Psalms 77
1 I cried unto God with my voice, even unto God with my voice; and he gave ear unto me.
En Psalm Assaphs, för Jeduthun, till att föresjunga. Jag ropar med mine röst till Gud; till Gud ropar jag, och han hörer mig.
2 In the day of my trouble I sought the Lord: my sore ran in the night, and ceased not: my soul refused to be comforted.
Uti mine nöds tid söker jag Herran; min hand är om nattena uträckt, och håller intet upp; ty min själ vill sig icke trösta låta.
3 I remembered God, and was troubled: I complained, and my spirit was overwhelmed. (Selah)
När jag bedröfvad är, så tänker jag uppå Gud; när mitt hjerta i ångest är, så talar jag. (Sela)
4 Thou holdest mine eyes waking: I am so troubled that I cannot speak.
Min ögon håller du, att de vaka. Jag är så vanmägtig, att jag icke tala kan.
5 I have considered the days of old, the years of ancient times.
Jag tänker uppå den gamla tiden, på de förra år.
6 I call to remembrance my song in the night: I commune with mine own heart: and my spirit made diligent search.
Jag tänker om nattena på mitt strängaspel, och talar med mino hjerta; min ande ransakar.
7 Will the Lord cast off for ever? and will he be favourable no more?
Månn då Herren förkasta evinnerliga; och ingen nåd mer bevisa?
8 Is his mercy clean gone for ever? doth his promise fail for evermore?
Är det så alldeles ute med hans godhet; och hafver tillsägelsen en ända?
9 Hath God forgotten to be gracious? hath he in anger shut up his tender mercies? (Selah)
Hafver då Gud förgätit att vara nådelig; och tillyckt sina barmhertighet för vredes skull? (Sela)
10 And I said, This is my infirmity: but I will remember the years of the right hand of the most High.
Men dock sade jag: Dermed qväl jag mig sjelf; den Högstas högra hand kan all ting förvandla.
11 I will remember the works of Yah: surely I will remember thy wonders of old.
Derföre tänker jag uppå Herrans gerningar; ja, jag tänker uppå din förra under;
12 I will meditate also of all thy work, and talk of thy doings.
Och talar om all din verk, och säger om din anslag:
13 Thy way, O God, is in the sanctuary: who is so great a God as our God?
Gud, din väg är helig; hvar är en så mägtig Gud, såsom du, Gud, äst?
14 Thou art the God that doest wonders: thou hast declared thy strength among the people.
Du äst den Gud, som under gör; du hafver bevisat dina magt ibland folken.
15 Thou hast with thine arm redeemed thy people, the sons of Jacob and Joseph. (Selah)
Du hafver förlossat ditt folk väldeliga, Jacobs barn och Josephs. (Sela)
16 The waters saw thee, O God, the waters saw thee; they were afraid: the depths also were troubled.
Vattnen sågo dig, Gud, vattnen sågo dig, och ängslades; och djupen stormade.
17 The clouds poured out water: the skies sent out a sound: thine arrows also went abroad.
De tjocke skyar utgöto vatten; skyarna dundrade, och skotten foro deribland.
18 The voice of thy thunder was in the heaven: the lightnings lightened the world: the earth trembled and shook.
Det dundrade i himmelen, ditt ljungande lyste på jordene; jorden rördes och bäfvade deraf.
19 Thy way is in the sea, and thy path in the great waters, and thy footsteps are not known.
Din väg var i hafvet, och din stig i stort vatten; och man fann dock intet din fotspår.
20 Thou leddest thy people like a flock by the hand of Moses and Aaron.
Du förde ditt folk, såsom en fårahjord, genom Mose och Aaron.
