Psalms 35
1 [A Psalm] of David. Plead [my cause], O LORD, with them that strive with me: fight against them that fight against me.
Av David. Gå till rätta, HERRE, med dem som gå till rätta med mig; strid mot dem som strida mot mig.
2 Take hold of shield and buckler, and stand up for mine help.
Fatta sköld och skärm, och stå upp till min hjälp;
3 Draw out also the spear, and stop [the way] against them that persecute me: say unto my soul, I [am] thy salvation.
drag fram spjutet, och spärra vägen för mina förföljare. Säg till min själ: »Jag är din frälsning.»
4 Let them be confounded and put to shame that seek after my soul: let them be turned back and brought to confusion that devise my hurt.
Må de komma på skam och blygas, som stå efter mitt liv; må de vika tillbaka och varda utskämda, som hava ont i sinnet mot mig.
5 Let them be as chaff before the wind: and let the angel of the LORD chase [them].
Må de bliva såsom agnar för vinden, och HERRENS ängel drive dem bort.
6 Let their way be dark and slippery: and let the angel of the LORD persecute them.
Deras väg blive mörk och slipprig, och HERRENS ängel drive dem bort.
7 For without cause have they hid for me their net [in] a pit, [which] without cause they have digged for my soul.
Ty utan sak hava de försåtligen tillrett sin nätgrop för mig, utan sak hava de grävt en grav för mitt liv.
8 Let destruction come upon him at unawares; and let his net that he hath hid catch himself: into that very destruction let him fall.
Fördärv komme över den mannen oförtänkt, det nät han har utlagt må fånga honom; ja, till sitt fördärv falle han själv däri.
9 And my soul shall be joyful in the LORD: it shall rejoice in his salvation.
Men min själ skall fröjda sig i HERREN och vara glad över hans frälsning.
10 All my bones shall say, LORD, who [is] like unto thee, which deliverest the poor from him that is too strong for him, yea, the poor and the needy from him that spoileth him?
Alla ben i min kropp skola säga: »HERRE, vem är dig lik, du som räddar den betryckte från den som är honom för stark, den betryckte och fattige ifrån den som plundrar honom?»
11 False witnesses did rise up; they laid to my charge [things] that I knew not.
Orättfärdiga vittnen träda fram; de utfråga mig om det jag icke vet.
12 They rewarded me evil for good [to] the spoiling of my soul.
De löna mig med ont för gott; övergiven är min själ.
13 But as for me, when they were sick, my clothing [was] sackcloth: I humbled my soul with fasting; and my prayer returned into mine own bosom.
Jag åter bar sorgdräkt, när de voro sjuka, jag späkte min själ med fasta, jag bad med nedsänkt huvud;
14 I behaved myself as though [he had been] my friend [or] brother: I bowed down heavily, as one that mourneth [for his] mother.
såsom gällde det min vän, min broder, så skickade jag mig; lik den som sörjer sin moder gick jag sorgklädd och lutande.
15 But in mine adversity they rejoiced, and gathered themselves together: [yea], the abjects gathered themselves together against me, and I knew [it] not; they did tear [me], and ceased not:
Men de glädja sig över mitt fall och rota sig samman; ja, eländiga människor, som jag icke känner, rota sig samman mot mig, de smäda mig utan uppehåll.
16 With hypocritical mockers in feasts, they gnashed upon me with their teeth.
Dessa gudlösa, som driva gyckel för en kaka bröd, bita ihop tänderna mot mig.
17 Lord, how long wilt thou look on? rescue my soul from their destructions, my darling from the lions.
Herre, huru länge skall du se härpå? Ryck min själ undan det fördärv de bereda, och mitt liv undan lejonen.
18 I will give thee thanks in the great congregation: I will praise thee among much people.
Då skall jag tacka dig i den stora församlingen, och bland mycket folk skall jag lova dig.
19 Let not them that are mine enemies wrongfully rejoice over me: [neither] let them wink with the eye that hate me without a cause.
Låt icke dem få glädja sig över mig, som utan skäl äro mina fiender; låt icke dem som utan sak hata mig få blinka med ögonen.
20 For they speak not peace: but they devise deceitful matters against [them that are] quiet in the land.
Ty det är icke frid som de tala; nej, svekets ord tänka de ut mot de stilla i landet.
21 Yea, they opened their mouth wide against me, [and] said, Aha, aha, our eye hath seen [it].
De spärra upp munnen mot mig; de säga: »Rätt så, rätt så, nu se vi det med egna ögon!»
22 [This] thou hast seen, O LORD: keep not silence: O Lord, be not far from me.
Du, HERRE, ser det; tig icke. Herre, var icke långt ifrån mig.
23 Stir up thyself, and awake to my judgment, [even] unto my cause, my God and my Lord.
Vakna och stå upp för att skaffa mig rätt, för att utföra min sak, du min Gud och Herre.
24 Judge me, O LORD my God, according to thy righteousness; and let them not rejoice over me.
Skaffa mig rätt efter din rättfärdighet, HERRE, min Gud, och låt dem icke få glädja sig över mig.
25 Let them not say in their hearts, Ah, so would we have it: let them not say, We have swallowed him up.
Låt dem icke säga i sina hjärtan: »Rätt så, det gick såsom vi ville!» Låt dem icke säga: »Vi hava fördärvat honom.»
26 Let them be ashamed and brought to confusion together that rejoice at mine hurt: let them be clothed with shame and dishonour that magnify [themselves] against me.
Må alla komma på skam och blygas, som glädja sig över min ofärd. Med skam och blygd må de varda klädda, som förhäva sig över mig.
27 Let them shout for joy, and be glad, that favour my righteous cause: yea, let them say continually, Let the LORD be magnified, which hath pleasure in the prosperity of his servant.
Men må de jubla och glädja sig, som unna mig min rätt, och må de alltid kunna säga: »Lovad vare HERREN, han som unnar sin tjänare gott!»
28 And my tongue shall speak of thy righteousness [and] of thy praise all the day long.
Då skall min tunga förkunna din rättfärdighet och hela dagen ditt lov.
