Proverbs 8
1 Doth not wisdom cry? and understanding put forth her voice?
Hör, visheten ropar, och förståndet höjer sin röst.
2 She standeth in the top of high places, by the way in the places of the paths.
Uppe på höjderna står hon, vid vägen, där stigarna mötas.
3 She crieth at the gates, at the entry of the city, at the coming in at the doors.
Invid portarna, vid ingången till staden där man träder in genom dörrarna, höjer hon sitt rop:
4 Unto you, O men, I call; and my voice [is] to the sons of man.
Till eder, I man, vill jag ropa, och min röst skall utgå till människors barn.
5 O ye simple, understand wisdom: and, ye fools, be ye of an understanding heart.
Lären klokhet, I fåkunnige, och I dårar, lären förstånd.
6 Hear; for I will speak of excellent things; and the opening of my lips [shall be] right things.
Hören, ty om höga ting vill jag tala, och mina läppar skola upplåta sig till att säga vad rätt är.
7 For my mouth shall speak truth; and wickedness [is] an abomination to my lips.
Ja, sanning skall min mun tala, en styggelse för mina läppar är ogudaktighet.
8 All the words of my mouth [are] in righteousness; [there is] nothing froward or perverse in them.
Rättfärdiga äro alla min muns ord; i dem finnes intet falskt eller vrångt.
9 They [are] all plain to him that understandeth, and right to them that find knowledge.
De äro alla sanna för den förståndige och rätta för dem som hava funnit kunskap.
10 Receive my instruction, and not silver; and knowledge rather than choice gold.
Så tagen emot min tuktan hellre än silver, och kunskap hellre än utvalt guld.
11 For wisdom [is] better than rubies; and all the things that may be desired are not to be compared to it.
Ty visheten är bättre än pärlor; allt vad härligt som finnes går ej upp emot henne.
12 I wisdom dwell with prudence, and find out knowledge of witty inventions.
Jag, visheten, är förtrogen med klokheten, och jag råder över eftertänksam insikt.
13 The fear of the LORD [is] to hate evil: pride, and arrogancy, and the evil way, and the froward mouth, do I hate.
Att frukta HERREN är att hata det onda; ja, högfärd, högmod, en ond vandel och en ränkfull mun, det hatar jag.
14 Counsel [is] mine, and sound wisdom: I [am] understanding; I have strength.
Hos mig finnes råd och utväg; jag är förstånd, hos mig är makt.
15 By me kings reign, and princes decree justice.
Genom mig regera konungarna och stadga furstarna vad rätt är.
16 By me princes rule, and nobles, [even] all the judges of the earth.
Genom mig härska härskarna och hövdingarna, ja, alla domare på jorden.
17 I love them that love me; and those that seek me early shall find me.
Jag älskar dem som älska mig, och de som söka mig, de finna mig.
18 Riches and honour [are] with me; [yea], durable riches and righteousness.
Rikedom och ära vinnas hos mig, ädla skatter och rättfärdighet.
19 My fruit [is] better than gold, yea, than fine gold; and my revenue than choice silver.
Min frukt är bättre än guld, ja, finaste guld och den vinning jag skänker bättre än utvalt silver.
20 I lead in the way of righteousness, in the midst of the paths of judgment:
På rättfärdighetens väg går jag fram, mitt på det rättas stigar,
21 That I may cause those that love me to inherit substance; and I will fill their treasures.
till att giva dem som älska mig en rik arvedel och till att fylla deras förrådshus.
22 The LORD possessed me in the beginning of his way, before his works of old.
HERREN skapade mig såsom sitt förstlingsverk, i urminnes tid, innan han gjorde något annat.
23 I was set up from everlasting, from the beginning, or ever the earth was.
Från evighet är jag insatt, från begynnelsen, ända ifrån jordens urtidsdagar.
24 When [there were] no depths, I was brought forth; when [there were] no fountains abounding with water.
Innan djupen voro till, blev jag född, innan källor ännu funnos, fyllda med vatten
25 Before the mountains were settled, before the hills was I brought forth:
Förrän bergens grund var lagd, förrän höjderna funnos, blev jag född,
26 While as yet he had not made the earth, nor the fields, nor the highest part of the dust of the world.
när han ännu icke hade skapat land och mark, ej ens det första av jordkretsens stoft.
27 When he prepared the heavens, I [was] there: when he set a compass upon the face of the depth:
När han beredde himmelen, var jag tillstädes, när han spände ett valv över djupet,
28 When he established the clouds above: when he strengthened the fountains of the deep:
när han fäste skyarna i höjden, när djupets källor bröto fram med makt,
29 When he gave to the sea his decree, that the waters should not pass his commandment: when he appointed the foundations of the earth:
när han satte för havet dess gräns, så att vattnet icke skulle överträda hans befallning, när han fastställde jordens grundvalar --
30 Then I was by him, [as] one brought up [with him: ] and I was daily [his] delight, rejoicing always before him;
då fostrades jag såsom ett barn hos honom, då hade jag dag efter dag min lust och min lek inför hans ansikte beständigt;
31 Rejoicing in the habitable part of his earth; and my delights [were] with the sons of men.
jag hade min lek på hans jordkrets och min lust bland människors barn.
32 Now therefore hearken unto me, O ye children: for blessed [are they that] keep my ways.
Så hören mig nu, I barn, ty saliga äro de som hålla mina vägar.
33 Hear instruction, and be wise, and refuse it not.
Hören tuktan, så att I bliven visa, ja, låten henne icke fara.
34 Blessed [is] the man that heareth me, watching daily at my gates, waiting at the posts of my doors.
Säll är den människa som hör mig, så att hon vakar vid mina dörrar dag efter dag och håller vakt vid dörrposterna i mina portar.
35 For whoso findeth me findeth life, and shall obtain favour of the LORD.
Ty den som finner mig, han finner livet och undfår nåd från HERREN.
36 But he that sinneth against me wrongeth his own soul: all they that hate me love death.
Men den som går miste om mig han skadar sig själv; alla de som hata mig, de älska döden.
