Psalms 88
1 A Song [or] Psalm for the sons of Korah, to the chief Musician upon Mahalath Leannoth, Maschil of Heman the Ezrahite. O LORD God of my salvation, I have cried day [and] night before thee:
En sång, en psalm av Koras söner; för sångmästaren, till Mahalat-leannót; en sång av esraiten Heman. HERRE, min frälsnings Gud, dag och natt ropar jag inför dig.
2 Let my prayer come before thee: incline thine ear unto my cry;
Låt min bön komma inför ditt ansikte, böj ditt öra till mitt rop.
Ty min själ är mättad med lidanden, och mitt liv har kommit nära dödsriket. (Sheol h7585)
4 I am counted with them that go down into the pit: I am as a man [that hath] no strength:
Jag är aktad lik dem som hava farit ned i graven, jag är såsom en man utan livskraft.
5 Free among the dead, like the slain that lie in the grave, whom thou rememberest no more: and they are cut off from thy hand.
Jag är övergiven bland de döda, lik de slagna som ligga i graven, dem på vilka du icke mer tänker, och som äro avskilda från din hand.
6 Thou hast laid me in the lowest pit, in darkness, in the deeps.
Ja, du har sänkt mig ned underst i graven, ned i mörkret, ned i djupet.
7 Thy wrath lieth hard upon me, and thou hast afflicted [me] with all thy waves. (Selah)
Din vrede vilar tungt på mig, och alla dina böljors svall låter du gå över mig. (Sela)
8 Thou hast put away mine acquaintance far from me; thou hast made me an abomination unto them: [I am] shut up, and I cannot come forth.
Du har drivit mina förtrogna långt bort ifrån mig; du har gjort mig till en styggelse för dem; jag ligger fången och kan icke komma ut.
9 Mine eye mourneth by reason of affliction: LORD, I have called daily upon thee, I have stretched out my hands unto thee.
Mitt öga förtvinar av lidande; HERRE, jag åkallar dig dagligen, jag uträcker mina händer till dig.
10 Wilt thou shew wonders to the dead? shall the dead arise [and] praise thee? (Selah)
Gör du väl under för de döda, eller kunna skuggorna stå upp och tacka dig? (Sela)
11 Shall thy lovingkindness be declared in the grave? [or] thy faithfulness in destruction?
Förtäljer man i graven om din nåd, i avgrunden om din trofasthet?
12 Shall thy wonders be known in the dark? and thy righteousness in the land of forgetfulness?
Känner man i mörkret dina under, och din rättfärdighet i glömskans land?
13 But unto thee have I cried, O LORD; and in the morning shall my prayer prevent thee.
Men jag ropar till dig, HERRE, och bittida kommer min bön dig till mötes.
14 LORD, why castest thou off my soul? [why] hidest thou thy face from me?
Varför förkastar du, HERRE, min själ, varför döljer du ditt ansikte för mig?
15 I [am] afflicted and ready to die from [my] youth up: [while] I suffer thy terrors I am distracted.
Betryckt är jag och döende allt ifrån min ungdom; jag måste bära dina förskräckelser, så att jag är nära att förtvivla.
16 Thy fierce wrath goeth over me; thy terrors have cut me off.
Din vredes lågor gå över mig, dina fasor förgöra mig.
17 They came round about me daily like water; they compassed me about together.
De omgiva mig beständigt såsom vatten, de kringränna mig allasammans.
18 Lover and friend hast thou put far from me, [and] mine acquaintance into darkness.
Du har drivit vän och frände långt bort ifrån mig; i mina förtrognas ställe har jag nu mörkret.
