1 John 3
1 Behold, what manner of love the Father hath bestowed upon us, that we should be called the sons of God: therefore the world knoweth us not, because it knew him not.
Ser till hurudana kärlek Fadren hafver bevist oss, att vi kallas Guds barn; fördenskull känner intet verlden eder; ty hon känner intet honom.
2 Beloved, now are we the sons of God, and it doth not yet appear what we shall be: but we know that, when he shall appear, we shall be like him; for we shall see him as he is.
Mine käreste, vi äre nu Guds barn, och det är än icke uppenbaradt hvad vi varda skole; men det vete vi, när han blifver uppenbar, då vardom vi honom like; ty vi få se honom såsom han är.
3 And every man that hath this hope in him purifieth himself, even as he is pure.
Och hvar och en som hafver detta hopp i honom, han renar sig, såsom han ock ren är.
4 Whosoever committeth sin transgresseth also the law: for sin is the transgression of the law.
Hvar och en som gör synd, han gör ock orätt, och synd är orätt.
5 And ye know that he was manifested to take away our sins; and in him is no sin.
Och I veten att han var uppenbarad, på det han skulle borttaga våra synder; och ingen synd är i honom.
6 Whosoever abideth in him sinneth not: whosoever sinneth hath not seen him, neither known him.
Hvar och en som blifver i honom, han syndar icke; hvar och en som syndar, han hafver icke sett honom, icke heller känt honom.
7 Little children, let no man deceive you: he that doeth righteousness is righteous, even as he is righteous.
Kära barn, låter ingen bedraga eder. Den som gör rätt, han är rättfärdig, såsom ock han rättfärdig är.
8 He that committeth sin is of the devil; for the devil sinneth from the beginning. For this purpose the Son of God was manifested, that he might destroy the works of the devil.
Den der gör synd, han är af djefvulen; ty djefvulen syndar af begynnelsen; och fördenskull uppenbarades Guds Son, att han skulle nederslå djefvulens gerningar.
9 Whosoever is born of God doth not commit sin; for his seed remaineth in him: and he cannot sin, because he is born of God.
Hvar och en, som född är af Gudi, han gör icke synd; ty hans säd blifver i honom; och han kan icke synda, ty han är född af Gudi.
10 In this the children of God are manifest, and the children of the devil: whosoever doeth not righteousness is not of God, neither he that loveth not his brother.
Derpå känner man, hvilke Guds barn, eller hvilke djefvulens barn äro; hvar och en som icke gör rätt, han är icke af Gudi; och den som icke älskar sin broder.
11 For this is the message that ye heard from the beginning, that we should love one another.
Ty detta är det budskap, som I hafven hört af begynnelsen, att vi skole älskas inbördes;
12 Not as Cain, [who] was of that wicked one, and slew his brother. And wherefore slew he him? Because his own works were evil, and his brother’s righteous.
Icke såsom Cain, som var af dem onda, och slog sin broder ihjäl. Och för hvars skull slog han honom ihjäl? Ty hans gerningar voro onda; men hans broders gerningar rättfärdiga.
13 Marvel not, my brethren, if the world hate you.
Förundrer icke, mine bröder, om verlden hatar eder.
14 We know that we have passed from death unto life, because we love the brethren. He that loveth not [his] brother abideth in death.
Vi vete, att vi ärom förde ifrå döden till lifvet; ty vi älskom bröderna. Den der icke älskar brodren, han blifver i dödenom.
15 Whosoever hateth his brother is a murderer: and ye know that no murderer hath eternal life abiding in him. (aiōnios g166)
Hvar och en som hatar sin broder, han är en mandråpare; och I veten, att hvar och en mandråpare hafver icke evinnerligit lif blifvandes i sig. (aiōnios g166)
16 Hereby perceive we the love [ of God], because he laid down his life for us: and we ought to lay down [our] lives for the brethren.
Derpå kännom vi Guds kärlek, att han hafver låtit sitt lif för oss; och skolom ock vi låta vårt lif för bröderna.
17 But whoso hath this world’s good, and seeth his brother have need, and shutteth up his bowels [of compassion] from him, how dwelleth the love of God in him?
Den som hafver denna verlds gods, och ser sin broder vara nödställd, och sluter sitt hjerta till för honom, huru blifver Guds kärlek i honom?
18 My little children, let us not love in word, neither in tongue; but in deed and in truth.
Min barn, älskoms icke med ordom, eller med tungone, utan med gerning och sanning.
19 And hereby we know that we are of the truth, and shall assure our hearts before him.
Deraf vete vi, att vi ärom af sanningene, och kunnom stilla vår hjerta för honom;
20 For if our heart condemn us, God is greater than our heart, and knoweth all things.
Att om vårt hjerta fördömer oss, då är Gud större än vårt hjerta, och vet all ting.
21 Beloved, if our heart condemn us not, [then] have we confidence toward God.
Mine käreste, om vårt hjerta fördömer oss icke, då hafve vi en förtröstning till Gud;
22 And whatsoever we ask, we receive of him, because we keep his commandments, and do those things that are pleasing in his sight.
Att vi få af honom allt det vi bedje; ty vi hållom hans bud, och görom det honom ljuft är.
23 And this is his commandment, That we should believe on the name of his Son Jesus Christ, and love one another, as he gave us commandment.
Och detta är hans bud, att vi skolom tro på hans Sons, Jesu Christi, Namn; och älska oss inbördes, såsom han oss budit hafver.
24 And he that keepeth his commandments dwelleth in him, and he in him. And hereby we know that he abideth in us, by the Spirit which he hath given us.
Och den der håller hans bud, han blifver i honom, och han i honom; och deraf vete vi, att han blifver i oss, af Andanom som han oss gifvit hafver.
