Hebrews 3
1 Wherefore, holy brethren, partakers of the heavenly calling, consider the Apostle and High Priest of our profession, Christ Jesus;
Därför, I helige bröder, I som haven blivit delaktiga av en himmelsk kallelse, skolen I akta på vår bekännelses apostel och överstepräst, Jesus,
2 Who was faithful to him that appointed him, as also Moses [was faithful] in all his house.
huru han var trogen mot den som hade insatt honom, likasom Moses var "trogen i hela hans hus".
3 For this [man] was counted worthy of more glory than Moses, inasmuch as he who hath builded the house hath more honour than the house.
Ty han har blivit aktad värdig så mycket större härlighet än Moses, som uppbyggaren av ett hus åtnjuter större ära än själva huset.
4 For every house is builded by some [man]; but he that built all things [is] God.
Vart och ett hus bygges ju av någon, men Gud är den som har byggt allt.
5 And Moses verily [was] faithful in all his house, as a servant, for a testimony of those things which were to be spoken after;
Och väl var Moses "trogen i hela hans hus", såsom "tjänare", till ett vittnesbörd om vad som framdeles skulle förkunnas;
6 But Christ as a son over his own house; whose house are we, if we hold fast the confidence and the rejoicing of the hope firm unto the end.
men Kristus var trogen såsom "son", en son satt över hans hus. Och hans hus äro vi, såframt vi intill änden hålla fast vår frimodighet och vår berömmelse i hoppet.
7 Wherefore (as the Holy Ghost saith, To day if ye will hear his voice,
Så säger den helige Ande: "I dag, om I fån höra hans röst,
8 Harden not your hearts, as in the provocation, in the day of temptation in the wilderness:
mån I icke förhärda edra hjärtan, såsom när de förbittrade mig på frestelsens dag i öknen,
9 When your fathers tempted me, proved me, and saw my works forty years.
där edra fäder frestade mig och prövade mig, fastän de hade sett mina verk i fyrtio år.
10 Wherefore I was grieved with that generation, and said, They do alway err in [their] heart; and they have not known my ways.
Därför blev jag förtörnad på det släktet och sade: 'Alltid fara de vilse med sina hjärtan.' Men de ville icke veta av mina vägar.
11 So I sware in my wrath, They shall not enter into my rest.)
Så svor jag då i min vrede: De skola icke komma in i min vila."
12 Take heed, brethren, lest there be in any of you an evil heart of unbelief, in departing from the living God.
Sen därför till, mina bröder, att icke hos någon bland eder finnes ett ont otroshjärta, så att han avfaller från den levande Guden,
13 But exhort one another daily, while it is called To day; lest any of you be hardened through the deceitfulness of sin.
utan förmanen varandra alla dagar, så länge det heter "i dag", på det att ingen av eder må bliva förhärdad genom syndens makt att bedraga.
14 For we are made partakers of Christ, if we hold the beginning of our confidence stedfast unto the end;
Ty vi hava blivit delaktiga av Kristus, såframt vi eljest intill änden hålla fast vår första tillförsikt.
15 While it is said, To day if ye will hear his voice, harden not your hearts, as in the provocation.
När det nu säges: "I dag, om I fån höra hans röst, mån I icke förhärda edra hjärtan, såsom när de förbittrade mig",
16 For some, when they had heard, did provoke: howbeit not all that came out of Egypt by Moses.
vilka voro då de som förbittrade honom, fastän de hade hört hans ord? Var det icke alla de som under Moses hade dragit ut ur Egypten?
17 But with whom was he grieved forty years? [was it] not with them that had sinned, whose carcases fell in the wilderness?
Och vilka voro de som han var förtörnad på i fyrtio år? Var det icke de som hade syndat, de "vilkas kroppar föllo i öknen"?
18 And to whom sware he that they should not enter into his rest, but to them that believed not?
Och vilka gällde den ed som han svor, att de "icke skulle komma in i hans vila", vilka, om icke dem som hade varit ohörsamma?
19 So we see that they could not enter in because of unbelief.
Så se vi då att det var för otros skull som de icke kunde komma ditin.
