Leviticus 21
1 And the LORD said unto Moses, Speak unto the priests the sons of Aaron, and say unto them, There shall none be defiled for the dead among his people:
Och Herren sade till Mose: Tala till Presterna, Aarons söner, och säg till dem: En Prest skall icke orena sig på någon dödan af sitt folk;
2 But for his kin, that is near unto him, [that is], for his mother, and for his father, and for his son, and for his daughter, and for his brother,
Utan på sin skyldman, den honom näst tillkommer, såsom på sin moder, på sin fader, på sin son, på sin dotter, på sin broder;
3 And for his sister a virgin, that is nigh unto him, which hath had no husband; for her may he be defiled.
Och på sin syster, den ännu en jungfru och ingens mans hustru varit hafver; den hans nästa skyldman är, på dem må han orena sig.
4 [But] he shall not defile himself, [being] a chief man among his people, to profane himself.
Eljest skall han icke orena sig på någon, som honom är vederkommande ibland hans folk, så att han sig ohelgar.
5 They shall not make baldness upon their head, neither shall they shave off the corner of their beard, nor make any cuttings in their flesh.
Han skall ock ingen plätt göra på sitt hufvud, eller afraka sitt skägg, och på hans kropp intet märke skära.
6 They shall be holy unto their God, and not profane the name of their God: for the offerings of the LORD made by fire, [and] the bread of their God, they do offer: therefore they shall be holy.
De skola sinom Gudi helige vara, och icke ohelga sins Guds Namn; förty de offra Herrans offer, deras Guds bröd; derföre skola de vara helige.
7 They shall not take a wife [that is] a whore, or profane; neither shall they take a woman put away from her husband: for he [is] holy unto his God.
Han skall icke taga någon sköko, eller ena förkränkta, eller den som af sin man bortdrifven är; ty han är helig sinom Gudi.
8 Thou shalt sanctify him therefore; for he offereth the bread of thy God: he shall be holy unto thee: for I the LORD, which sanctify you, [am] holy.
Derföre skall du räkna honom helig; ty han offrar dins Guds bröd. Han skall vara dig helig; ty jag är helig, Herren, som eder helgar.
9 And the daughter of any priest, if she profane herself by playing the whore, she profaneth her father: she shall be burnt with fire.
Om ens Prests dotter begynner till att bola, den skall man uppbränna i elde; ty hon hafver skämt sin fader.
10 And [he that is] the high priest among his brethren, upon whose head the anointing oil was poured, and that is consecrated to put on the garments, shall not uncover his head, nor rend his clothes;
Hvilken öfverste Prest är ibland hans bröder, på hvilkens hufvud smörjooljan gjuten är, och hans hand fylld är, så att han med kläden iklädd varder, den skall icke blotta sitt hufvud, och icke skära sin kläder sönder;
11 Neither shall he go in to any dead body, nor defile himself for his father, or for his mother;
Och skall till ingen dödan komma, och skall icke orena sig, hvarken öfver fader eller moder.
12 Neither shall he go out of the sanctuary, nor profane the sanctuary of his God; for the crown of the anointing oil of his God [is] upon him: I [am] the LORD.
Utu helgedomenom skall han icke gå, att han icke ohelgar sins Guds helgedom; ty vigelsen, hans Guds smörjoolja, är på honom. Jag är Herren.
13 And he shall take a wife in her virginity.
Ena jungfru skall han taga sig till hustru;
14 A widow, or a divorced woman, or profane, [or] an harlot, these shall he not take: but he shall take a virgin of his own people to wife.
Men inga enko, eller bortdrefna, eller förkränkta, eller sköko; utan ena jungfru, af sitt folk, skall han taga till hustru;
15 Neither shall he profane his seed among his people: for I the LORD do sanctify him.
På det han icke skall ohelga sina säd ibland sitt folk; ty jag är Herren, som honom helgar.
16 And the LORD spake unto Moses, saying,
Och Herren talade med Mose, och sade:
17 Speak unto Aaron, saying, Whosoever [he be] of thy seed in their generations that hath [any] blemish, let him not approach to offer the bread of his God.
Tala med Aaron, och säg: Om någor vank är på någrom af dine säd uti edart slägte, den skall icke gå fram, att han offrar sins Guds bröd;
18 For whatsoever man [he be] that hath a blemish, he shall not approach: a blind man, or a lame, or he that hath a flat nose, or any thing superfluous,
Förty hvar och en, den någon vank hafver, skall icke gå fram, vare sig blind, halt, med ene stygga näso, med oskickeliga lemmar.
19 Or a man that is brokenfooted, or brokenhanded,
Eller den som hafver en sönderbruten fot eller hand,
20 Or crookbackt, or a dwarf, or that hath a blemish in his eye, or be scurvy, or scabbed, or hath his stones broken;
Eller kroppog är, eller hinno på ögonen hafver, eller vindögd, eller maslog, eller skabbog, eller förbråken är.
21 No man that hath a blemish of the seed of Aaron the priest shall come nigh to offer the offerings of the LORD made by fire: he hath a blemish; he shall not come nigh to offer the bread of his God.
Den som nu af Prestens Aarons säd hafver en vank uppå sig, han skall icke gå fram till att offra Herrans offer; ty han hafver en vank, derföre skall han intet nalkas intill sins Guds bröd, att han dem offrar.
22 He shall eat the bread of his God, [both] of the most holy, and of the holy.
Dock skall han äta af sins Guds bröde, både af de helgo, så ock af de aldrahelgasto.
23 Only he shall not go in unto the vail, nor come nigh unto the altar, because he hath a blemish; that he profane not my sanctuaries: for I the LORD do sanctify them.
Men dock skall han icke komma in till förlåten, ej heller nalkas altarena, så länge sådana vank på honom är, att han icke ohelgar min helgedom; ty jag är Herren, som helgar dem.
24 And Moses told [it] unto Aaron, and to his sons, and unto all the children of Israel.
Och Mose sade detta till Aaron, och till hans söner, och till all Israels barn.
