< Psalms 139 >
1 O lord, you have searched me, and known me.
För sångmästaren; av David; en psalm. HERRE, du utrannsakar mig och känner mig.
2 You know my sitting down and mine rising up, you understand my thought far off.
Evad jag sitter eller uppstår, vet du det; du förstår mina tankar fjärran ifrån.
3 You compass my path and my lying down, and are acquainted with all my ways.
Evad jag går eller ligger, utforskar du det, och med alla mina vägar är du förtrogen.
4 For there is not a word in my tongue, but, lo, O LORD, you know it altogether.
Ty förrän ett ord är på min tunga, se, så känner du, HERRE, det till fullo.
5 You have beset me behind and before, and laid your hand upon me.
Du omsluter mig på alla sidor och håller mig i din hand.
6 Such knowledge is too wonderful for me; it is high, I cannot attain unto it.
En sådan kunskap är mig alltför underbar; den är mig för hög, jag kan icke begripa den.
7 Where shall I go from your spirit? or where shall I flee from your presence?
Vart skall jag gå för din Ande, och vart skall jag fly för ditt ansikte?
8 If I ascend up into heaven, you are there: if I make my bed in hell, behold, you are there. (Sheol )
Fore jag upp till himmelen, så är du där, och bäddade jag åt mig i dödsriket, se, så är du ock där. (Sheol )
9 If I take the wings of the morning, and dwell in the uttermost parts of the sea;
Toge jag morgonrodnadens vingar, gjorde jag mig en boning ytterst i havet,
10 Even there shall your hand lead me, and your right hand shall hold me.
så skulle också där din hand leda mig och din högra hand fatta mig.
11 If I say, Surely the darkness shall cover me; even the night shall be light about me.
Och om jag sade: "Mörker må betäcka mig och ljuset bliva natt omkring mig",
12 Yea, the darkness hides not from you; but the night shines as the day: the darkness and the light are both alike to you.
så skulle själva mörkret icke vara mörkt för dig, natten skulle lysa såsom dagen: ja, mörkret skulle vara såsom ljuset.
13 For you have possessed my reins: you have covered me in my mother's womb.
Ty du har skapat mina njurar, du sammanvävde mig i min moders liv.
14 I will praise you; for I am fearfully and wonderfully made: marvellous are your works; and that my soul knows right well.
Jag tackar dig för att jag är danad så övermåttan underbart; ja, underbara äro dina verk, min själ vet det väl.
15 My substance was not hid from you, when I was made in secret, and curiously wrought in the low parts of the earth.
Benen i min kropp voro icke förborgade för dig, när jag bereddes i det fördolda, när jag bildades i jordens djup.
16 your eyes did see my substance, yet being imperfect; and in your book all my members were written, which in continuance were fashioned, when as yet there was none of them.
Dina ögon sågo mig, när jag ännu knappast var formad; alla mina dagar blevo uppskrivna i din bok, de voro bestämda, förrän någon av dem hade kommit.
17 How precious also are your thoughts unto me, O God! how great is the sum of them!
Huru outgrundliga äro icke för mig dina tankar, o Gud, huru stor är icke deras mångfald!
18 If I should count them, they are more in number than the sand: when I awake, I am still with you.
Skulle jag räkna dem, så vore de flera än sanden; när jag uppvaknade, vore jag ännu hos dig.
19 Surely you will slay the wicked, O God: depart from me therefore, all of you bloody men.
Gud, o att du ville dräpa de ogudaktiga! Ja, måtte de blodgiriga vika bort ifrån mig,
20 For they speak against you wickedly, and your enemies take your name in vain.
de som tala om dig med ränker i sinnet, de som hava bragt dina städer i fördärv!
21 Do not I hate them, O LORD, that hate you? and am not I grieved with those that rise up against you?
Skulle jag icke hata dem som hata dig, HERRE? Skulle jag icke känna leda vid dem som stå dig emot?
22 I hate them with perfect hatred: I count them mine enemies.
Jag hatar dem med starkaste hat; ja, mina fiender hava de blivit.
23 Search me, O God, and know my heart: try me, and know my thoughts:
Utrannsaka mig, Gud, och känn mitt hjärta; pröva mig och känn mina tankar,
24 And see if there be any wicked way in me, and lead me in the way everlasting.
och se till, om jag är stadd på en olycksväg, och led mig på den eviga vägen.