Psalms 107
1 O give thanks unto the LORD, for [he is] good: for his mercy [endureth] for ever.
Tacker Herranom, ty han är mild, och hans godhet varar i evighet:
2 Let the redeemed of the LORD say [so], whom he hath redeemed from the hand of the enemy;
Säger I, som af Herranom förlöste ären, de han utu nöd förlöst hafver;
3 And gathered them out of the lands, from the east, and from the west, from the north, and from the south.
Och de han utu landen tillsammanhemtat hafver, ifrån östan, ifrå vestan, ifrå nordan, och ifrå hafvet;
4 They wandered in the wilderness in a solitary way; they found no city to dwell in.
De der vilse gingo i öknene, der ingen väg var, och funno ingen stad, der de bo kunde;
5 Hungry and thirsty, their soul fainted in them.
Hungroge och törstige, och deras själ försmäktade.
6 Then they cried unto the LORD in their trouble, [and] he delivered them out of their distresses.
Och de ropade till Herran i deras nöd, och han frälste dem utu deras ångest;
7 And he led them forth by the right way, that they might go to a city of habitation.
Och förde dem en rättan väg, att de gingo till den stad, der de bo kunde.
8 Oh that [men] would praise the LORD [for] his goodness, and [for] his wonderful works to the children of men!
De skola tacka Herranom för hans godhet, och för hans under, som han med menniskors barn gör;
9 For he satisfieth the longing soul, and filleth the hungry soul with goodness.
Att han mättar den törstiga själen, och fyller den hungroga själen med god ting;
10 Such as sit in darkness and in the shadow of death, [being] bound in affliction and iron;
De der sitta måste i mörker och dödsens skugga, fångne i tvång och i jern.
11 Because they rebelled against the words of God, and contemned the counsel of the most High:
Derföre, att de Guds bud ohörsamme varit hade, och dens Högstas lag försmädat hade;
12 Therefore he brought down their heart with labour; they fell down, and [there was] none to help.
Derföre måste deras hjerta med olycka plågadt varda; så att de omkull lågo, och ingen halp dem.
13 Then they cried unto the LORD in their trouble, [and] he saved them out of their distresses.
Och de ropade till Herran i deras nöd, och han halp dem utu deras ångest;
14 He brought them out of darkness and the shadow of death, and brake their bands in sunder.
Och förde dem utu mörkret och dödsens skugga, och slet deras band sönder.
15 Oh that [men] would praise the LORD [for] his goodness, and [for] his wonderful works to the children of men!
De skola tacka Herranom för hans godhet, och för hans under, som han med menniskors barn gör;
16 For he hath broken the gates of brass, and cut the bars of iron in sunder.
Att han sönderbryter kopparportar, och sönderslår jernbommar.
17 Fools because of their transgression, and because of their iniquities, are afflicted.
De galne vordo plågade för deras öfverträdelses skull, och för deras synders skull.
18 Their soul abhorreth all manner of meat; and they draw near unto the gates of death.
De vämjade vid all mat, och vordo dödsjuke.
19 Then they cry unto the LORD in their trouble, [and] he saveth them out of their distresses.
Och de ropade till Herran i deras nöd, och han halp dem utu deras ångest.
20 He sent his word, and healed them, and delivered [them] from their destructions.
Han sände sitt ord, och gjorde dem helbregda, och frälste dem, att de icke blefvo döde.
21 Oh that [men] would praise the LORD [for] his goodness, and [for] his wonderful works to the children of men!
De skola tacka Herranom för hans godhet, och för hans under, som han med menniskors barn gör;
22 And let them sacrifice the sacrifices of thanksgiving, and declare his works with rejoicing.
Och offra tacksägelse, och förtälja hans verk med glädje.
23 They that go down to the sea in ships, that do business in great waters;
De som med skepp på hafvet fara, och drifva sin handel till sjös;
24 These see the works of the LORD, and his wonders in the deep.
De hafva förnummit Herrans verk, och hans under i hafvet;
25 For he commandeth, and raiseth the stormy wind, which lifteth up the waves thereof.
När han sade, att ett stormväder uppkastade sig, som böljorna upplyfte.
26 They mount up to the heaven, they go down again to the depths: their soul is melted because of trouble.
Och de foro upp åt himmelen, och foro neder i afgrunden, att deras själ förtviflade för ångest;
27 They reel to and fro, and stagger like a drunken man, and are at their wits’ end.
Så att de raglade och stapplade, såsom en drucken, och visste ingen råd mer.
28 Then they cry unto the LORD in their trouble, and he bringeth them out of their distresses.
Och de ropade till Herran i sine nöd, och han förde dem utu deras ångest;
29 He maketh the storm a calm, so that the waves thereof are still.
Och stillte stormen, att böljorna saktade sig.
30 Then are they glad because they be quiet; so he bringeth them unto their desired haven.
Och de vordo glade, att det stilla vardt; och han förde dem till lands efter deras önska.
31 Oh that [men] would praise the LORD [for] his goodness, and [for] his wonderful works to the children of men!
De skola tacka Herranom för hans godhet, och för hans under, som han med menniskors barn gör;
32 Let them exalt him also in the congregation of the people, and praise him in the assembly of the elders.
Och prisa honom i församlingene, och inför de äldsta lofva honom;
33 He turneth rivers into a wilderness, and the watersprings into dry ground;
De, hvilkas bäcker förtorkades, och vattukällor vände igen flyta;
34 A fruitful land into barrenness, for the wickedness of them that dwell therein.
Så att ett fruktsamt land intet bar, för deras ondskos skull, som deruti bodde.
35 He turneth the wilderness into a standing water, and dry ground into watersprings.
Och det som torrt var gjorde han vatturikt, och på torra landena vattukällor;
36 And there he maketh the hungry to dwell, that they may prepare a city for habitation;
Och satte dit de hungroga, att de beredde en stad, der de bo kunde;
37 And sow the fields, and plant vineyards, which may yield fruits of increase.
Och så åkrar, och vingårdar plantera måtte, och årliga frukt få.
38 He blesseth them also, so that they are multiplied greatly; and suffereth not their cattle to decrease.
Och han dem välsignade, så att de sig svårliga förökade, och dem mycken boskap gaf;
39 Again, they are minished and brought low through oppression, affliction, and sorrow.
De der nedertryckte och försvagade voro af de onda, som dem tvungit och trängt hade.
40 He poureth contempt upon princes, and causeth them to wander in the wilderness, [where there is] no way.
Då föraktelse uppå Förstarna utgjuten var, så att i hela landena stod bistert och ödeliga till.
41 Yet setteth he the poor on high from affliction, and maketh [him] families like a flock.
Och han den fattiga beskyddade för uselhet, och hans slägte förmerade, såsom en fårahjord.
42 The righteous shall see [it], and rejoice: and all iniquity shall stop her mouth.
Detta skola de fromme se, och glädja sig; och alla ondsko skall munnen tillstoppad varda.
43 Whoso [is] wise, and will observe these [things], even they shall understand the lovingkindness of the LORD.
Hvilken är vis och behåller detta? Så skola de märka, huru många välgerningar Herren beviser.
