Romans 8

1 There is therefore now no condemnation to them which are in Christ Jesus, who walk not after the flesh, but after the Spirit.

Så är nu intet fördömeligit i dem som äro i Christo Jesu, de icke vandra efter köttet, utan efter Andan.

2 For the law of the Spirit of life in Christ Jesus hath made me free from the law of sin and death.

Ty Andans lag, som lif gifver i Christo Jesu, hafver gjort mig fri ifrå syndenes och dödsens lag.

3 For what the law could not do, in that it was weak through the flesh, God sending his own Son in the likeness of sinful flesh, and for sin, condemned sin in the flesh:

Ty det som lagen icke kunde åstadkomma, i det hon vardt försvagad af köttet, det gjorde Gud, sändandes sin Son i syndelig kötts liknelse, och fördömde syndena i köttet genom synd;

4 That the righteousness of the law might be fulfilled in us, who walk not after the flesh, but after the Spirit.

På det den rättfärdighet, som lagen äskar, skulle varda fullbordad i oss, som icke vandrom efter köttet, utan efter Andan.

5 For they that are after the flesh do mind the things of the flesh; but they that are after the Spirit the things of the Spirit.

Ty de som köttslige äro, de äro köttsliga sinnade; men de som andelige äro, de äro andeliga sinnade.

6 For to be carnally minded is death; but to be spiritually minded is life and peace.

Ty köttsens sinne är döden; men Andans sinne är lif och frid.

7 Because the carnal mind is enmity against God: for it is not subject to the law of God, neither indeed can be.

Ty köttsligit sinne är en fiendskap emot Gud; efter det är icke Guds lag underdånigt; icke kan det heller.

8 So then they that are in the flesh cannot please God.

Men de, som äro köttslige, kunna icke vara Gudi täcke.

9 But ye are not in the flesh, but in the Spirit, if so be that the Spirit of God dwell in you. Now if any man have not the Spirit of Christ, he is none of his.

Men I ären icke köttslige, utan andelige, om Guds Ande annars bor i eder; ty hvilken icke hafver Christi Anda, han hörer icke honom till.

10 And if Christ be in you, the body is dead because of sin; but the Spirit is life because of righteousness.

Men om Christus är i eder, så är väl lekamenen död, för syndenes skull; men Anden är lifvet, för rättfärdighetenes skull.

11 But if the Spirit of him that raised up Jesus from the dead dwell in you, he that raised up Christ from the dead shall also quicken your mortal bodies by his Spirit that dwelleth in you.

Om nu hans Ande, som Jesum uppväckte ifrå de döda, bor i eder, så skall ock den, som Christum uppväckte ifrå de döda, göra edor dödeliga lekamen lefvande, för sin Andas skull, som i eder bor.

12 Therefore, brethren, we are debtors, not to the flesh, to live after the flesh.

Så äre vi nu, käre bröder, skyldige, icke köttena, att vi skole lefva efter köttet;

13 For if ye live after the flesh, ye shall die: but if ye through the Spirit do mortify the deeds of the body, ye shall live.

Ty om I lefven efter köttet, så skolen I dö; men om I döden köttsens gerningar med Andanom, så skolen I lefva.

14 For as many as are led by the Spirit of God, they are the sons of God.

Ty alle de som drifvas af Guds Anda, de äro Guds barn.

15 For ye have not received the spirit of bondage again to fear; but ye have received the Spirit of adoption, whereby we cry, Abba, Father.

Ty I hafven icke fått träldomsens anda, åter till räddhåga; utan I hafven fått utkorada barns Anda, i hvilkom vi rope: Abba, käre Fader.

16 The Spirit himself beareth witness with our spirit, that we are the children of God:

Den samme Anden vittnar med vår Anda, att vi äre Guds barn.

17 And if children, then heirs; heirs of God, and joint-heirs with Christ; if so be that we suffer with him, that we may be also glorified together.

Äre vi nu barn, så äre vi ock arfvingar; nämliga Guds arfvingar, och Christi medarfvingar; om vi annars lidom med honom, att vi ock med honom komma mågom till härligheten.

18 For I reckon that the sufferings of this present time are not worthy to be compared with the glory which shall be revealed in us.

Ty jag håller det så före, att denna tidsens vedermöda är icke lika emot den härlighet, som på oss uppenbaras skall.

19 For the earnest expectation of the creation waiteth for the manifestation of the sons of God.

Ty kreaturens högeliga åstundan väntar efter, att Guds barn skola uppenbaras;

20 For the creation was made subject to vanity, not willingly, but by reason of him who hath subjected the same in hope,

Efter kreaturen äro vanskelighetene underkastade emot sin vilja; men för hans skull, som dem underkastat hafver, på en förhoppning.

21 That the creation itself shall also be delivered from the bondage of corruption into the glorious liberty of the children of God.

Ty kreaturen skola ock varda fri af förgängelighetenes träldom, till Guds barnas härliga frihet.

22 For we know that the whole creation groaneth and travaileth in pain together until now.

Ty vi vete, att hvart och ett kreatur suckar och ängslas med oss, allt härtill.

23 And not only they, but ourselves also, which have the firstfruits of the Spirit, even we ourselves groan within ourselves, waiting for the adoption, to wit, the redemption of our body.

Och icke de allenast; utan ock vi sjelfve, som hafvom Andans förstling, suckom ock vid oss sjelfva efter barnaskapet, och väntom vår kropps förlossning.

24 For we are saved by hope: but hope that is seen is not hope: for what a man seeth, why doth he yet hope for?

Ty vi äre väl salige vordne, dock i hoppet; men hoppet, om det synes, är det icke hopp; ty huru kan man hoppas det man ser?

25 But if we hope for that we see not, then do we with patience wait for it.

Om vi nu hoppes det vi icke sem, så vänte vi det med tålamod.

26 Likewise the Spirit also helpeth our infirmities: for we know not what we should pray for as we ought: but the Spirit himself maketh intercession for us with groanings which cannot be uttered.

Sammaledes hjelper ock Anden våra skröplighet; ty vi vete icke hvad vi skolom bedja, såsom det bör sig; utan sjelfver Anden manar godt för oss, med osägeliga suckan.

27 And he that searcheth the hearts knoweth what is the mind of the Spirit, because he maketh intercession for the saints according to the will of God.

Men han, som skådar hjertan, han vet hvad Andans sinne är; ty han manar för helgonen, efter Guds behag.

28 And we know that all things work together for good to them that love God, to them who are the called according to his purpose.

Men vi vete att dem, som hafva Gud kär, tjena all ting till det bästa, de som efter uppsåtet äro kallade.

29 For whom he did foreknow, he also did predestinate to be conformed to the image of his Son, that he might be the firstborn among many brethren.

Ty hvilka han hafver föresett, dem hafver han ock beskärt, att de skulle vara hans Sons beläte like; på det han skall vara den förstfödde ibland många bröder.

30 Moreover whom he did predestinate, them he also called: and whom he called, them he also justified: and whom he justified, them he also glorified.

Men dem som han hafver beskärt, dem hafver han ock kallat; och dem han hafver kallat, dem hafver han ock gjort rättfärdiga; men dem som han hafver gjort rättfärdiga, dem hafver han ock gjort härliga.

31 What shall we then say to these things? If God be for us, who can be against us?

Hvad vilje vi nu säga härtill? Är Gud för oss, ho kan vara emot oss?

32 He that spared not his own Son, but delivered him up for us all, how shall he not with him also freely give us all things?

Hvilken ock icke hafver skonat sin egen Son, utan gifvit honom ut för oss alla; huru skulle han icke ock gifva oss all ting med honom?

33 Who shall lay any thing to the charge of God’s elect? It is God that justifieth.

Hvilken vill åklaga dem som Gud hafver utkorat? Gud är den som rättfärdigar.

34 Who is he that condemneth? It is Christ that died, yea rather, that is risen again, who is even at the right hand of God, who also maketh intercession for us.

Hvilken är den som vill fördöma? Christus är den som lidit hafver döden; ja, han är ock den som uppväckt är; den ock sitter på Guds högra hand, och manar godt för oss.

35 Who shall separate us from the love of Christ? shall tribulation, or distress, or persecution, or famine, or nakedness, or peril, or sword?

Ho kan skilja oss ifrå Christi kärlek? Bedröfvelse, eller ångest, eller förföljelse, eller hunger, eller nakenhet, eller farlighet, eller svärd?

36 As it is written, For thy sake we are killed all the day long; we are accounted as sheep for the slaughter.

Såsom skrifvet är: För dina skull vardom vi dödade hela dagen; vi vardom hållne såsom slagtofår.

37 Nay, in all these things we are more than conquerors through him that loved us.

Men i allt detta öfvervinne vi, genom honom som oss älskat hafver.

38 For I am persuaded, that neither death, nor life, nor angels, nor principalities, nor powers, nor things present, nor things to come,

Ty jag är viss derpå, att hvarken död, eller lif, eller Änglar, eller Förstadöme, eller väldigheter, eller de ting som nu äro, eller de ting som tillkomma skola;

39 Nor height, nor depth, nor any other creature, shall be able to separate us from the love of God, which is in Christ Jesus our Lord.

Eller höghet, eller djuphet, eller något annat kreatur, skall skilja oss ifrå Guds kärlek, som är i Christo Jesu, vårom Herra.