Leviticus 24
1 And the LORD spake unto Moses, saying,
Och Herren talade med Mose, och sade:
2 Command the children of Israel, that they bring unto thee pure oil olive beaten for the light, to cause the lamps to burn continually.
Bjud Israels barnom, att de bära till dig klara stötta bomoljo till lysning, hvilken dagliga skall slås upp i lamporna,
3 Without the vail of the testimony, in the tabernacle of the congregation, shall Aaron order it from the evening unto the morning before the LORD continually: [it shall be] a statute for ever in your generations.
Utanför vittnesbördsens förlåt i vittnesbördsens tabernakel. Och Aaron skall sköta det både afton och morgon för Herranom dagliga. Det skall vara en evig rätt med edra efterkommande.
4 He shall order the lamps upon the pure candlestick before the LORD continually.
Och skall han pynta till lamporna på den sköna ljusastakanom för Herranom dagliga.
5 And thou shalt take fine flour, and bake twelve cakes thereof: two tenth deals shall be in one cake.
Och du skall taga semlomjöl, och baka deraf tolf kakor; en kaka skall hålla två tiungar;
6 And thou shalt set them in two rows, six on a row, upon the pure table before the LORD.
Och skall lägga dem, ju sex i hvar hop, på det sköna bordet för Herranom;
7 And thou shalt put pure frankincense upon [each] row, that it may be on the bread for a memorial, [even] an offering made by fire unto the LORD.
Och skall lägga på dem rent rökelse, att det skall vara åminnelsebröd till ett offer Herranom.
8 Every sabbath he shall set it in order before the LORD continually, [being taken] from the children of Israel by an everlasting covenant.
På hvar Sabbathsdag skall han pynta dem till Herranom alltid, af Israels barn till ett evigt förbund;
9 And it shall be Aaron’s and his sons’; and they shall eat it in the holy place: for it [is] most holy unto him of the offerings of the LORD made by fire by a perpetual statute.
Och skola höra Aaron och hans söner till, de skola äta dem på heligt rum; ty det är hans aldrahelgasta af Herrans offer till en evig rätt.
10 And the son of an Israelitish woman, whose father [was] an Egyptian, went out among the children of Israel: and this son of the Israelitish [woman] and a man of Israel strove together in the camp;
Och en man utgick, enes Israelitiska qvinnos son, den ens Egyptisk mans son var ibland Israels barn, och trätte med en Israelitisk man i lägret;
11 And the Israelitish woman’s son blasphemed the name [of the LORD], and cursed. And they brought him unto Moses: (and his mother’s name [was] Shelomith, the daughter of Dibri, of the tribe of Dan: )
Och nämnde Namnet, och bannades. Då hade de honom fram för Mose. Och hans moder het Selomith, Dibri dotter, af Dans slägte.
12 And they put him in ward, that the mind of the LORD might be shewed them.
Och de lade honom i fängelse, tilldess dem vorde viss svar gifven genom Herrans mun.
13 And the LORD spake unto Moses, saying,
Och Herren talade med Mose, och sade:
14 Bring forth him that hath cursed without the camp; and let all that heard [him] lay their hands upon his head, and let all the congregation stone him.
För honom ut för lägret, som bannats hafver, och låt alla dem som det hörde, lägga sina händer på hans hufvud, och låt hela menigheten stena honom.
15 And thou shalt speak unto the children of Israel, saying, Whosoever curseth his God shall bear his sin.
Och säg Israels barnom: Hvilken som bannar sin Gud, han skall bära sina synd.
16 And he that blasphemeth the name of the LORD, he shall surely be put to death, [and] all the congregation shall certainly stone him: as well the stranger, as he that is born in the land, when he blasphemeth the name [of the LORD], shall be put to death.
Hvilken som Herrans Namn nämner, han skall döden dö; hela menigheten skall stena honom. Såsom utländningen, så skall ock inländningen vara; om han nämner det Namnet, så skall han dö.
17 And he that killeth any man shall surely be put to death.
Om någor slår ena mennisko, han skall döden dö;
18 And he that killeth a beast shall make it good; beast for beast.
Men den som slår någon boskap, han skall betalat kropp för kropp;
19 And if a man cause a blemish in his neighbour; as he hath done, so shall it be done to him;
Och den som gör sinom nästa skada, honom skall man göra såsom han gjorde:
20 Breach for breach, eye for eye, tooth for tooth: as he hath caused a blemish in a man, so shall it be done to him [again].
Skada för skada, öga för öga, tand för tand; såsom han hafver gjort ene mennisko skada, så skall man göra honom igen;
21 And he that killeth a beast, he shall restore it: and he that killeth a man, he shall be put to death.
Så att den som slår någon boskap, den skall betalat; men den som slår ena mennisko, han skall dö.
22 Ye shall have one manner of law, as well for the stranger, as for one of your own country: for I [am] the LORD your God.
Samma rätten skall vara ibland eder, så för utländningen, som för inländningen; ty jag är Herren edar Gud.
23 And Moses spake to the children of Israel, that they should bring forth him that had cursed out of the camp, and stone him with stones. And the children of Israel did as the LORD commanded Moses.
Och Mose sade detta för Israels barnom, och förde honom, som bannats hade, ut för lägret, och stenade honom. Och alltså gjorde Israels barn, såsom Herren Mose budit hade.
