Jeremias 7
Detta är det ord, som skedde till Jeremia af Herranom, som sade:
2 Hear you the word of the Lord, all Judea.
Gack och statt i portenom åt Herrans hus, och predika der detta ordet, och säg: Hörer Herrans ord, I alle af Juda, I som gån genom denna porten, till att tillbedja Herran.
3 Thus says the Lord God of Israel, Correct your ways and your devices, and I will cause you to dwell in this place.
Så säger Herren Zebaoth, Israels Gud: Bättrer edart lefverne och väsende, så vill jag bo när eder i desso rumme.
4 Trust not in yourselves with lying words, for they shall not profit you at all, saying, It is the temple of the Lord, the temple of the Lord.
Förlåter eder icke uppå lögn, sägande: Här är Herrans tempel, här är Herrans tempel, här är Herrans tempel;
5 For if you thoroughly correct your ways and your practices, and do indeed execute judgment between a man and his neighbor;
Utan bättrer edart lefverne och väsende, att I gören hvarannan rätt;
6 and oppress not the stranger, and the orphan, and the widow, and shed not innocent blood in this place, and go not after strange gods to your hurt:
Och görer främlingenom, dem faderlösa och enkone intet öfvervåld; och utgjuter intet oskyldigt blod i desso rumme, och följer icke andra gudar efter, till edar egen skada;
7 then will I cause you to dwell in this place, in the land which I gave to your fathers of old and for ever.
Så vill jag evinnerliga bo när eder i desso rumme, i landena som jag edra fäder gifvit hafver.
8 But whereas you have trusted in lying words, whereby you shall not be profited;
Men nu förlåten I eder på lögn, den intet nyttig är.
9 and you murder, and commit adultery, and steal, and swear falsely, and burn incense to Baal, and are gone after strange gods whom you know not,
Dertill ären I tjufvar, mördare, horkarlar, och menedare, och röken inför Baal, och följen främmande gudar efter; de I intet kännen.
10 so that it is evil with you; yet have you come, and stood before me in the house, whereon my name is called, and you have said, We have refrained from doing all these abominations.
Sedan kommen I då, och gån fram för mig i desso huse, det efter mitt Namn nämndt är, och sägen: Det hafver ingen nöd med oss, medan vi sådana styggelse görom.
11 Is my house, whereon my name is called, a den of robbers in your eyes? And, behold, I have seen [it], says the Lord.
Hållen I då detta hus, som efter mitt Namn nämndt är, för ena mördarekulo? Si, jag ser det väl, säger Herren.
12 For go you to my place with is in Selo, where I caused my name to dwell before, and see what I did to it because of the wickedness of my people Israel.
Går bort till mitt rum i Silo, der mitt Namn tillförene bott hafver, och ser till, hvad jag der gjort hafver, för mins folks Israels ondskos skull.
13 And now, because you have done all these deeds, and I spoke to you, but you listened not to me; and I called you, but you answered not;
Efter I nu alle sådana stycke bedrifven, säger Herren, och jag eder tidt och ofta predika låter, och I viljen icke hörat; jag ropar, och I viljen intet svara;
14 therefore I also will do to the house whereon my name is called, wherein you trust, and to the place which I gave to you and to your fathers, as I did to Selo.
Så vill jag sammalunda göra med de hus, som efter mitt Namn nämndt är, der I eder uppå förlåten, och med det rum, som jag edra fäder gifvit hafver, likasom jag med Silo gjort hafver;
15 And I will cast you out of my sight, as I cast away your brethren, all the seed of Ephraim.
Och skall kasta eder bort ifrå mitt ansigte, likasom jag bortkastat hafver alla edra bröder, alla Ephrahims säd.
16 Therefore pray not you for this people, and intercede not for them to be pitied, yes, pray not, and approach me not for them: for I will not listen [to you].
Och skall du intet bedja för detta folk, ej heller någon klagan eller bön förebära, eller lägga dig ut för dem inför mig; ty jag vill intet höra dig.
17 Seest you not what they do in the cities of Juda, and in the streets of Jerusalem?
Ty ser du icke hvad de göra i Juda städer, och på gatomen i Jerusalem?
18 Their children gather wood, and their fathers kindle a fire, and their women knead dough, to make cakes to the host of heaven; and they have poured out drink-offerings to strange gods, that they might provoke me to anger.
Barnen hemta veden, och fäderna göra upp elden, och qvinnorna göra degen, att de skola baka himmelens Drottning kakor, och gifva främmande gudar drickoffer, på det de skola förtörna mig;
19 Do they provoke me to anger? says the Lord: do they not [provoke] themselves, that their faces may be ashamed?
Men de skola icke göra mig der ondt med, säger Herren, utan sig sjelfvom, och skola till skam varda.
20 Therefore thus says the Lord; Behold, my anger and wrath shall be poured out upon this place, and upon the men, and upon the cattle, and upon every tree of their field, and upon the fruits of the land; and it shall burn, and not be quenched.
Derföre säger Herren Herren: Si, min vrede och min grymhet är utgjuten öfver detta rum, både öfver folk och fä, öfver trän på markene, och öfver fruktena på jordene; och skall brinna, så att ingen skall kunna släckat.
21 Thus says the Lord, Gather your whole burnt offerings with your meat-offerings, and eat flesh.
Detta säger Herren Zebaoth, Israels Gud: Görer edor bränneoffer och annor offer tillhopa, och äter kött.
22 For I spoke not to your fathers, and commanded them not in the day wherein I brought them up out of the land of Egypt, concerning whole burnt offerings and sacrifice:
Ty på den dagen, då jag förde edra fäder utur Egypti land, hafver jag intet sagt eller budit dem om bränneoffer och annat offer;
23 but I commanded them this thing, saying, Hear you my voice, and I will be to you a God, and you shall be to me a people: and walk you in all my ways which I shall command you, that it may be well with you.
Utan detta böd jag dem, och sade: Lyder min ord, så vill jag vara edar Gud, och I skolen vara mitt folk; och vandrer på alla de vägar, som jag bjuder eder, på det eder skall väl gå.
24 But they listened not to me, and their ear gave no heed, but they walked in the imaginations of their evil heart, and went backward, and not forward;
Men de ville intet höra, eller böja sin öron härtill, utan vandrade efter sitt eget råd, och efter sin onda hjertas tycko, och gingo tillbaka, och icke framåt.
25 from the day that their fathers went forth out of the land of Egypt, even until this day. And I sent to you all my servants, the prophets, by day and early in the morning: yes, I sent [them],
Ja, ifrå den dagen att jag edra fäder utu Egypti land förde, och intill denna dag, hafver jag dagliga sändt till eder alla mina tjenare Propheterna.
26 but they listened not to me, and their ear gave no heed; and they made their neck harder than their fathers.
Men de ville intet höra, eller böja sin öron, utan äro halsstyfve, och görat än värre än deras fäder.
27 Therefore you shall speak this word to them;
Och om du än allt detta säger dem, så höra de dock intet; ropar du, så svara de dock intet.
28 This is the nation which has not listened to the voice of the Lord, nor received correction: truth has failed from their mouth.
Derföre säg till dem: Detta är det folk, som Herran sin Gud icke hörer, eller sig bättra vill; den rätta läran är platt borto, och de predika der nu intet mer af.
29 Cut off your hair, and cast it away, and take up a lamentation on your lips; for the Lord has reprobated and rejected the generation that does these things.
Skär ditt hår af, och kasta det ifrå dig, och jämra dig klageliga på högomen; ty Herren hafver förkastat och bortdrifvit detta slägtet, der han öfver förtörnad är.
30 For the children of Juda have wrought evil before me, says the Lord; they have set their abominations in the house on which my name is called, to defile it.
Förty Juda barn göra det ondt är för min ögon, säger Herren; de sätta sina styggelser uti det hus, som efter mitt Namn nämndt är, på det de skola orena det;
31 And they have built the altar of Taphes, which is in the valley of the son of Ennom, to burn their sons and their daughters with fire; which I did not command them [to do], neither did I design it in my heart.
Och bygga de altare Thopheth uti Hinnoms sons dal, att de skola uppbränna deras söner och döttrar i eld, hvilket jag aldrig budit, eller någor tid i sinnet fått hafver.
32 Therefore, behold, the days come, says the Lord, when they shall no more say, The altar of Taphes, and the valley of the son of Ennom, but, The valley of the slain; and they shall bury in Taphes, for lack of room.
Derföre, si, den tiden kommer, säger Herren, att man intet mer skall kalla det Thopheth, och Hinnoms sons dal, utan dråpodal; och Thopheth skall varda fullt med dödas grifter, derföre, att der intet annat rum på färde är.
33 And the dead bodies of this people shall be for food to the birds of the sky, and to the wild beasts of the earth; and there shall be none to drive [them] away.
Och detta folks kroppar skola himmelens foglom, och djuromen på jordene, till spis varda, och ingen skall drifva dem derifrå.
34 And I will destroy out of the cities of Juda, and the streets of Jerusalem, the voice of them that make merry, and the voice of them that rejoice, the voice of the bridegroom, and the voice of the bride; for the whole land shall become a desolation.
Och jag skall uti Juda städer, och på gatorna i Jerusalem, borttaga glädjes och fröjds rop, och brudgummes och bruds röst; ty landet skall öde vara.
