James 3
1 My brethren, be not many masters, knowing that we shall receive the greater condemnation.
Mine bröder, farer icke hvar man efter att vara lärare; vetande att vi dess större dom fåm.
2 For in many things we offend all. If any man offend not in word, the same [is] a perfect man, [and] able also to bridle the whole body.
Ty i mång stycke fele vi alle; men den der icke felar uti ett ord, han är en fullkommen man, och kan regera hela lekamen med betsel.
3 Behold, we put bits in the horses’ mouths, that they may obey us; and we turn about their whole body.
Si, vi läggom hästomen betsel i munnen, att de skola lyda oss, och omkastom deras hela kropp.
4 Behold also the ships, which though [they be] so great, and [are] driven of fierce winds, yet are they turned about with a very small helm, whithersoever the governor listeth.
Si ock skeppen, ehuru stor de äro, och af starkt väder drifvas, varda de dock likväl omvänd med ett litet roder, ehvart rodermannen vill.
5 Even so the tongue is a little member, and boasteth great things. Behold, how great a matter a little fire kindleth!
Så är ock tungan en klen lem, och kommer stor ting åstad; si en liten eld, huru stor skog han upptänder.
6 And the tongue [is] a fire, a world of iniquity: so is the tongue among our members, that it defileth the whole body, and setteth on fire the course of nature; and it is set on fire of hell. (Geenna g1067)
Och tungan är ock en eld, en verld full med orätt. Så är ock tungan ibland våra lemmar, och besmittar hela lekamen, och upptänder all vår umgängelse, då hon upptänd är af helvete. (Geenna g1067)
7 For every kind of beasts, and of birds, and of serpents, and of things in the sea, is tamed, and hath been tamed of mankind:
Ty all natur, både djurs, och foglars, och ormars, och deras som i hafvet äro, varder tam, och är tamd af menniskors natur;
8 But the tongue can no man tame; [it is] an unruly evil, full of deadly poison.
Men tungan kan ingen menniska tämja, det oroliga onda, full med dödelig förgift.
9 Therewith bless we God, even the Father; and therewith curse we men, which are made after the similitude of God.
Med henne prise vi Gud, och Fadren; och med henne bannom vi menniskorna, som äro skapade efter Guds liknelse.
10 Out of the same mouth proceedeth blessing and cursing. My brethren, these things ought not so to be.
Af samma mun går pris och bannor. Det bör icke, mine bröder, så vara.
11 Doth a fountain send forth at the same place sweet [water] and bitter?
Icke gifver en källa af ett hål både sött och bäskt vatten?
12 Can the fig tree, my brethren, bear olive berries? either a vine, figs? so [can] no fountain both yield salt water and fresh.
Icke kan fikonträt, mine bröder, bära oljo, eller vinträt fikon? Så kan ock ingen källa salt och sött vatten gifva.
13 Who [is] a wise man and endued with knowledge among you? let him shew out of a good conversation his works with meekness of wisdom.
Ho är vis och klok ibland eder, han bevise med sin goda umgängelse sina gerningar, uti saktmodighet och visdom.
14 But if ye have bitter envying and strife in your hearts, glory not, and lie not against the truth.
Om I hafven bittert nit och träto uti edart hjerta, berömmer eder icke, och ljuger icke emot sanningen.
15 This wisdom descendeth not from above, but [is] earthly, sensual, devilish.
Ty den visdom är icke ofvanefter kommen, utan är jordisk, mennisklig, och djefvulsk.
16 For where envying and strife [is], there [is] confusion and every evil work.
Ty hvar nit och träta är, der är ostadighet och allt ondt.
17 But the wisdom that is from above is first pure, then peaceable, gentle, [and] easy to be intreated, full of mercy and good fruits, without partiality, and without hypocrisy.
Men den visdom, som ofvanefter är, han är först kysk, och sedan fridsam, saktmodig, låter säga sig, full med barmhertighet och goda frukter, opartisk, oskrymtelig.
18 And the fruit of righteousness is sown in peace of them that make peace.
Men rättfärdighetenes frukt varder sådd i frid, dem som frid hålla.
