Romans 6
1 What shall we say then? Shall we continue in sin, that grace may abound?
Hvad vilje vi Då säga? Skole vi blifva i syndene, på det nåden skall öfverflöda?
2 God forbid. How shall we, that are dead to sin, live any longer therein?
Bort det; vi som äre döde ifrå syndene, huru skulle vi ännu lefva i henne?
3 Know all of you not, that so many of us as were baptized into Jesus Christ were baptized into his death?
Veten I icke, att alle vi som äre döpte till Christum Jesum, vi äre döpte till hans död?
4 Therefore we are buried with him by baptism into death: that like Christ was raised up from the dead by the glory of the Father, even so we also should walk in newness of life.
Så äro vi ju begrafne med honom, genom dopet, i döden; att såsom Christus är uppväckt ifrå de döda, genom Fadrens härlighet, så skole ock vi vandra i ett nytt lefverne.
5 For if we have been planted together in the likeness of his death, we shall be also in the likeness of his resurrection:
Ty om vi, samt med honom, inplantade vardom till en lika död, så varde vi ock uppståndelsen like;
6 Knowing this, that our old man is crucified with him, that the body of sin might be destroyed, that henceforth we should not serve sin.
Vetande att vår gamla menniska är korsfäst med honom, på det att syndakroppen skall varda om intet, att vi icke härefter skola tjena syndene.
7 For he that is dead is freed from sin.
Ty den som döder är, han är rättfärdigad ifrå syndene.
8 Now if we be dead with Christ, we believe that we shall also live with him:
Äre vi nu döde med Christo, så tro vi, att vi ock skole lefva med honom;
9 Knowing that Christ being raised from the dead dies no more; death has no more dominion over him.
Vetande, att Christus, som ifrå de döda uppväckt är, dör intet mer; döden får intet mer magt öfver honom.
10 For in that he died, he died unto sin once: but in that he lives, he lives unto God.
Ty det han blef död, blef han syndene död en gång; men det han lefver, lefver han Gudi.
11 Likewise reckon all of you also yourselves to be dead indeed unto sin, but alive unto God through Jesus Christ our Lord.
Så håller ock I eder derföre, att I ären döde syndene, och lefven Gudi, genom Christum Jesum, vår Herra.
12 Let not sin therefore reign in your mortal body, that all of you should obey it in the lusts thereof.
Så låter nu icke syndena väldig vara i eder dödeliga lekamen, så att I henne efterföljen uti hennes lustar.
13 Neither yield all of you your members as instruments of unrighteousness unto sin: but yield yourselves unto God, as those that are alive from the dead, and your members as instruments of righteousness unto God.
Och gifver icke syndene edra lemmar till orättfärdighetenes vapen; utan gifver eder sjelfva Gudi, lika som de der döde hafva varit, och nu lefva; och edra lemmar Gudi, till rättfärdighetenes vapen.
14 For sin shall not have dominion over you: for all of you are not under the law, but under grace.
Ty synden skall icke vara väldig öfver eder; efter I ären icke under lagen, utan under nådene.
15 What then? shall we sin, because we are not under the law, but under grace? God forbid.
Huru då? Skole vi synda, medan vi äre icke under lagen, utan under nådene? Bort det.
16 Know all of you not, that to whom all of you yield yourselves servants to obey, his servants all of you are to whom all of you obey; whether of sin unto death, or of obedience unto righteousness?
Veten I icke, att hvem I gifven eder för tjenare till att lyda, hans tjenare ären I, som I lydige ären, ehvad det är mer syndene, till döden, eller lydnone, till rättfärdighetena?
17 But God be thanked, that all of you were the servants of sin, but all of you have obeyed from the heart that form of doctrine which was delivered you.
Men lofvad vare Gud, att I hafven varit syndenes tjenare, och ären dock af hjertat lydige vordne, uti den lärdoms eftersyn, som I ären gifne till.
18 Being then made free from sin, all of you became the servants of righteousness.
Men nu, medan I ären friade ifrå syndene, ären I rättfärdighetenes tjenare vordne.
19 I speak after the manner of men because of the infirmity of your flesh: for as all of you have yielded your members servants to uncleanness and to iniquity unto iniquity; even so now yield your members servants to righteousness unto holiness.
Jag talar härom efter menniskors sätt, för edra köttsliga skröplighets skull; lika som I hafven edra lemmar gifvit orenlighet ene och orättfärdighetene till tjenst, ifrå den ena orättfärdighetene till den andra; så gifver ock nu edra lemmar rättfärdighetene till tjenst, att de måga varda helige.
20 For when all of you were the servants of sin, all of you were free from righteousness.
Ty då I voren syndenes tjenare, då voren I frie ifrå rättfärdighetene.
21 What fruit had all of you then in those things whereof all of you are now ashamed? for the end of those things is death.
Hvad gagn haden I då af det, der I nu blygens vid? Ty till sådant är döden ändalykten.
22 But now being made free from sin, and become servants to God, all of you have your fruit unto holiness, and the end everlasting life. (aiōnios g166)
Men nu, medan I ären frie vordne ifrå syndene, och vordne Guds tjenare, hafven I edor frukt, att I helige varden; och till ändalykt, evinnerligit lif. (aiōnios g166)
