Song of Solomon 1
1 The song of songs, which [is] Solomon’s.
Sångernas sång av Salomo.
2 Let him kiss me with the kisses of his mouth: for thy love [is] better than wine.
Kyssar give han mig, kyssar av sin mun! Ty din kärlek är mer ljuv än vin.
3 Because of the savour of thy good ointments thy name [is as] ointment poured forth, therefore do the virgins love thee.
Ljuv är doften av dina salvor, ja, en utgjuten salva är ditt namn; fördenskull hava tärnorna dig kär.
4 Draw me, we will run after thee: the king hath brought me into his chambers: we will be glad and rejoice in thee, we will remember thy love more than wine: the upright love thee.
Drag mig med dig! Med hast vilja vi följa dig. Ja, konungen har fört mig in i sina gemak; Vi vilja fröjdas och vara glada över dig, vi vilja prisa din kärlek högre än vin; med rätta har man dig kär.
5 I [am] black, but comely, O ye daughters of Jerusalem, as the tents of Kedar, as the curtains of Solomon.
Svart är jag, dock är jag täck, I Jerusalems döttrar, lik Kedars hyddor, lik Salomos tält.
6 Look not upon me, because I [am] black, because the sun hath looked upon me: my mother’s children were angry with me; they made me the keeper of the vineyards; [but] mine own vineyard have I not kept.
Sen icke därpå att jag är så svart, att solen har bränt mig så. Min moders söner blevo vreda på mig och satte mig till vingårdsvakterska; min egen vingård kunde jag icke vakta.
7 Tell me, O thou whom my soul loveth, where thou feedest, where thou makest [thy flock] to rest at noon: for why should I be as one that turneth aside by the flocks of thy companions?
»Säg mig, du som min själ har kär: Var för du din hjord i bet? Var låter du den vila om middagen? Må jag slippa att gå lik en vilsekommen kvinna vid dina vänners hjordar.»
8 If thou know not, O thou fairest among women, go thy way forth by the footsteps of the flock, and feed thy kids beside the shepherds’ tents.
»Om du icke vet det, du skönaste bland kvinnor, så gå blott åstad i hjordens spår, och för dina killingar i bet vid herdarnas tält.»
9 I have compared thee, O my love, to a company of horses in Pharaoh’s chariots.
»Vid ett sto i Faraos spann förliknar jag dig, min älskade.
10 Thy cheeks are comely with rows [of jewels], thy neck with chains [of gold].
Dina kinder äro så täcka med sina kedjehängen, din hals med sina pärlerader.
11 We will make thee borders of gold with studs of silver.
Kedjehängen av guld vilja vi skaffa åt dig med silverkulor på.»
12 While the king [sitteth] at his table, my spikenard sendeth forth the smell thereof.
»Medan konungen håller sin fest, sprider min nardus sin doft.
13 A bundle of myrrh [is] my wellbeloved unto me; he shall lie all night betwixt my breasts.
Min vän är för mig ett myrragömme, som jag bär i min barm.
14 My beloved [is] unto me [as] a cluster of camphire in the vineyards of En-gedi.
Min vän är för mig en klase cyperblommor från En-Gedis vingårdar.»
15 Behold, thou [art] fair, my love; behold, thou [art] fair; thou [hast] doves’ eyes.
»Vad du är skön, min älskade! Vad du är skön! Dina ögon äro duvor.»
16 Behold, thou [art] fair, my beloved, yea, pleasant: also our bed [is] green.
»Vad du är skön, min vän! Ja, ljuvlig är du, och grönskande är vårt viloläger.
17 The beams of our house [are] cedar, [and] our rafters of fir.
Bjälkarna i vår boning äro cedrar, och cypresser vår väggpanel.»
