Job 21
1 But Job answered and said,
Därefter tog Job till orda och sade:
2 Hear diligently my speech, and let this be your consolations.
Hören åtminstone på mina ord; låten det vara den tröst som I given mig.
3 Suffer me that I may speak; and after that I have spoken, mock on.
Haven fördrag med mig, så att jag får tala; sedan jag har talat, må du bespotta.
4 As for me, [is] my complaint to man? and if [it were so], why should not my spirit be troubled?
Är då min klagan, såsom när människor eljest klaga? Eller huru skulle jag kunna vara annat än otålig?
5 Mark me, and be astonished, and lay [your] hand upon [your] mouth.
Akten på mig, så skolen I häpna och nödgas lägga handen på munnen.
6 Even when I remember I am afraid, and trembling taketh hold on my flesh.
Ja, när jag tänker därpå, då förskräckes jag själv, och förfäran griper mitt kött.
7 Wherefore do the wicked live, become old, yea, are mighty in power?
Varför få de ogudaktiga leva, ja, med åldern växa till i rikedom?
8 Their seed is established in their sight with them, and their offspring before their eyes.
De se sina barn leva kvar hos sig, och sin avkomma hava de inför sina ögon.
9 Their houses [are] safe from fear, neither [is] the rod of God upon them.
Deras hus stå trygga, ej hemsökta av förskräckelse; Gud låter sitt ris icke komma vid dem.
10 Their bull gendereth, and faileth not; their cow calveth, and casteth not her calf.
När deras boskap parar sig, är det icke förgäves; lätt kalva deras kor, och icke i otid.
11 They send forth their little ones like a flock, and their children dance.
Sina barn släppa de ut såsom en hjord, deras piltar hoppa lustigt omkring.
12 They take the timbrel and harp, and rejoice at the sound of the organ.
De stämma upp med pukor och harpor, och glädja sig vid pipors ljud.
De förnöta sina dagar i lust, och ned till dödsriket fara de i frid. (Sheol h7585)
14 Therefore they say unto God, Depart from us; for we desire not the knowledge of thy ways.
Och de sade dock till Gud: »Vik ifrån oss, dina vägar vilja vi icke veta av.
15 What [is] the Almighty, that we should serve him? and what profit should we have, if we pray unto him?
Vad är den Allsmäktige, att vi skulle tjäna honom? och vad skulle det hjälpa oss att åkalla honom?»
16 Lo, their good [is] not in their hand: the counsel of the wicked is far from me.
Det är sant, i deras egen hand står ej deras lycka, och de ogudaktigas rådslag vare fjärran ifrån mig!
17 How oft is the candle of the wicked put out! and [how oft] cometh their destruction upon them! [God] distributeth sorrows in his anger.
Men huru ofta utslocknar väl de ogudaktigas lampa, huru ofta händer det att ofärd kommer över dem, och att han tillskiftar dem lotter i vrede?
18 They are as stubble before the wind, and as chaff that the storm carrieth away.
De borde ju bliva såsom halm för vinden, lika agnar som stormen rycker bort.
19 God layeth up his iniquity for his children: he rewardeth him, and he shall know [it].
»Gud spar åt hans barn att lida för hans ondska.» Ja, men honom själv borde han vedergälla, så att han finge känna det.
20 His eyes shall see his destruction, and he shall drink of the wrath of the Almighty.
Med egna ögon borde han se sitt fall, och av den Allsmäktiges vrede borde han få dricka.
21 For what pleasure [hath] he in his house after him, when the number of his months is cut off in the midst?
Ty vad frågar han efter sitt hus, när han själv är borta, när hans månaders antal har nått sin ände?
22 Shall [any] teach God knowledge? seeing he judgeth those that are high.
»Skall man då lära Gud förstånd, honom som dömer över de högsta?»
23 One dieth in his full strength, being wholly at ease and quiet.
Ja, den ene får dö i sin välmaktstid, där han sitter i allsköns frid och ro;
24 His breasts are full of milk, and his bones are moistened with marrow.
hans stävor hava fått stå fulla med mjölk, och märgen i hans ben har bevarat sin saft.
25 And another dieth in the bitterness of his soul, and never eateth with pleasure.
Den andre måste dö med bedrövad själ, och aldrig fick han njuta av någon lycka.
26 They shall lie down alike in the dust, and the worms shall cover them.
Tillsammans ligga de så i stoftet, och förruttnelsens maskar övertäcka dem.
27 Behold, I know your thoughts, and the devices [which] ye wrongfully imagine against me.
Se, jag känner väl edra tankar och de funder med vilka I viljen nedslå mig.
28 For ye say, Where [is] the house of the prince? and where [are] the dwelling places of the wicked?
I spörjen ju: »Vad har blivit av de höga herrarnas hus, av hyddorna när de ogudaktiga bodde?»
29 Have ye not asked them that go by the way? and do ye not know their tokens,
Haven I då ej frågat dem som vida foro, och akten I ej på deras vittnesbörd:
30 That the wicked is reserved to the day of destruction? they shall be brought forth to the day of wrath.
att den onde bliver sparad på ofärdens dag och bärgad undan på vredens dag?
31 Who shall declare his way to his face? and who shall repay him [what] he hath done?
Vem vågar ens förehålla en sådan hans väg? Vem vedergäller honom, vad han än må göra?
32 Yet shall he be brought to the grave, and shall remain in the tomb.
Och när han har blivit bortförd till graven, så vakar man sedan där vid kullen.
33 The clods of the valley shall be sweet unto him, and every man shall draw after him, as [there are] innumerable before him.
Ljuvligt får han vilja under dalens torvor. I hans spår drager hela världen fram; före honom har och otaliga gått.
34 How then comfort ye me in vain, seeing in your answers there remaineth falsehood?
Huru kunnen I då bjuda mig så fåfänglig tröst? Av edra svar står allenast trolösheten kvar.
