Psalms 88
1 O lord God of my salvation, I have cried day and night before you:
En sång, en psalm av Koras söner; för sångmästaren, till Mahalat-leannót; en sång av esraiten Heman. HERRE, min frälsnings Gud, dag och natt ropar jag inför dig.
2 Let my prayer come before you: incline your ear unto my cry;
Låt min bön komma inför ditt ansikte, böj ditt öra till mitt rop.
Ty min själ är mättad med lidanden, och mitt liv har kommit nära dödsriket. (Sheol h7585)
4 I am counted with them that go down into the pit: I am as a man that has no strength:
Jag är aktad lik dem som hava farit ned i graven, jag är såsom en man utan livskraft.
5 Free among the dead, like the slain that lie in the grave, whom you remember no more: and they are cut off from your hand.
Jag är övergiven bland de döda, lik de slagna som ligga i graven, dem på vilka du icke mer tänker, och som äro avskilda från din hand.
6 You have laid me in the low pit, in darkness, in the deeps.
Ja, du har sänkt mig ned underst i graven, ned i mörkret, ned i djupet.
7 Your wrath lies hard upon me, and you have afflicted me with all your waves. (Selah)
Den vrede vilar tung på mig, och alla dina böljors svall låter du gå över mig. (Sela)
8 You have put away mine acquaintance far from me; you have made me an abomination unto them: I am shut up, and I cannot come forth.
Du har drivit mina förtrogna långt bort ifrån mig; du har gjort mig till en styggelse för dem; jag ligger fången och kan icke komma ut.
9 Mine eye mourns by reason of affliction: LORD, I have called daily upon you, I have stretched out my hands unto you.
Mitt öga förtvinar av lidande; HERRE, jag åkallar dig dagligen, jag uträcker mina händer till dig.
10 Will you show wonders to the dead? shall the dead arise and praise you? (Selah)
Gör du väl under för de döda, eller kunna skuggorna stå upp och tacka dig? (Sela)
11 Shall your loving kindness be declared in the grave? or your faithfulness in destruction?
Förtäljer man i graven om din nåd, i avgrunden om din trofasthet?
12 Shall your wonders be known in the dark? and your righteousness in the land of forgetfulness?
Känner man i mörkret dina under, och din rättfärdighet i glömskans land?
13 But unto you have I cried, O LORD; and in the morning shall my prayer prevent you.
Men jag ropar till dig, HERRE, och bittida kommer min bön dig till mötes.
14 LORD, why cast you off my soul? why hide you your face from me?
Varför förkastar du, HERRE, min själ, varför döljer du ditt ansikte för mig?
15 I am afflicted and ready to die from my youth up: while I suffer your terrors I am distracted.
Betryckt är jag och döende allt ifrån min ungdom; jag måste bära dina förskräckelser, så att jag är nära att förtvivla.
16 Your fierce wrath goes over me; your terrors have cut me off.
Din vredes lågor gå över mig, dina fasor förgöra mig.
17 They came round about me daily like water; they compassed me about together.
De omgiva mig beständigt såsom vatten, de kringränna mig allasammans.
18 Lover and friend have you put far from me, and mine acquaintance into darkness.
Du har drivit vän och frände långt bort ifrån mig; i mina förtrognas ställe har jag nu mörkret.
