1 Corinthians 14
1 Follow after charity, and desire spiritual [gifts], but rather that ye may prophesy.
Faren efter kärleken, men varen ock ivriga att undfå de andliga gåvorna, framför allt profetians gåva.
2 For he that speaketh in an [unknown] tongue speaketh not unto men, but unto God: for no man understandeth [him]; howbeit in the spirit he speaketh mysteries.
Ty den som talar tungomål, han talar icke för människor, utan för Gud; ingen förstår honom ju, han talar i andehänryckning hemlighetsfulla ord.
3 But he that prophesieth speaketh unto men [to] edification, and exhortation, and comfort.
Men den som profeterar, han talar för människor, dem till uppbyggelse och förmaning och tröst.
4 He that speaketh in an [unknown] tongue edifieth himself; but he that prophesieth edifieth the church.
Den som talar tungomål uppbygger allenast sig själv, men den som profeterar, han uppbygger en hel församling.
5 I would that ye all spake with tongues, but rather that ye prophesied: for greater [is] he that prophesieth than he that speaketh with tongues, except he interpret, that the church may receive edifying.
Jag skulle väl vilja att I alla taladen tungomål, men ännu hellre ville jag att I profeteraden. Den som profeterar är förmer än den som talar tungomål, om nämligen den senare icke därjämte uttyder sitt tal, så att församlingen får någon uppbyggelse.
6 Now, brethren, if I come unto you speaking with tongues, what shall I profit you, except I shall speak to you either by revelation, or by knowledge, or by prophesying, or by doctrine?
Ja, mina bröder, om jag komme till eder och talade tungomål, vad gagn gjorde jag eder därmed, såframt jag icke därjämte genom mitt tal meddelade eder antingen någon uppenbarelse eller någon kunskap eller någon profetia eller någon undervisning?
7 And even things without life giving sound, whether pipe or harp, except they give a distinction in the sounds, how shall it be known what is piped or harped?
Gäller det icke jämväl om livlösa ting som giva ljud ifrån sig, det må nu vara en flöjt eller en harpa, att vad som spelas på dem icke kan uppfattas, om de icke giva ifrån sig toner som kunna skiljas från varandra?
8 For if the trumpet give an uncertain sound, who shall prepare himself to the battle?
Likaså, om den signal som basunen giver är otydlig, vem gör sig då redo till strid?
9 So likewise ye, except ye utter by the tongue words easy to be understood, how shall it be known what is spoken? for ye shall speak into the air.
Detsamma gäller nu för eder; om I icke med edra tungor frambringen begripliga ord, huru skall man då kunna förstå vad I talen? Då bliver det ju ett tal i vädret.
10 There are, it may be, so many kinds of voices in the world, and none of them [is] without signification.
Det finnes här i världen olika språk, vem vet huru många, och bland dem finnes intet vars ljud äro utan mening.
11 Therefore if I know not the meaning of the voice, I shall be unto him that speaketh a barbarian, and he that speaketh [shall be] a barbarian unto me.
Men om jag nu icke förstår språket, så bliver jag en främling för den som talar, och den som talar bliver en främling för mig.
12 Even so ye, forasmuch as ye are zealous of spiritual [gifts], seek that ye may excel to the edifying of the church.
Detta gäller ock för eder; när I ären ivriga att undfå andliga gåvor, så må eder strävan efter att dessa hos eder skola överflöda hava församlingens uppbyggelse till mål.
13 Wherefore let him that speaketh in an [unknown] tongue pray that he may interpret.
Därför må den som talar tungomål bedja om att han ock må kunna uttyda.
14 For if I pray in an [unknown] tongue, my spirit prayeth, but my understanding is unfruitful.
Ty om jag talar tungomål, när jag beder, så beder visserligen min ande, men mitt förstånd kommer ingen frukt åstad.
15 What is it then? I will pray with the spirit, and I will pray with the understanding also: I will sing with the spirit, and I will sing with the understanding also.
Vad följer då härav? Jo, jag skall väl bedja med anden, men jag skall ock bedja med förståndet; jag skall väl lovsjunga med anden, men jag skall ock lovsjunga med förståndet.
16 Else when thou shalt bless with the spirit, how shall he that occupieth the room of the unlearned say Amen at thy giving of thanks, seeing he understandeth not what thou sayest?
Eljest, om du lovar Gud med anden, huru skola de som sitta på de olärdas plats då kunna säga sitt »amen» till din tacksägelse? De förstå ju icke vad du säger.
17 For thou verily givest thanks well, but the other is not edified.
Om än din tacksägelse är god, så bliva de andra dock icke uppbyggda därav. --
18 I thank my God, I speak with tongues more than ye all:
Gud vare tack, jag talar tungomål mer än I alla;
19 Yet in the church I had rather speak five words with my understanding, that [by my voice] I might teach others also, than ten thousand words in an [unknown] tongue.
och dock vill jag hellre i församlingen tala fem ord med mitt förstånd, till undervisning jämväl för andra, än tio tusen ord i tungomål.
20 Brethren, be not children in understanding: howbeit in malice be ye children, but in understanding be men.
Mina bröder, varen icke barn till förståndet; nej varen barn i ondskan, men varen fullmogna till förståndet.
21 In the law it is written, With [men of] other tongues and other lips will I speak unto this people; and yet for all that will they not hear me, saith the Lord.
Det är skrivet i lagen: »Genom människor med främmande tungomål och genom främlingars läppar skall jag tala till detta folk, men icke ens så skola de höra på mig, säger Herren.»
22 Wherefore tongues are for a sign, not to them that believe, but to them that believe not: but prophesying [serveth] not for them that believe not, but for them which believe.
Alltså äro »tungomålen» ett tecken, ej för dem som tro, utan för dem som icke tro; profetian däremot är ett tecken, ej för dem som icke tro, utan för dem som tro.
23 If therefore the whole church be come together into one place, and all speak with tongues, and there come in [those that are] unlearned, or unbelievers, will they not say that ye are mad?
Om nu hela församlingen komme tillhopa till gemensamt möte, och alla där talade tungomål, och så några som vore olärda komme ditin, eller några som icke trodde, skulle då icke dessa säga att I voren ifrån edra sinnen?
24 But if all prophesy, and there come in one that believeth not, or [one] unlearned, he is convinced of all, he is judged of all:
Om åter alla profeterade, och så någon som icke trodde, eller som vore olärd komme ditin, då skulle denne känna sig avslöjad av alla och av alla utrannsakad.
25 And thus are the secrets of his heart made manifest; and so falling down on [his] face he will worship God, and report that God is in you of a truth.
Vad som vore fördolt i hans hjärta bleve då uppenbart, och så skulle han falla ned på sitt ansikte och tillbedja Gud och betyga att »Gud verkligen är i eder».
26 How is it then, brethren? when ye come together, every one of you hath a psalm, hath a doctrine, hath a tongue, hath a revelation, hath an interpretation. Let all things be done unto edifying.
Vad följer då härav, mina bröder? Jo, när I kommen tillsammans, så har var och en något särskilt att meddela: den ene har en psalm, den andre något till undervisning, en annan åter någon uppenbarelse, en talar tungomål, en annan uttyder; allt detta må nu ske så, att det länder till uppbyggelse.
27 If any man speak in an [unknown] tongue, [let it be] by two, or at the most [by] three, and [that] by course; and let one interpret.
Vill man tala tungomål, så må för var gång två eller högst tre få tala, och av dessa en i sänder, och en må uttyda det.
28 But if there be no interpreter, let him keep silence in the church; and let him speak to himself, and to God.
Är ingen uttydare tillstädes, så må de tiga i församlingen och tala allenast för sig själva och för Gud.
29 Let the prophets speak two or three, and let the other judge.
Av dem som vilja profetera må två eller tre få tala, och de andra må döma om det som talas.
30 If [any thing] be revealed to another that sitteth by, let the first hold his peace.
Men om någon annan som sitter där får en uppenbarelse, då må den förste tiga.
31 For ye may all prophesy one by one, that all may learn, and all may be comforted.
Ty I kunnen alla få profetera, den ene efter den andre, så att alla bliva undervisade och alla förmanade;
32 And the spirits of the prophets are subject to the prophets.
och profeters andar äro profeterna underdåniga.
33 For God is not [the author] of confusion, but of peace, as in all churches of the saints.
Gud är ju icke oordningens Gud, utan fridens.
34 Let your women keep silence in the churches: for it is not permitted unto them to speak; but [they are commanded] to be under obedience, as also saith the law.
Såsom kvinnorna tiga i alla andra de heligas församlingar, så må de ock tiga i edra församlingar. Det är dem icke tillstatt att tala, utan de böra underordna sig, såsom lagen bjuder.
35 And if they will learn any thing, let them ask their husbands at home: for it is a shame for women to speak in the church.
Vilja de hava upplysning om något, så må de hemma fråga sina män; ty det är en skam för en kvinna att tala i församlingen. --
36 What? came the word of God out from you? or came it unto you only?
Eller är det från eder som Guds ord har utgått? Eller har det kommit allenast till eder?
37 If any man think himself to be a prophet, or spiritual, let him acknowledge that the things that I write unto you are the commandments of the Lord.
Om någon menar sig vara en profet eller en man med andegåva, så må han ock inse att vad jag skriver till eder är Herrens bud.
38 But if any man be ignorant, let him be ignorant.
Men vill någon icke inse detta, så vare det hans egen sak.
39 Wherefore, brethren, covet to prophesy, and forbid not to speak with tongues.
Alltså, mina bröder, varen ivriga att undfå profetians gåva och förmenen ej heller någon att tala tungomål.
40 Let all things be done decently and in order.
Men låten allt tillgå på höviskt sätt och med ordning.
