Job 27
1 Moreover Job continued his parable, and said,
Åter hov Job upp sin röst och kvad:
2 [As] God liveth, [who] hath taken away my judgment; and the Almighty, [who] hath vexed my soul;
Så sant Gud lever, han som har förhållit mig min rätt, den Allsmäktige, som har vållat min själs bedrövelse:
3 All the while my breath [is] in me, and the spirit of God [is] in my nostrils;
aldrig, så länge ännu min ande är i mig och Guds livsfläkt är kvar i min näsa,
4 My lips shall not speak wickedness, nor my tongue utter deceit.
aldrig skola mina läppar tala vad orättfärdigt är, och min tunga bära fram oärligt tal.
5 God forbid that I should justify you: till I die I will not remove mine integrity from me.
Bort det, att jag skulle giva eder rätt! Intill min död låter jag min ostrafflighet ej tagas ifrån mig.
6 My righteousness I hold fast, and will not let it go: my heart shall not reproach [me] so long as I live.
Vid min rättfärdighet håller jag fast och släpper den icke, mitt hjärta förebrår mig ej för någon av mina dagar.
7 Let mine enemy be as the wicked, and he that riseth up against me as the unrighteous.
Nej, såsom ogudaktig må min fiende stå där och min motståndare såsom orättfärdig.
8 For what [is] the hope of the hypocrite, though he hath gained, when God taketh away his soul?
Ty vad hopp har den gudlöse när hans liv avskäres, när hans själ ryckes bort av Gud?
9 Will God hear his cry when trouble cometh upon him?
Månne Gud skall höra hans rop, när nöden kommer över honom?
10 Will he delight himself in the Almighty? will he always call upon God?
Eller kan en sådan hava sin lust i den Allsmäktige, kan han åkalla Gud alltid?
11 I will teach you by the hand of God: [that] which [is] with the Almighty will I not conceal.
Jag vill undervisa eder om huru Gud går till väga; huru den Allsmäktige tänker, vill jag icke fördölja.
12 Behold, all ye yourselves have seen [it; ] why then are ye thus altogether vain?
Dock, I haven ju själva allasammans skådat det; huru kunnen I då hängiva eder åt så fåfängliga tankar?
13 This [is] the portion of a wicked man with God, and the heritage of oppressors, [which] they shall receive of the Almighty.
Hören vad den ogudaktiges lott bliver hos Gud, vilken arvedel våldsverkaren får av den Allsmäktige:
14 If his children be multiplied, [it is] for the sword: and his offspring shall not be satisfied with bread.
Om hans barn bliva många, så är vinningen svärdets; hans avkomlingar få ej bröd att mätta sig med.
15 Those that remain of him shall be buried in death: and his widows shall not weep.
De som slippa undan läggas i graven genom pest, och hans änkor kunna icke hålla sin klagogråt.
16 Though he heap up silver as the dust, and prepare raiment as the clay;
Om han ock hopar silver såsom stoft och lägger kläder på hög såsom lera,
17 He may prepare [it], but the just shall put [it] on, and the innocent shall divide the silver.
så är det den rättfärdige som får kläda sig i vad han lägger på hög, och den skuldlöse kommer att utskifta silvret.
18 He buildeth his house as a moth, and as a booth [that] the keeper maketh.
Det hus han bygger bliver så förgängligt som malen, det skall likna skjulet som vaktaren gör sig.
19 The rich man shall lie down, but he shall not be gathered: he openeth his eyes, and he [is] not.
Rik lägger han sig och menar att intet skall tagas bort; men när han öppnar sina ögon, är ingenting kvar.
20 Terrors take hold on him as waters, a tempest stealeth him away in the night.
Såsom vattenfloder taga förskräckelser honom fatt, om natten rövas han bort av stormen.
21 The east wind carrieth him away, and he departeth: and as a storm hurleth him out of his place.
Östanvinden griper honom, så att han far sin kos, den rycker honom undan från hans plats.
22 For [God] shall cast upon him, and not spare: he would fain flee out of his hand.
Utan förskoning skjuter Gud sina pilar mot honom; för hans hand måste han flykta med hast.
23 [Men] shall clap their hands at him, and shall hiss him out of his place.
Då slår man ihop händerna, honom till hån; man visslar åt honom på platsen där han var.
