Psalms 81
1 To the chief Musician upon Gittith, [A Psalm] of Asaph. Sing aloud unto God our strength: make a joyful noise unto the God of Jacob.
På Gittith, till att föresjunga, Assaphs. Sjunger Gudi gladeliga, den vår starkhet är; fröjdens Jacobs Gudi.
2 Take a psalm, and bring hither the timbrel, the pleasant harp with the psaltery.
Tager Psalmer, och för hit trummor, lusteliga harpor med psaltare.
3 Blow up the trumpet in the new moon, in the time appointed, on our solemn feast day.
Blåser med basuner i nymånaden, i våra löfhyddohögtid.
4 For this [was] a statute for Israel, [and] a law of the God of Jacob.
Ty detta är en sed i Israel, och en Jacobs Guds rätt.
5 This he ordained in Joseph [for] a testimony, when he went out through the land of Egypt: [where] I heard a language [that] I understood not.
Det hafver han till ett vittnesbörd satt i Joseph, då de utur Egypti land drogo, och främmande tungomål hört hade;
6 I removed his shoulder from the burden: his hands were delivered from the pots.
Och jag deras axlar ifrån bördone friade, och deras händer vid krukorna qvitta vordo.
7 Thou calledst in trouble, and I delivered thee; I answered thee in the secret place of thunder: I proved thee at the waters of Meribah. (Selah)
Då du åkallade mig i nödene, halp jag dig ut, och bönhörde dig, då tordönen öfverföll dig; och försökte dig vid trätovattnet. (Sela)
8 Hear, O my people, and I will testify unto thee: O Israel, if thou wilt hearken unto me;
Hör, mitt folk, jag vill betyga ibland dig; Israel, du skall höra mig;
9 There shall no strange god be in thee; neither shalt thou worship any strange god.
Att ibland dig ingen annar Gud är, och du ingen främmande Gud tillbeder.
10 I [am] the LORD thy God, which brought thee out of the land of Egypt: open thy mouth wide, and I will fill it.
Jag är Herren din Gud, som dig utur Egypti land fört hafver. Låt din mun vidt upp, låt mig uppfylla honom.
11 But my people would not hearken to my voice; and Israel would none of me.
Men mitt folk hörde intet mina röst, och Israel är intet om mig.
12 So I gave them up unto their own hearts’ lust: [and] they walked in their own counsels.
Så hafver jag låtit dem uti deras hjertas sinne, att de måga vandra efter sitt råd.
13 Oh that my people had hearkened unto me, [and] Israel had walked in my ways!
Om mitt folk ville mig hörsamt vara, och Israel på minom vägom gå,
14 I should soon have subdued their enemies, and turned my hand against their adversaries.
Så ville jag snart nederlägga deras fiendar, och vända mina hand emot deras motståndare.
15 The haters of the LORD should have submitted themselves unto him: but their time should have endured for ever.
Och de som Herran hata, skulle fela uppå honom; men deras tid skulle evinnerliga vara,
16 He should have fed them also with the finest of the wheat: and with honey out of the rock should I have satisfied thee.
Och jag skulle spisa dem med bästa hvete, och mätta dem med hannog utu hälleberget.
