Job 36
1 Elihu also proceeded, and said,
Elihu talade ytterligare, och sade:
2 Suffer me a little, and I will shew thee that [I have] yet to speak on God’s behalf.
Töfva ännu litet, jag vill visa dig det; ty jag hafver ännu på Guds vägnar något säga.
3 I will fetch my knowledge from afar, and will ascribe righteousness to my Maker.
Jag vill hemta mitt förstånd fjerranefter, och bevisa, att min skapare är rättvis.
4 For truly my words [shall] not [be] false: he that is perfect in knowledge [is] with thee.
Mitt tal skall utan tvifvel intet falskt vara; mitt förstånd skall utan fel vara för dig.
5 Behold, God [is] mighty, and despiseth not [any: he is] mighty in strength [and] wisdom.
Si, Gud förkastar icke de mägtiga; ty han är ock mägtig af hjertans kraft.
6 He preserveth not the life of the wicked: but giveth right to the poor.
Den ogudaktiga bevarar han icke; utan hjelper den arma till rätta.
7 He withdraweth not his eyes from the righteous: but with kings [are they] on the throne; yea, he doth establish them for ever, and they are exalted.
Han vänder icke sin ögon ifrå den rättfärdiga; och Konungarna låter han sitta på stolenom i evig tid, att de höge blifva.
8 And if [they be] bound in fetters, [and] be holden in cords of affliction;
Och om fångar ligga i bojor, och bundne med tåg jämmerliga,
9 Then he sheweth them their work, and their transgressions that they have exceeded.
Så gifver han dem tillkänna hvad de gjort hafva; och deras odygd, att de hafva brukat våld;
10 He openeth also their ear to discipline, and commandeth that they return from iniquity.
Och öppnar dem örat till tuktan, och säger dem, att de skola omvända sig ifrå det orätt är.
11 If they obey and serve [him], they shall spend their days in prosperity, and their years in pleasures.
Om de höra och tjena honom, så skola de i godom dagom gamle varda, och lefva med lust.
12 But if they obey not, they shall perish by the sword, and they shall die without knowledge.
Höra de icke, så skola de falla för svärd, och förgås förr än de varda det varse.
13 But the hypocrites in heart heap up wrath: they cry not when he bindeth them.
De skrymtare, när vreden kommer uppå dem, ropa de intet, när de fångne ligga;
14 They die in youth, and their life [is] among the unclean.
Så skall deras själ dö med qval, och deras lif ibland bolare.
15 He delivereth the poor in his affliction, and openeth their ears in oppression.
Men den arma skall han, hjelpa utu hans armod, och öppnar dem arma örat i bedröfvelsen.
16 Even so would he have removed thee out of the strait [into] a broad place, where [there is] no straitness; and that which should be set on thy table [should be] full of fatness.
Han skall taga dig utur ångestens vida mun, den ingen botten hafver, och ditt bord skall hafva ro, uppfyldt med allt godt.
17 But thou hast fulfilled the judgment of the wicked: judgment and justice take hold [on thee].
Men du gör de ogudaktigas sak godan, så att deras sak och rätt blifver behållen.
18 Because [there is] wrath, [beware] lest he take thee away with [his] stroke: then a great ransom cannot deliver thee.
Se till, om icke otålighet hafver rört dig i qvalena; eller stora gåfvor icke hafva böjt dig.
19 Will he esteem thy riches? [no], not gold, nor all the forces of strength.
Menar du, att din väldighet skall bestå kunna utan bedröfvelse; eller eljest någon starkhet eller förmåga?
20 Desire not the night, when people are cut off in their place.
Du torf icke begära nattena till att öfverfalla menniskorna i deras rum.
21 Take heed, regard not iniquity: for this hast thou chosen rather than affliction.
Vakta dig, och vänd dig icke till det orätt är, såsom du för jämmers skull dig företagit hafver.
22 Behold, God exalteth by his power: who teacheth like him?
Si, Gud är för hög i sine kraft; ho är en lagförare såsom han är?
23 Who hath enjoined him his way? or who can say, Thou hast wrought iniquity?
Ho vill hemsöka öfver honom hans väg? Och ho vill säga till honom: Du gör orätt?
24 Remember that thou magnify his work, which men behold.
Tänk uppå, att du intet vetst hans verk, såsom menniskorna sjunga.
25 Every man may see it; man may behold [it] afar off.
Ty alla menniskor se det, menniskorna se det fjerran.
26 Behold, God [is] great, and we know [him] not, neither can the number of his years be searched out.
Si, Gud är stor och okänd; hans åratal kan ingen utfråga.
27 For he maketh small the drops of water: they pour down rain according to the vapour thereof:
Han gör vattnet till små droppar, och drifver sina skyar samman till regn;
28 Which the clouds do drop [and] distil upon man abundantly.
Så att skyarna flyta, och drypa fast uppå menniskorna.
29 Also can [any] understand the spreadings of the clouds, [or] the noise of his tabernacle?
Då han tager sig före att skingra sina skyar, och tager sitt täckelse bort;
30 Behold, he spreadeth his light upon it, and covereth the bottom of the sea.
Si, så utbreder han sitt ljus öfver dem, och öfvertäcker hafvet, dädan de komma.
31 For by them judgeth he the people; he giveth meat in abundance.
Ty dermed dömer han folket, och gifver dem mat tillfyllest.
32 With clouds he covereth the light; and commandeth it [not to shine] by [the cloud] that cometh betwixt.
Han håller händerna före, och betäcker ljuset, och bjuder thy, att det skall igenkomma.
33 The noise thereof sheweth concerning it, the cattle also concerning the vapour.
Om det samma förkunnar hans herde, och hans boskap om skyn.
