Mark 3
1 And he entered again into the synagogue; and there was a man there which had a withered hand.
Och han gick åter in uti Synagogon; och der var en man, som hade ena bortvissnada hand.
2 And they watched him, whether he would heal him on the sabbath day; that they might accuse him.
Och de vaktade på honom, om han ock skulle bota honom om Sabbathen; på det att de skulle få anklaga honom.
3 And he saith unto the man which had the withered hand, Stand forth.
Då sade han till mannen, som den vissna handen hade: Gack hitfram.
4 And he saith unto them, Is it lawful to do good on the sabbath days, or to do evil? to save life, or to kill? But they held their peace.
Och sade till dem: Hvilketdera är lofligit, göra väl om Sabbathen, eller göra illa; hjelpa lifvet, eller dräpa? Då tigde de.
5 And when he had looked round about on them with anger, being grieved for the hardness of their hearts, he saith unto the man, Stretch forth thine hand. And he stretched [it] out: and his hand was restored whole as the other.
Då såg han uppå dem med vrede, och förömkade sig öfver deras hjertas blindhet, och sade till mannen: Räck ut dina hand; och han räckte henne ut; och handen vardt honom färdig igen, såsom den andra.
6 And the Pharisees went forth, and straightway took counsel with the Herodians against him, how they might destroy him.
Men de Phariseer gingo ut, och höllo straxt råd med de Herodianer, emot honom, huru de kunde förgöra honom.
7 But Jesus withdrew himself with his disciples to the sea: and a great multitude from Galilee followed him, and from Judæa,
Men Jesus, med sina Lärjungar, gick afsides bort till hafvet; och honom följde ett stort tal folk, utaf Galileen, och utaf Judeen;
8 And from Jerusalem, and from Idumaea, and [from] beyond Jordan; and they about Tyre and Sidon, a great multitude, when they had heard what great things he did, came unto him.
Och utaf Jerusalem, och utaf Idumeen, och utaf hinsidon Jordan och de der bodde vid Tyrus och Sidon, en ganska stor hop folk, som kommo till honom, när de hörde af hans gerningar.
9 And he spake to his disciples, that a small ship should wait on him because of the multitude, lest they should throng him.
Och sade han till sina Lärjungar, att de skulle fly honom en båt, för folkets skull, att de icke skulle tränga honom.
10 For he had healed many; insomuch that they pressed upon him for to touch him, as many as had plagues.
Förty han gjorde många helbregda, så att de öfverföllo honom, och ville taga på honom, så månge som några plågo hade.
11 And unclean spirits, when they saw him, fell down before him, and cried, saying, Thou art the Son of God.
Och de orene andar, när de sågo honom, föllo de neder för honom, och ropade, sägande: Du äst Guds Son.
12 And he straitly charged them that they should not make him known.
Och han hotade dem hårdeliga, att de icke skulle uppenbara honom.
13 And he goeth up into a mountain, and calleth [unto him] whom he would: and they came unto him.
Och han steg upp på ett berg, och kallade till sig hvilka han ville; och de kommo till honom.
14 And he ordained twelve, that they should be with him, and that he might send them forth to preach,
Och då skickade han tolf, att de skulle vara med honom, och att han skulle utsända dem till att predika;
15 And to have power to heal sicknesses, and to cast out devils:
Och att de skulle hafva magt till att bota sjukdomar och utdrifva djeflar.
16 And Simon he surnamed Peter;
Och gaf Simon det namnet Petrus;
17 And James the [son] of Zebedee, and John the brother of James; and he surnamed them Boanerges, which is, The sons of thunder:
Och Jacobus, Zebedei son, Johannes, Jacobs broder, och nämnde dem Boanerges, det är sagdt: Tordönsbarn;
18 And Andrew, and Philip, and Bartholomew, and Matthew, and Thomas, and James the [son] of Alphaeus, and Thaddaeus, and Simon the Canaanite,
Och Andreas och Philippus, och Bartholomeus, och Mattheus, och Thomas, och Jacobus, Alphei son, och Thaddeus, och Simon Cananeus;
19 And Judas Iscariot, which also betrayed him: and they went into an house.
Och Judas Ischarioth, den honom ock förrådde.
20 And the multitude cometh together again, so that they could not so much as eat bread.
Och de kommo i huset; och folket församlade sig åter, så att de icke tid hade till att äta.
21 And when his friends heard [of it], they went out to lay hold on him: for they said, He is beside himself.
Och när de detta hörde, som honom åkomne voro, gingo de ut, och ville taga fatt på honom, och sade: Han kommer ifrå sig.
22 And the scribes which came down from Jerusalem said, He hath Beelzebub, and by the prince of the devils casteth he out devils.
Men de Skriftlärde, som af Jerusalem nederkomne voro, sade: Han hafver Beelzebub, och med den öfversta djefvulen drifver han djeflar ut.
23 And he called them [unto him], and said unto them in parables, How can Satan cast out Satan?
Då kallade han dem till sig, och sade till dem i liknelser: Huru kan en Satan den andra utdrifva?
24 And if a kingdom be divided against itself, that kingdom cannot stand.
Och om ett rike söndradt varder emot sig sjelft, då kan det riket icke stå;
25 And if a house be divided against itself, that house cannot stand.
Och der ett hus är söndradt emot sig sjelft, det huset kan icke blifva ståndandes.
26 And if Satan rise up against himself, and be divided, he cannot stand, but hath an end.
Sätter nu Satan sig upp emot sig sjelf, och är söndrad, då kan han icke blifva beståndandes, utan det är då ute med honom.
27 No man can enter into a strong man’s house, and spoil his goods, except he will first bind the strong man; and then he will spoil his house.
Ingen kan infalla uti en starks hus, och taga hans hustyg bort, utan han först binder den starka; och så skinnar han hans hus.
28 Verily I say unto you, All sins shall be forgiven unto the sons of men, and blasphemies wherewith soever they shall blaspheme:
Sannerliga säger jag eder: Alla synder varda menniskors barnom förlåtna; ock försmädelse, dermed de försmäda;
30 Because they said, He hath an unclean spirit.
Ty de sade: Han hafver den orena andan.
31 There came then his brethren and his mother, and, standing without, sent unto him, calling him.
Och då kommo hans bröder och hans moder, och stodo ute, och sände några till honom, som honom utkalla skulle.
32 And the multitude sat about him, and they said unto him, Behold, thy mother and thy brethren without seek for thee.
Och folket satt när honom, och de sade till honom: Si, din moder och dine bröder äro derute, och söka efter dig.
33 And he answered them, saying, Who is my mother, or my brethren?
Han svarade dem, och sade: Ho är min moder och mine bröder?
34 And he looked round about on them which sat about him, and said, Behold my mother and my brethren!
Och då han omkringsett hade på Lärjungarna, som der kringom honom såto, sade han: Si, min moder och mine bröder.
35 For whosoever shall do the will of God, the same is my brother, and my sister, and mother.
Ty den som gör Guds vilja, han är min broder, och min syster, och min moder.
