Mark 14
1 After two days was [the feast of] the passover, and of unleavened bread: and the chief priests and the scribes sought how they might take him by craft, and put [him] to death.
Två dagar därefter var det påsk och det osyrade brödets högtid. Och översteprästerna och de skriftlärde sökte efter tillfälle att gripa honom med list och döda honom.
2 But they said, Not on the feast [day], lest there be an uproar of the people.
De sade nämligen: »Icke under högtiden, för att ej oroligheter skola uppstå bland folket.»
3 And being in Bethany in the house of Simon the leper, as he sat at meat, there came a woman having an alabaster box of ointment of spikenard very precious; and she brake the box, and poured [it] on his head.
Men när han var i Betania, i Simon den spetälskes hus, och där låg till bords, kom en kvinna som hade med sig en alabasterflaska med smörjelse av dyrbar äkta nardus. Och hon bröt sönder flaskan och göt ut smörjelsen över hans huvud.
4 And there were some that had indignation within themselves, and said, Why was this waste of the ointment made?
Några som voro där blevo då misslynta och sade till varandra: »Varför skulle denna smörjelse förspillas?
5 For it might have been sold for more than three hundred pence, and have been given to the poor. And they murmured against her.
Man hade ju kunnat sälja den för mer än tre hundra silverpenningar och giva dessa åt de fattiga.» Och de talade hårda ord till henne.
6 And Jesus said, Let her alone; why trouble ye her? she hath wrought a good work on me.
Men Jesus sade: »Låten henne vara. Varför oroen I henne? Det är en god gärning som hon har gjort mot mig.
7 For ye have the poor with you always, and whensoever ye will ye may do them good: but me ye have not always.
De fattiga haven I ju alltid ibland eder, och närhelst I viljen kunnen I göra dem gott, men mig haven I icke alltid.
8 She hath done what she could: she is come aforehand to anoint my body to the burying.
Vad hon kunde, det gjorde hon. Hon har i förväg smort min kropp såsom en tillredelse till min begravning.
9 Verily I say unto you, Wheresoever this gospel shall be preached throughout the whole world, [this] also that she hath done shall be spoken of for a memorial of her.
Och sannerligen säger jag eder: Varhelst i hela världen evangelium bliver predikat, där skall ock det som hon nu har gjort bliva omtalat, henne till åminnelse.»
10 And Judas Iscariot, one of the twelve, went unto the chief priests, to betray him unto them.
Och Judas Iskariot, han som var en av de tolv, gick bort till översteprästerna och ville förråda honom åt dem.
11 And when they heard [it], they were glad, and promised to give him money. And he sought how he might conveniently betray him.
När de hörde detta, blevo de glada och lovade att giva honom en summa penningar. Sedan sökte han efter tillfälle att förråda honom, då lägligt var.
12 And the first day of unleavened bread, when they killed the passover, his disciples said unto him, Where wilt thou that we go and prepare that thou mayest eat the passover?
På första dagen i det osyrade brödets högtid, när man slaktade påskalammet, sade hans lärjungar till honom: »Vart vill du att vi skola gå och reda till, så att du kan äta påskalammet?»
13 And he sendeth forth two of his disciples, and saith unto them, Go ye into the city, and there shall meet you a man bearing a pitcher of water: follow him.
Då sände han åstad två av sina lärjungar och sade till dem: »Gån in i staden; där skolen I möta en man som bär en kruka vatten. Följen honom.
14 And wheresoever he shall go in, say ye to the goodman of the house, The Master saith, Where is the guestchamber, where I shall eat the passover with my disciples?
Och sägen till husbonden i det hus där han går in: 'Mästaren frågar: Var finnes härbärget där jag skall äta påskalammet med mina lärjungar?'
15 And he will shew you a large upper room furnished [and] prepared: there make ready for us.
Då skall han visa eder en stor sal i övre våningen, tillredd och ordnad för måltid; reden till åt oss där.»
16 And his disciples went forth, and came into the city, and found as he had said unto them: and they made ready the passover.
Och lärjungarna begåvo sig i väg och kommo in i staden och funno det så som han hade sagt dem; och de redde till påskalammet.
17 And in the evening he cometh with the twelve.
När det sedan hade blivit afton, kom han dit med de tolv.
18 And as they sat and did eat, Jesus said, Verily I say unto you, One of you which eateth with me shall betray me.
Och medan de lågo till bords och åto, sade Jesus: »Sannerligen säger jag eder: En av eder skall förråda mig, 'den som äter med mig'.»
19 And they began to be sorrowful, and to say unto him one by one, [Is] it I? and another [said, Is] it I?
Då begynte de bedrövas och fråga honom, den ene efter den andre: »Icke är det väl jag?»
20 And he answered and said unto them, [It is] one of the twelve, that dippeth with me in the dish.
Och han sade till dem: »Det är en av de tolv, den som jämte mig doppar i fatet.
21 The Son of man indeed goeth, as it is written of him: but woe to that man by whom the Son of man is betrayed! good were it for that man if he had never been born.
Ja, Människosonen skall gå bort, såsom det är skrivet om honom; men ve den människa genom vilken Människosonen bliver förrådd! Det hade varit bättre för den människan, om hon icke hade blivit född.»
22 And as they did eat, Jesus took bread, and blessed, and brake [it], and gave to them, and said, Take, eat: this is my body.
Medan de nu åto, tog han ett bröd och välsignade det och bröt det och gav åt dem och sade: »Tagen detta; detta är min lekamen.»
23 And he took the cup, and when he had given thanks, he gave [it] to them: and they all drank of it.
Och han tog en kalk och tackade Gud ock gav åt dem; och de drucko alla därav.
24 And he said unto them, This is my blood of the new testament, which is shed for many.
Och han sade till dem: »Detta är mitt blod, förbundsblodet, som varder utgjutet för många.
25 Verily I say unto you, I will drink no more of the fruit of the vine, until that day that I drink it new in the kingdom of God.
Sannerligen säger jag eder: Jag skall icke mer dricka av det som kommer från vinträd, förrän på den dag då jag dricker det nytt i Guds rike.»
26 And when they had sung an hymn, they went out into the mount of Olives.
När de sedan hade sjungit lovsången, gingo de ut till Oljeberget.
27 And Jesus saith unto them, All ye shall be offended because of me this night: for it is written, I will smite the shepherd, and the sheep shall be scattered.
Då sade Jesus till dem: »I skolen alla komma på fall; ty det är skrivet: 'Jag skall slå herden, och fåren skola förskingras.'
28 But after that I am risen, I will go before you into Galilee.
Men efter min uppståndelse skall jag före eder gå till Galileen.»
29 But Peter said unto him, Although all shall be offended, yet [will] not I.
Då svarade Petrus honom: »Om än alla andra komma på fall, så skall dock jag det icke.»
30 And Jesus saith unto him, Verily I say unto thee, That this day, [even] in this night, before the cock crow twice, thou shalt deny me thrice.
Jesus sade till honom: »Sannerligen säger jag dig: Redan i denna natt, förrän hanen har galit två gånger, skall du tre gånger förneka mig.»
31 But he spake the more vehemently, If I should die with thee, I will not deny thee in any wise. Likewise also said they all.
Då försäkrade han ännu ivrigare: »Om jag än måste dö med dig, så skall jag dock icke förneka dig.» Sammalunda sade ock alla de andra. Och de kommo till ett ställe som kallades Getsemane.
32 And they came to a place which was named Gethsemane: and he saith to his disciples, Sit ye here, while I shall pray.
Då sade han till sina lärjungar: »Bliven kvar här, medan jag beder.»
33 And he taketh with him Peter and James and John, and began to be sore amazed, and to be very heavy;
Och han tog med sig Petrus och Jakob och Johannes; och han begynte bäva och ängslas.
34 And saith unto them, My soul is exceeding sorrowful unto death: tarry ye here, and watch.
Och han sade till dem: »Min själ är djupt bedrövad, ända till döds; stannen kvar här och vaken.»
35 And he went forward a little, and fell on the ground, and prayed that, if it were possible, the hour might pass from him.
Därefter gick han litet längre bort och föll ned på jorden och bad, att om möjligt vore, den stunden skulle bliva honom besparad.
36 And he said, Abba, Father, all things [are] possible unto thee; take away this cup from me: nevertheless not what I will, but what thou wilt.
Och han sade: »Abba, Fader, allt är möjligt för dig. Tag denna kalk ifrån mig. Dock icke vad jag vill, utan vad du vill!»
37 And he cometh, and findeth them sleeping, and saith unto Peter, Simon, sleepest thou? couldest not thou watch one hour?
Sedan kom han tillbaka och fann dem sovande. Då sade han till Petrus: »Simon, sover du? Förmådde du då icke vaka en kort stund?
38 Watch ye and pray, lest ye enter into temptation. The spirit truly [is] ready, but the flesh [is] weak.
Vaken, och bedjen att I icke mån komma i frestelse. Anden är villig, men köttet är svagt.»
39 And again he went away, and prayed, and spake the same words.
Och han gick åter bort och bad och sade samma ord.
40 And when he returned, he found them asleep again, (for their eyes were heavy, ) neither wist they what to answer him.
När han sedan kom tillbaka, fann han dem åter sovande, ty deras ögon voro förtyngda. Och de visste icke vad de skulle svara honom.
41 And he cometh the third time, and saith unto them, Sleep on now, and take [your] rest: it is enough, the hour is come; behold, the Son of man is betrayed into the hands of sinners.
För tredje gången kom han tillbaka och sade då till dem: »Ja, I soven ännu alltjämt och vilen eder! Det är nog. Stunden är kommen. Människosonen skall nu bliva överlämnad i syndarnas händer.
42 Rise up, let us go; lo, he that betrayeth me is at hand.
Stån upp, låt oss gå; se, den som förråder mig är nära.»
43 And immediately, while he yet spake, cometh Judas, one of the twelve, and with him a great multitude with swords and staves, from the chief priests and the scribes and the elders.
Och i detsamma, medan han ännu talade, kom Judas, en av de tolv, och jämte honom en folkskara med svärd och stavar, utsänd från översteprästerna och de skriftlärde och de äldste.
44 And he that betrayed him had given them a token, saying, Whomsoever I shall kiss, that same is he; take him, and lead [him] away safely.
Men förrädaren hade kommit överens med dem om ett tecken och sagt: »Den som jag kysser, den är det; honom skolen I gripa och föra bort under säker bevakning.»
45 And as soon as he was come, he goeth straightway to him, and saith, Master, master; and kissed him.
Och när han nu kom dit, trädde han strax fram till honom och sade: »Rabbi!» och kysste honom häftigt.
46 And they laid their hands on him, and took him.
Då grepo de Jesus och togo honom fången.
47 And one of them that stood by drew a sword, and smote a servant of the high priest, and cut off his ear.
Men en av dem som stodo där bredvid drog sitt svärd och högg till översteprästens tjänare och högg så av honom örat.
48 And Jesus answered and said unto them, Are ye come out, as against a thief, with swords and [with] staves to take me?
Och Jesus talade till dem och sade: »Såsom mot en rövare haven I gått ut med svärd och stavar för att fasttaga mig.
49 I was daily with you in the temple teaching, and ye took me not: but the scriptures must be fulfilled.
Var dag har jag varit ibland eder i helgedomen och undervisat, utan att I haven gripit mig. Men skrifterna skulle ju fullbordas.»
50 And they all forsook him, and fled.
Då övergåvo de honom alla och flydde.
51 And there followed him a certain young man, having a linen cloth cast about [his] naked [body]; and the young men laid hold on him:
Och bland dem som hade följt med honom var en ung man, höljd i ett linnekläde, som var kastat över blotta kroppen; honom grepo de.
52 And he left the linen cloth, and fled from them naked.
Men han lämnade linneklädet kvar och flydde undan naken.
53 And they led Jesus away to the high priest: and with him were assembled all the chief priests and the elders and the scribes.
Så förde de nu Jesus bort till översteprästen, och där församlade sig alla översteprästerna och de äldste och de skriftlärde.
54 And Peter followed him afar off, even into the palace of the high priest: and he sat with the servants, and warmed himself at the fire.
Och Petrus följde honom på avstånd ända in på översteprästens gård; där satt han sedan tillsammans med tjänarna och värmde sig vid elden.
55 And the chief priests and all the council sought for witness against Jesus to put him to death; and found none.
Och översteprästerna och hela Stora rådet sökte efter något vittnesbörd mot Jesus, för att kunna döda honom; men de funno intet.
56 For many bare false witness against him, but their witness agreed not together.
Ty väl vittnade många falskt mot honom, men vittnesbörden stämde icke överens.
57 And there arose certain, and bare false witness against him, saying,
Och några stodo upp och vittnade falskt mot honom och sade:
58 We heard him say, I will destroy this temple that is made with hands, and within three days I will build another made without hands.
»Vi hava själva hört honom säga: 'Jag skall bryta ned detta tempel, som är gjort med händer, och skall sedan på tre dagar bygga upp ett annat, som icke är gjort med händer.'»
59 But neither so did their witness agree together.
Men icke ens i det stycket stämde deras vittnesbörd överens.
60 And the high priest stood up in the midst, and asked Jesus, saying, Answerest thou nothing? what [is it which] these witness against thee?
Då stod översteprästen upp ibland dem och frågade Jesus och sade: »Svarar du intet? Huru är det med det som dessa vittna mot dig?»
61 But he held his peace, and answered nothing. Again the high priest asked him, and said unto him, Art thou the Christ, the Son of the Blessed?
Men han teg och svarade intet. Åter frågade översteprästen honom och sade till honom: »Är du Messias, den Högtlovades Son?»
62 And Jesus said, I am: and ye shall see the Son of man sitting on the right hand of power, and coming in the clouds of heaven.
Jesus svarade: »Jag är det. Och I skolen få se Människosonen sitta på Maktens högra sida och komma med himmelens skyar.»
63 Then the high priest rent his clothes, and saith, What need we any further witnesses?
Då rev översteprästen sönder sina kläder och sade: »Vad behöva vi mer några vittnen?
64 Ye have heard the blasphemy: what think ye? And they all condemned him to be guilty of death.
I hörden hädelsen. Vad synes eder?» Då dömde de alla honom skyldig till döden.
65 And some began to spit on him, and to cover his face, and to buffet him, and to say unto him, Prophesy: and the servants did strike him with the palms of their hands.
Och några begynte spotta på honom; och sedan de hade höljt över hans ansikte, slogo de honom på kinderna med knytnävarna och sade till honom: »Profetera.» Också rättstjänarna slogo honom på kinderna.
66 And as Peter was beneath in the palace, there cometh one of the maids of the high priest:
Medan nu Petrus befann sig därnere på gården, kom en av översteprästens tjänstekvinnor dit.
67 And when she saw Peter warming himself, she looked upon him, and said, And thou also wast with Jesus of Nazareth.
Och när hon fick se Petrus, där han satt och värmde sig, såg hon på honom och sade: »Också du var med nasaréen, denne Jesus.»
68 But he denied, saying, I know not, neither understand I what thou sayest. And he went out into the porch; and the cock crew.
Men han nekade och sade: »Jag varken vet eller förstår vad du menar.» Sedan gick han ut på den yttre gården.
69 And a maid saw him again, and began to say to them that stood by, This is [one] of them.
När tjänstekvinnan då fick se honom där, begynte hon åter säga till dem som stodo bredvid: »Denne är en av dem.»
70 And he denied it again. And a little after, they that stood by said again to Peter, Surely thou art [one] of them: for thou art a Galilaean, and thy speech agreeth [thereto].
Då nekade han åter. Litet därefter sade återigen de som stodo där bredvid till Petrus: »Förvisso är du en av dem; du är ju också en galilé.»
71 But he began to curse and to swear, [saying], I know not this man of whom ye speak.
Då begynte han förbanna sig och svärja: »Jag känner icke den man som I talen om.»
72 And the second time the cock crew. And Peter called to mind the word that Jesus said unto him, Before the cock crow twice, thou shalt deny me thrice. And when he thought thereon, he wept.
Och i detsamma gol hanen för andra gången. Då kom Petrus ihåg Jesu ord, huru han hade sagt till honom: »Förrän hanen har galit två gånger, skall du tre gånger förneka mig.» Och han brast ut i gråt. Se Silverpenning i Ordförklaringarna.
