Job 17
1 My breath is corrupt, my days are extinct, the graves are ready for me.
Min livskraft är förstörd, mina dagar slockna ut, bland gravar får jag min lott.
2 Are there not mockers with me? and does not mine eye continue in their provocation?
Ja, i sanning är jag omgiven av gäckeri, och avoghet får mitt öga ständigt skåda hos dessa!
3 Lay down now, put me in a guarantor with you; who is he that will shake hands with me?
Så ställ nu säkerhet och borgen för mig hos dig själv; vilken annan vill giva mig sitt handslag?
4 For you have hid their heart from understanding: therefore shall you not exalt them.
Dessas hjärtan har du ju tillslutit för förstånd, därför skall du icke låta dem triumfera.
5 He that speaks flattery to his friends, even the eyes of his children shall fail.
Den som förråder sina vänner till plundring, på hans barn skola ögonen försmäkta.
6 He has made me also a byword of the people; and in old times I was as a timbrel.
Jag är satt till ett ordspråk bland folken; en man som man spottar i ansiktet är jag.
7 Mine eye also is dim by reason of sorrow, and all my members are as a shadow.
Därför är mitt öga skumt av grämelse, och mina lemmar äro såsom en skugga allasammans.
8 Upright men shall be astonished at this, and the innocent shall stir up himself against the hypocrite.
De redliga häpna över sådant, och den oskyldige uppröres av harm mot den gudlöse.
9 The righteous also shall hold on his way, and he that has clean hands shall be stronger and stronger.
Men den rättfärdige håller fast vid sin väg, och den som har rena händer bemannar sig dess mer.
10 But as for you all, do all of you return, and come now: for I cannot find one wise man among you.
Ja, gärna mån I alla ansätta mig på nytt, jag lär ändå bland eder ej finna någon vis.
11 My days are past, my purposes are broken off, even the thoughts of my heart.
Mina dagar äro förlidna, sönderslitna äro mina planer, vad som var mitt hjärtas begär.
12 They change the night into day: the light is short because of darkness.
Men natten vill man göra till dag, ljuset skulle vara nära, nu då mörker bryter in.
Nej, huru jag än bidar, bliver dödsriket min boning, i mörkret skall jag bädda mitt läger; (Sheol h7585)
14 I have said to corruption, You are my father: to the worm, You are my mother, and my sister.
till graven måste jag säga: "Du är min fader", till förruttnelsens maskar: "Min moder", "Min syster".
15 And where is now my hope? as for my hope, who shall see it?
Vad bliver då av mitt hopp, ja, mitt hopp, vem får skåda det?
