Psalms 10
1 Why standest thou afar off, O LORD? [why] hidest thou [thyself] in times of trouble?
Herre, hvi träder du så långt ifrå fördöljer dig i nödenes tid?
2 The wicked in [his] pride doth persecute the poor: let them be taken in the devices that they have imagined.
Så länge den ogudaktige öfverhandena hafver, måste den elände lida; de hålla med hvarannan, och upptänka arga list.
3 For the wicked boasteth of his heart’s desire, and blesseth the covetous, [whom] the LORD abhorreth.
Ty den ogudaktige berömmer sig af sitt sjelfsvåld; och den giruge välsignar sig, och lastar Herran.
4 The wicked, through the pride of his countenance, will not seek [after God: ] God [is] not in all his thoughts.
Den ogudaktige är så stolt och vred, att han frågar efter ingen; uti alla sina tankar håller han Gud för intet.
5 His ways are always grievous; thy judgments [are] far above out of his sight: [as for] all his enemies, he puffeth at them.
Han håller fram med det han förehafver; dine domar äro fjerran ifrå honom; han handlar högmodeliga med alla sina fiendar.
6 He hath said in his heart, I shall not be moved: for [I shall] never [be] in adversity.
Han säger i sitt hjerta: Jag varder aldrig omstött; det skall ingen nöd hafva i evig tid.
7 His mouth is full of cursing and deceit and fraud: under his tongue [is] mischief and vanity.
Hans mun är full med bannor, falskhet och bedrägeri; hans tunga kommer mödo och arbete åstad.
8 He sitteth in the lurking places of the villages: in the secret places doth he murder the innocent: his eyes are privily set against the poor.
Han sitter i försåt i gårdomen; han dräper de oskyldiga hemliga; hans ögon vakta efter de fattiga.
9 He lieth in wait secretly as a lion in his den: he lieth in wait to catch the poor: he doth catch the poor, when he draweth him into his net.
Han vaktar i hemlig rum, såsom ett lejon i kulone; han vaktar efter, att han må gripa den elända; och han griper honom, då han drager honom i sitt nät.
10 He croucheth, [and] humbleth himself, that the poor may fall by his strong ones.
Han förkrossar och nedertrycker, och till jordena slår den fattiga med våld.
11 He hath said in his heart, God hath forgotten: he hideth his face; he will never see [it].
Han säger i sitt hjerta: Gud hafver förgätit det; han hafver bortdolt sitt ansigte, han ser det aldrig.
12 Arise, O LORD; O God, lift up thine hand: forget not the humble.
Statt upp, Herre Gud; upphäf dina hand; förgät icke den elända.
13 Wherefore doth the wicked contemn God? he hath said in his heart, Thou wilt not require [it].
Hvi skall den ogudaktige försmäda Gud, och i sitt hjerta säga: Du sköter der intet om?
14 Thou hast seen [it; ] for thou beholdest mischief and spite, to requite [it] with thy hand: the poor committeth himself unto thee; thou art the helper of the fatherless.
Du ser det ju; förty du skådar vedermödo och jämmer, det står i dina händer; de fattige befalla det dig; du äst de faderlösas hjelpare.
15 Break thou the arm of the wicked and the evil [man: ] seek out his wickedness [till] thou find none.
Bryt sönder dens ogudaktigas arm, och besök det onda; så skall man hans ogudaktiga väsende intet mer finna.
16 The LORD [is] King for ever and ever: the heathen are perished out of his land.
Herren är Konung alltid och evinnerliga; Hedningarna måste förgås utu hans land.
17 LORD, thou hast heard the desire of the humble: thou wilt prepare their heart, thou wilt cause thine ear to hear:
De fattigas trängtan hörer du, Herre; deras hjerta är visst, att ditt öra aktar deruppå;
18 To judge the fatherless and the oppressed, that the man of the earth may no more oppress.
Att du skaffar dem faderlösa och fattiga rätt; att menniskan icke mer skall högmodas på jordene.
