Ecclesiastes 4
1 So I returned, and saw all the oppressions that were done under the sun: and behold the tear of the oppressed, and they had no comforter; and on the side of them that oppressed them was power; but they had no comforter:
Jag vände mig, och såg på alla dem som orätt lida under solene; och si, der voro deras tårar, som orätt lida, och hade ingen tröstare; och de, som orätt gjorde, voro alltför mägtige, så att de ingen tröstaro få kunde.
2 and I praised all the dead that had already died more than the living, as many as are alive until now.
Då prisade jag de döda, som allaredo afledne voro, mer än de lefvande, som ännu lif hade;
3 Better also than both these is he who has not yet been, who has not seen all the evil work that is done under the sun.
Och den som ännu icke är till, mer än dem båda, och icke försöker det onda, som under solene sker.
4 And I saw all labor, and all the diligent work, that this is a man's envy from his neighbor. This is also vanity and waywardness of spirit.
Jag såg på arbete och skickelighet i alla saker; der hatar hvar annan. Det är ock intet annat, än fåfängelighet och bekymmer;
5 The fool folds his hands together, and eats his own flesh.
Ty en dåre knäpper samman händerna, och fräter sitt kött.
6 Better is a handful of rest than two handfuls of trouble and waywardness of spirit.
Bättre är en hand full i rolighet, än båda händerna fulla i mödo och jämmer.
7 So I returned, and saw vanity under the sun.
Jag vände mig, och såg fåfängelighet under solene.
8 There is one [alone], and there is not a second; yes, he has neither son nor brother: yet there is no end to all his labor; neither is his eye satisfied with wealth; and for whom do I labor, and deprive my soul of good? this is also vanity, and an evil trouble.
En är ensam, och icke sjelf annar, och hafver hvarken barn eller syskon; likväl är ingen ände på hans arbete, och hans ögon varda aldrig mätt af rikedomar. För hvem arbetar jag dock, och gör icke mine själ godt? Det är ju ock fåfängelighet, och ondt bekymmer.
9 Two [are] better than one, [seeing] they have a good reward for their labor.
Så är nu bättre två än en; ty de hafva dock gagn af deras arbete.
10 For if they fall, the one will lift up his fellow: but woe to him that is alone when he falls, and there is not a second to lift him up.
Faller en af dem, så hjelper hans stallbroder honom upp igen. Ve honom, som är allena; faller han, så är ingen annar för handene, som honom upphjelper.
11 Also if two should lie together, they also get heat: but how shall one be warmed [alone?]
Och när två ligga tillhopa, värma de sig; huru kan en ensammer blifva varm?
12 And if one should prevail against [him], the two shall withstand him; and a threefold cord shall not be quickly broken.
En kan varda öfvervunnen, men två kunna stå emot; ty ett trefaldt rep går icke lätteliga sönder.
13 Better is a poor and wise child than an old and foolish king, who knows not how to take heed any longer.
Ett fattigt barn och vist är bättre än en gammal Konung, som en dåre är, och kan icke taga sig vara.
14 For he shall come forth out of the house of the prisoners to reign, because [he] also that was in his kingdom has become poor.
En kommer utaf fängelse till Konungavälde, och en, som i Konungavälde född är, varder fattig.
15 I saw all the living who were walking under the sun, with the second youth who shall stand up in each one's place.
Och jag såg, att alle lefvande under solene vandrade med ett annat barn, som i dess andras stad uppkomma skulle.
16 There is no end to all the people, to all who were before them: and the last shall not rejoice in him: for this also is vanity and waywardness of spirit.
Och på folket, som för honom gick, var ingen ände; och de som efter honom gingo, gladdes dock intet vid honom; det är ju ock intet annat, än fåfängelighet och jämmer.
