Hebrews 3
1 Wherefore, holy brethren, partakers of the heavenly calling, consider the Apostle and High Priest of our profession, Christ Jesus;
Derföre, I helige bröder, som delaktige ären uti den himmelska kallelsen, akter på Apostelen, och öfversta Presten, den vi bekännom, Christum Jesum;
2 Who was faithful to him that appointed him, as also Moses [was faithful] in all his house.
Hvilken trogen är honom, som honom gjort hafver, såsom ock Moses, i allt hans hus;
3 For this [man] was counted worthy of more glory than Moses, inasmuch as he who hath builded the house hath more honour than the house.
Så mycket större äro värd än Moses, som han hafver större äro, som huset byggde, än sjelfva huset.
4 For every house is builded by some [man]; but he that built all things [is] God.
Ty hvart och ett hus bygges af någon; men Gud är den, som all ting gjort hafver.
5 And Moses verily [was] faithful in all his house, as a servant, for a testimony of those things which were to be spoken after;
Och Moses var trogen i allt hans hus, såsom en tjenare, de ting till vittnesbörd, som framdeles yppas skulle;
6 But Christ as a son over his own house; whose house are we, if we hold fast the confidence and the rejoicing of the hope firm unto the end.
Men Christus, såsom en Son, i sitt hus; hvilket hus vi ärom, om vi annars förtröstningen, och hoppsens berömmelse, intill ändan fast behålle.
7 Wherefore (as the Holy Ghost saith, To day if ye will hear his voice,
Derföre, såsom den Helge Ande säger: I dag, om I fån höra hans röst,
8 Harden not your hearts, as in the provocation, in the day of temptation in the wilderness:
Så förhärder icke edor hjerta; såsom skedde i vredene på frestelsedagen, i öknene;
9 When your fathers tempted me, proved me, and saw my works forty years.
Då edre fäder frestade mig; de bepröfvade, och sågo min verk, i fyratio år.
10 Wherefore I was grieved with that generation, and said, They do alway err in [their] heart; and they have not known my ways.
Derföre vardt jag vred på detta slägtet, och sade: Alltid fara de ville med hjertat; men de visste icke mina vägar;
11 So I sware in my wrath, They shall not enter into my rest.)
Så att jag ock svor i mine vrede: De skola icke komma uti mina rolighet.
12 Take heed, brethren, lest there be in any of you an evil heart of unbelief, in departing from the living God.
Ser till, käre bröder, att tilläfventyrs uti någon edra icke är ett argt och otroget hjerta, som träder ifrå lefvandes Gud.
13 But exhort one another daily, while it is called To day; lest any of you be hardened through the deceitfulness of sin.
Utan förmaner eder sjelfva alla dagar, så länge det nämnes: I dag; att ingen ibland eder blifver förhärd, genom syndenes bedragelse.
14 For we are made partakers of Christ, if we hold the beginning of our confidence stedfast unto the end;
Ty vi äre delaktige vordne af Christo; om vi annars trona, som vi begynt hafve, fast behålle intill ändan.
15 While it is said, To day if ye will hear his voice, harden not your hearts, as in the provocation.
Emedan det sägs: I dag, om I fån höra hans röst, så förhärder icke edor hjerta, såsom skedde i vredene.
16 For some, when they had heard, did provoke: howbeit not all that came out of Egypt by Moses.
Ty somlige, som henne hörde, förtörnade honom; men icke alle, som farne voro utaf Egypten, genom Mosen.
17 But with whom was he grieved forty years? [was it] not with them that had sinned, whose carcases fell in the wilderness?
Men hvilkom var han vred i fyratio år? Var han icke dem som syndat hade, hvilkas kroppar förföllo i öknene?
18 And to whom sware he that they should not enter into his rest, but to them that believed not?
Men hvilkom svor han då, att de icke skulle komma in i hans rolighet, utan dem otrognom?
19 So we see that they could not enter in because of unbelief.
Och vi sem, att de icke kunde ingå, för otrones skull.
