, What kind of things have I done? and he has not punished me according to the full amount of my sins.
Han skall för menniskomen bekänna, och säga: Jag hafver syndat och illa gjort, och mig är ännu för litet skedt.
28 Deliver my soul, that it may not go to destruction, and my life shall see the light.
Han hafver förlossat mina själ, att hon icke skulle komma i förderf; utan mitt lif skulle få se ljuset.
29 Behold, all these things, the Mighty One works in a threefold manner with a man.
Si, allt detta gör Gud två eller tre gångor med hvarjom och enom;
30 And he has delivered my soul from death, that my life may praise him in the light.
På det han skall hemta hans själ igen utu förderfvet; och upplyser honom med de lefvandes ljuse.
31 Listen, Job, and hear me: be silent, and I will speak.
Gif akt häruppå, Job, och hör härtill, och tig, att jag må tala.
32 If you have words, answer me: speak, for I desire you to be justified.
Men hafver du något att tala, så svara mig. Säg, äst du rättfärdig; jag vill gerna hörat.
33 If not, do you hear me: be silent, and I will teach you.
Hafver du ock intet, så hör mig, och tig; jag vill lära dig visdom.
