Job 24
1 Why, seeing times are not hidden from the Almighty, do they that know him not see his days?
Varför har den Allsmäktige inga räfstetider i förvar? varför få hans vänner ej skåda hans hämndedagar?
2 [Some] remove the landmarks; they violently take away flocks, and feed [thereof].
Se, råmärken flyttar man undan, rövade hjordar driver man i bet;
3 They drive away the ass of the fatherless, they take the widow’s ox for a pledge.
de faderlösas åsna för man bort och tager änkans ko i pant.
4 They turn the needy out of the way: the poor of the earth hide themselves together.
Man tränger de fattiga undan från vägen, de betryckta i landet måste gömma sig med varandra.
5 Behold, [as] wild asses in the desert, go they forth to their work; rising betimes for a prey: the wilderness [yieldeth] food for them [and] for [their] children.
Ja, såsom vildåsnor måste de leva i öknen; dit gå de och möda sig och söka något till täring; hedmarken är det bröd de hava åt sina barn.
6 They reap [every one] his corn in the field: and they gather the vintage of the wicked.
På fältet få de till skörd vad boskap plägar äta, de hämta upp det sista i den ogudaktiges vingård.
7 They cause the naked to lodge without clothing, that [they have] no covering in the cold.
Nakna ligga de om natten, berövade sina kläder; de hava intet att skyla sig med i kölden.
8 They are wet with the showers of the mountains, and embrace the rock for want of a shelter.
Av störtskurar från bergen genomdränkas de; de famna klippan, ty de äga ej annan tillflykt.
9 They pluck the fatherless from the breast, and take a pledge of the poor.
Den faderlöse slites från sin moders bröst, och den betryckte drabbas av utpantning.
10 They cause [him] to go naked without clothing, and they take away the sheaf [from] the hungry;
Nakna måste de gå omkring, berövade sina kläder, hungrande nödgas de bära på kärvar.
11 [Which] make oil within their walls, [and] tread [their] winepresses, and suffer thirst.
Inom sina förtryckares murar måste de bereda olja, de få trampa vinpressar och därvid lida törst.
12 Men groan from out of the city, and the soul of the wounded crieth out: yet God layeth not folly [to them].
Utstötta ur människors samfund jämra de sig, ja, från dödsslagnas själar uppstiger ett rop. Men Gud aktar ej på vad förvänt som sker.
13 They are of those that rebel against the light; they know not the ways thereof, nor abide in the paths thereof.
Andra hava blivit fiender till ljuset; de känna icke dess vägar och hålla sig ej på dess stigar.
14 The murderer rising with the light killeth the poor and needy, and in the night is as a thief.
Vid dagningen står mördaren upp för att dräpa den betryckte och fattige; och om natten gör han sig till tjuvars like.
15 The eye also of the adulterer waiteth for the twilight, saying, No eye shall see me: and disguiseth [his] face.
Äktenskapsbrytarens öga spejar efter skymningen, han tänker: »Intet öga får känna igen mig», och sätter så ett täckelse framför sitt ansikte.
16 In the dark they dig through houses, [which] they had marked for themselves in the daytime: they know not the light.
När det är mörkt, bryta sådana sig in i husen, men under dagen stänga de sig inne; ljuset vilja de icke veta av.
17 For the morning [is] to them even as the shadow of death: if [one] know [them, they are in] the terrors of the shadow of death.
Ty det svarta mörkret räknas av dem alla såsom morgon, med mörkrets förskräckelser äro de ju förtrogna.
18 He [is] swift as the waters; their portion is cursed in the earth: he beholdeth not the way of the vineyards.
»Men hastigt», menen I, »ryckes en sådan bort av strömmen, förbannad bliver hans del i landet; till vingårdarna får han ej mer styra sina steg.
19 Drought and heat consume the snow waters: [so doth] the grave [those which] have sinned. (Sheol h7585)
Såsom snövatten förtäres av torka och hetta, så förtär dödsriket den som har syndat. (Sheol h7585)
20 The womb shall forget him; the worm shall feed sweetly on him; he shall be no more remembered; and wickedness shall be broken as a tree.
Hans moders liv förgäter honom, maskar frossa på honom, ingen finnes, som bevarar hans minne; såsom ett träd brytes orättfärdigheten av.
21 He evil entreateth the barren [that] beareth not: and doeth not good to the widow.
Så går det, när någon plundrar den ofruktsamma, som intet föder, och när någon icke gör gott mot änkan.»
22 He draweth also the mighty with his power: he riseth up, and no [man] is sure of life.
Ja, men han uppehåller ock våldsmännen genom sin kraft, de få stå upp, när de redan hade förlorat hoppet om livet;
23 [Though] it be given him [to be] in safety, whereon he resteth; yet his eyes [are] upon their ways.
han giver dem trygghet, så att de få vila, och hans ögon vaka över deras vägar.
24 They are exalted for a little while, but are gone and brought low; they are taken out of the way as all [other], and cut off as the tops of the ears of corn.
När de hava stigit till sin höjd, beskäres dem en snar hädanfärd, de sjunka då ned och dö som alla andra; likasom axens toppar vissna de bort.
25 And if [it be] not [so] now, who will make me a liar, and make my speech nothing worth?
Är det ej så, vem vill då vederlägga mig, vem kan göra mina ord om intet?
