John 5
1 After this there was a feast of the Jews; and Jesus went up to Jerusalem.
Derefter var en Judarnas högtid; och Jesus for upp till Jerusalem.
2 Now there is at Jerusalem by the sheep [market] a pool, which is called in the Hebrew tongue Bethesda, having five porches.
Men i Jerusalem är en dam, vid fårahuset, som het på Ebreisko Bethesda, och hade fem skjul;
3 In these lay a great multitude of impotent folk, of blind, halt, withered, waiting for the moving of the water.
Deruti lågo en stor hop sjuke, blinde halte, borttvinade, och bidde efter att vattnet skulle röras.
4 For an angel went down at a certain season into the pool, and troubled the water: whosoever then first after the troubling of the water stepped in was made whole of whatsoever disease he had.
Ty en Ängel steg ned i dammen, på en viss tid, och rörde vattnet; den der nu först steg ned i vattnet, sedan det var rördt, han blef helbregda, ehvad sjukdom han hade.
5 And a certain man was there, which had an infirmity thirty and eight years.
Så var der en man, som hade varit sjuk i åtta och tretio år.
6 When Jesus saw him lie, and knew that he had been now a long time [in that case], he saith unto him, Wilt thou be made whole?
Då Jesus fick se honom der han låg, och förnam att han nu i lång tid hade legat sjuk, sade han till honom: Vill du blifva helbregda?
7 The impotent man answered him, Sir, I have no man, when the water is troubled, to put me into the pool: but while I am coming, another steppeth down before me.
Svarade den sjuke honom: Herre, jag hafver ingen, som hafver mig i dammen, när vattnet är rördt; men förr än jag kommer, då är en annar stigen in för mig.
8 Jesus saith unto him, Rise, take up thy bed, and walk.
Då sade Jesus till honom: Statt upp, tag din säng, och gack.
9 And immediately the man was made whole, and took up his bed, and walked: and on the same day was the sabbath.
Och straxt blef den mannen helbregda, och tog sin säng, och gick; och det var på en Sabbathsdag.
10 The Jews therefore said unto him that was cured, It is the sabbath day: it is not lawful for thee to carry [thy] bed.
Då sade Judarna till honom, som var vorden helbregda: Det är Sabbath; dig är icke lofligit bära sängena.
11 He answered them, He that made me whole, the same said unto me, Take up thy bed, and walk.
Svarade han dem: Den som gjorde mig helbregda, han sade till mig: Tag din säng, och gack.
12 Then asked they him, What man is that which said unto thee, Take up thy bed, and walk?
Då sporde de honom: Ho är den mannen, som dig sade: Tag din säng, och gack?
13 And he that was healed wist not who it was: for Jesus had conveyed himself away, a multitude being in [that] place.
Men han, som helbregda var vorden, visste icke, ho han var; ty Jesus var undanviken, efter mycket folk var i det rummet.
14 Afterward Jesus findeth him in the temple, and said unto him, Behold, thou art made whole: sin no more, lest a worse thing come unto thee.
Derefter fann Jesus honom i templet, och sade till honom: Si, du äst vorden helbregda; synda icke härefter, att dig icke vederfars något värre.
15 The man departed, and told the Jews that it was Jesus, which had made him whole.
Då gick den mannen bort, och sade Judomen, att Jesus var den, som honom hade helbregda gjort;
16 And therefore did the Jews persecute Jesus, and sought to slay him, because he had done these things on the sabbath day.
Och derföre förföljde Judarna Jesum, och sökte efter att döda honom, efter han detta gjorde på Sabbathen.
17 But Jesus answered them, My Father worketh hitherto, and I work.
Då svarade Jesus dem: Min Fader verkar intill nu; och jag verkar ock.
18 Therefore the Jews sought the more to kill him, because he not only had broken the sabbath, but said also that God was his Father, making himself equal with God.
Derföre sökte Judarna ändå mer efter att döda honom; ty han ej allenast bröt Sabbathen, utan ock sade Gud vara sin Fader, görandes sig sjelf lik med Gud.
19 Then answered Jesus and said unto them, Verily, verily, I say unto you, The Son can do nothing of himself, but what he seeth the Father do: for what things soever he doeth, these also doeth the Son likewise.
Då svarade Jesus, och sade till dem: Sannerliga, sannerliga säger jag eder: Sonen kan intet göra af sig sjelf, utan det han ser Fadren göra; ty allt det han gör, det gör ock Sonen.
20 For the Father loveth the Son, and sheweth him all things that himself doeth: and he will shew him greater works than these, that ye may marvel.
Ty Fadren älskar Sonen, och visar honom allt det han gör; och varder än visandes honom större verk än dessa äro, att I skolen undra derpå.
21 For as the Father raiseth up the dead, and quickeneth [them]; even so the Son quickeneth whom he will.
Ty såsom Fadren uppväcker de döda, och gör dem lefvande; så gör ock Sonen lefvande hvem han vill.
22 For the Father judgeth no man, but hath committed all judgment unto the Son:
Ty icke dömer heller Fadren någon; utan hafver all dom gifvit Sonenom;
23 That all [men] should honour the Son, even as they honour the Father. He that honoureth not the Son honoureth not the Father which hath sent him.
På det alle skola hedra Sonen, såsom de hedra Fadren. Hvilken som icke hedrar Sonen, han hedrar icke Fadren, som honom sändt hafver.
24 Verily, verily, I say unto you, He that heareth my word, and believeth on him that sent me, hath everlasting life, and shall not come into condemnation; but is passed from death unto life. (aiōnios g166)
Sannerliga, sannerliga säger jag eder: Hvilken som hörer mitt tal, och tror honom, som mig sändt hafver, han hafver evinnerligit lif, och kommer icke i domen; utan är gången ifrå döden till lifvet. (aiōnios g166)
25 Verily, verily, I say unto you, The hour is coming, and now is, when the dead shall hear the voice of the Son of God: and they that hear shall live.
Sannerliga, sannerliga säger jag eder: Den tid skall komma, och är nu allaredo, att de döde skola höra Guds Sons röst; och de henne höra, de skola lefva.
26 For as the Father hath life in himself; so hath he given to the Son to have life in himself;
Ty såsom Fadren hafver lif i sig sjelfvom, så hafver han ock gifvit Sonenom hafva lif i sig sjelfvom;
27 And hath given him authority to execute judgment also, because he is the Son of man.
Och hafver desslikes gifvit honom magt att döma; derföre, att han menniskones Son är.
28 Marvel not at this: for the hour is coming, in the which all that are in the graves shall hear his voice,
Förundrer eder icke öfver detta: ty den stund skall komma, i hvilko alle de i grifterna äro, skola höra hans röst.
29 And shall come forth; they that have done good, unto the resurrection of life; and they that have done evil, unto the resurrection of damnation.
Och de som väl hafva gjort, skola framgå till lifsens uppståndelse; men de som illa hafva gjort, till domsens uppståndelse.
30 I can of mine own self do nothing: as I hear, I judge: and my judgment is just; because I seek not mine own will, but the will of the Father which hath sent me.
Intet kan jag göra af mig sjelf. Som jag hörer, så dömer jag, och min dom är rätt; ty jag söker icke min vilja, utan Fadrens vilja, som mig sändt hafver.
31 If I bear witness of myself, my witness is not true.
Om jag vittnar om mig sjelf, då är mitt vittnesbörd icke sant.
32 There is another that beareth witness of me; and I know that the witness which he witnesseth of me is true.
En annar är, som vittnar om mig; och jag vet, att det vittnesbörd sant är, som han vittnar om mig.
33 Ye sent unto John, and he bare witness unto the truth.
I sänden till Johannes, och han gaf vittnesbörd till sanningen;
34 But I receive not testimony from man: but these things I say, that ye might be saved.
Men jag tager intet vittnesbörd af mennisko; utan säger detta, på det I skolen varda salige.
35 He was a burning and a shining light: and ye were willing for a season to rejoice in his light.
Han var ett brinnande och skinande ljus; och I villen en tid långt fröjdas i hans ljus.
36 But I have greater witness than that of John: for the works which the Father hath given me to finish, the same works that I do, bear witness of me, that the Father hath sent me.
Men jag hafver ett större vittnesbörd än Johannis vittnesbörd; ty de verk, som Fadren hafver gifvit mig att jag skall fullborda, de samma verk, som jag gör, vittna om mig, att Fadren hafver sändt mig.
37 And the Father himself, which hath sent me, hath borne witness of me. Ye have neither heard his voice at any time, nor seen his shape.
Och Fadren, som mig sände, han hafver vittnat om mig: I hafven hvarken någon tid hört hans röst, eller sett hans skepelse;
38 And ye have not his word abiding in you: for whom he hath sent, him ye believe not.
Och hans ord hafven I icke blifvandes i eder; ty I tron icke honom, som han sändt hafver.
39 Search the scriptures; for in them ye think ye have eternal life: and they are they which testify of me. (aiōnios g166)
Ransaker Skrifterna; ty I menen eder hafva evinnerligit lif i dem; och de äro de som vittna om mig. (aiōnios g166)
40 And ye will not come to me, that ye might have life.
Och I viljen icke komma till mig, att I måtten få lif.
41 I receive not honour from men.
Jag tager ingen pris af menniskor.
42 But I know you, that ye have not the love of God in you.
Men jag känner eder, att I icke hafven Guds kärlek uti eder.
43 I am come in my Father’s name, and ye receive me not: if another shall come in his own name, him ye will receive.
Jag är kommen i mins Faders Namn, och I anammen mig icke; kommer en annar i sitt eget namn, den varden I anammande.
44 How can ye believe, which receive honour one of another, and seek not the honour that [cometh] from God only?
Huru kunnen I tro, I som tagen pris hvar af androm; och den pris, som kommer allena af Gudi, söken I intet.
45 Do not think that I will accuse you to the Father: there is [one] that accuseth you, [even] Moses, in whom ye trust.
I skolen icke mena, att jag skall anklaga eder för Fadren; det är en, som eder anklagar, nämliga Moses, den I hoppens uppå.
46 For had ye believed Moses, ye would have believed me: for he wrote of me.
Haden I trott Mosi, så haden I ock trott mig; ty om mig hafver han skrifvit.
47 But if ye believe not his writings, how shall ye believe my words?
Men tron I icke hans skrifter, huru skolen I då tro min ord?
