Job 31
1 I made a covenant with mine eyes, and I will not think upon a virgin.
Ett förbund slöt jag med mina ögon: aldrig skulle jag skåda efter någon jungfru.
2 Now what portion has God given from above? and is there an inheritance [given] of the Mighty One from the highest?
Vilken lott finge jag eljest av Gud i höjden, vilken arvedel av den Allsmäktige därovan?
3 Alas! destruction to the unrighteous, and rejection to them that do iniquity.
Ofärd kommer ju över de orättfärdiga, och olycka drabbar ogärningsmän.
4 Will he not see my way, and number all my steps?
Ser icke han mina vägar, räknar han ej alla mina steg?
5 But if I had gone with scorners, and if too my foot has hasted to deceit:
Har jag väl umgåtts med lögn, och har min fot varit snar till svek?
6 (for I am weighed in a just balance, and the Lord knows my innocence: )
Nej, må jag vägas på en riktig våg, så skall Gud förnimma min ostrafflighet.
7 if my foot has turned aside out of the way, or if mine heart has followed mine eye, and if too I have touched gifts with my hands;
Hava mina steg vikit av ifrån vägen, har mitt hjärta följt efter mina ögon, eller låder vid min händer en fläck?
8 then let me sow, and let others eat; and let me be uprooted on the earth.
Då må en annan äta var jag har sått, och vad jag har planterat må ryckas upp med roten.
9 If my heart has gone forth after another man's wife, and if I laid wait at her doors;
Har mitt hjärta låtit dåra sig av någon kvinna, så att jag har stått på lur vid min nästas dörr?
10 then let my wife also please another, and let my children be brought low.
Då må min hustru mala mjöl åt en annan, och främmande män må då famntaga henne.
11 For the rage of anger is not to be controlled, [in the case] of defiling [another] man's wife.
Ja, sådant hade varit en skändlighet, en straffbar missgärning hade det varit,
12 For it is a fire burning on every side, and whoever it attacks, it utterly destroys.
en eld som skulle förtära intill avgrunden och förhärja till roten all min gröda.
13 And if too I despised the judgment of my servant or [my] handmaid, when they pleaded with me;
Har jag kränkt min tjänares eller tjänarinnas rätt, när de hade någon tvist med mig?
14 what then shall I do if the Lord should try me? and if also he should at all visit me, can I make an answer?
Vad skulle jag då göra, när Gud stode upp, och när han hölle räfst, vad kunde jag då svara honom?
15 Were not they too formed as I also was formed in the womb? yes, we were formed in the same womb.
Han som skapade mig skapade ju och dem i moderlivet, han, densamme, har berett dem i modersskötet.
16 But the helpless missed not whatever need they had, and I did not cause the eye of the widow to fail.
Har jag vägrat de arma vad de begärde eller låtit änkans ögon försmäkta?
17 And if too I ate my morsel alone, and did not impart [of it] to the orphan;
Har jag ätit mitt brödstycke allena, utan att den faderlöse och har fått äta därav?
18 (for I nourished [them] as a father from my youth and guided [them] from my mother's womb.)
Nej, från min ungdom fostrades han hos mig såsom hos en fader, och från min moders liv var jag änkors ledare.
19 And if too I overlooked the naked as he was perishing, and did not clothe him;
Har jag kunnat se en olycklig gå utan kläder, se en fattig ej äga något att skyla sig med?
20 and if the poor did not bless me, and their shoulders were [not] warmed with the fleece of my lambs;
Måste ej fastmer hans länd välsigna mig, och fick han ej värma sig i ull av mina lamm?
21 if I lifted my hand against an orphan, trusting that my strength was far superior [to his]:
Har jag lyft min hand mot den faderlöse, därför att jag såg mig hava medhåll i porten?
22 let them my shoulder start from the blade-bone, and my arm be crushed off from the elbow.
Då må min axel lossna från sitt fäste och min arm brytas av ifrån sin led.
23 For the fear of the Lord constrained me, and I can’t bear up by reason of his burden.
Jag måste då frukta ofärd ifrån Gud och skulle stå maktlös inför hans majestät.
24 If I made gold my treasure, and if too I trusted the precious stone;
Har jag satt mitt hopp till guldet och kallat guldklimpen min förtröstan?
25 and if too I rejoiced when my wealth was abundant, and if too I laid my hand on innumerable [treasures]:
Var det min glädje att min rikedom blev så stor, och att min hand förvärvade så mycket?
26 (do we not see the shining sun eclipsed, and the moon waning? for they have not [power to continue]: )
Hände det, när jag såg solljuset, huru det sken, och månen, huru härligt den gick fram,
27 and if my heart was secretly deceived, and if I have laid my hand upon my mouth and kissed it:
att mitt hjärta hemligen lät dåra sig, så att jag med handkyss gav dem min hyllning?
28 let this also then be reckoned to me as the greatest iniquity: for I [should] have lied against the Lord Most High.
Nej, också det hade varit en straffbar missgärning; därmed hade jag ju förnekat Gud i höjden.
29 And if too I was glad at the fall of mine enemies, and mine heart said, Aha!
Har jag glatt mig åt min fiendes ofärd och fröjdats, när olycka träffade honom?
30 let then mine ear hear my curse, and let me be a byword among my people in my affliction.
Nej, jag tillstadde ej min mun att synda så, ej att med förbannelse begära hans liv.
31 And if too my handmaids have often said, Oh that we might be satisfied with his flesh; (whereas I was very kind:
Och kan mitt husfolk icke bevittna att envar fick mätta sig av kött vid mitt bord?
32 for the stranger did not lodge without, and my door was opened to every one that came: )
Främlingen behövde ej stanna över natten på gatan, mina dörrar lät jag stå öppna utåt vägen.
33 or if too having sinned unintentionally, I hid my sin;
Har jag på människovis skylt mina överträdelser och gömt min missgärning i min barm,
34 (for I did not stand in awe of a great multitude, so as not to declare boldly before them: ) and if too I permitted a poor man to go out of my door with an empty bosom:
av fruktan för den stora hopen och av rädsla för stamfränders förakt, så att jag teg och ej gick utom min dörr?
35 (Oh that I had a hearer, ) and if I had not feared the hand of the Lord; and [as to] the written charge which I had against any one,
Ack att någon funnes, som ville höra mig! Jag har sagt mitt ord. Den Allsmäktige må nu svara mig; ack att jag finge min vederparts motskrift!
36 I would place [it] as a chaplet on my shoulders, and read it.
Sannerligen, jag skulle då bära den högt på min skuldra, såsom en krona skulle jag fästa den på mig.
37 And if I did not read it and return it, having taken nothing from the debtor:
Jag ville då göra honom räkenskap för alla mina steg, lik en furste skulle jag då träda inför honom.
38 If at any time the land groaned against me, and if its furrows mourned together;
Har min mark höjt rop över mig, och hava dess fåror gråtit med varandra?
39 and if I ate its strength alone without price, and if I too grieved the heart of the owner of the soil, by taking [anything] from [him]:
Har jag förtärt dess gröda obetald eller utpinat dess brukares liv?
40 then let the nettle come up to me instead of wheat, and a bramble instead of barley. And Job ceased speaking.
Då må törne växa upp för vete, och ogräs i stället för korn. Slut på Jobs tal.
