Psalms 56

1 Be merciful unto me, O God: for man would swallow me up; he fighting daily oppresseth me.

Ett gyldene klenodium Davids, till att föresjunga, om den dumba dufvona ibland de främmanda, då de Philisteer grepo honom i Gath. Gud, var mig nådelig, ty menniskor vilja nedersänka mig; dagliga strida de, och tränga mig.

2 Mine enemies would daily swallow me up: for they be many that fight against me, O thou most High.

Mine fiender nedersänka mig dagliga ty månge strida emot mig högmodeliga.

3 What time I am afraid, I will trust in thee.

När jag fruktar mig, så hoppas jag uppå dig.

4 In God I will praise his word, in God I have put my trust; I will not fear what flesh can do unto me.

Jag vill prisa Guds ord; på Gud vill jag hoppas, och intet frukta mig. Hvad skulle något kött göra mig?

5 Every day they wrest my words: all their thoughts are against me for evil.

Dagliga strida de emot min ord; alle deras tankar äro, att de må göra mig ondt.

6 They gather themselves together, they hide themselves, they mark my steps, when they wait for my soul.

De hålla tillhopa, och vakta, och taga vara uppå mina hälar, huru de mina själ gripa måga.

7 Shall they escape by iniquity? in thine anger cast down the people, O God.

Hvad de ondt göra, det är allaredo tillgifvet ( säga de ). Gud störte sådana menniskor neder utan alla nåde.

8 Thou tellest my wanderings: put thou my tears into thy bottle: are they not in thy book?

Räkna min flykt; fatta mina tårar uti din lägel; utan tvifvel räknar du dem.

9 When I cry unto thee, then shall mine enemies turn back: this I know; for God is for me.

Då måste mina fiender tillbakavända. När jag ropar, förmärker jag, att du min Gud äst.

10 In God will I praise his word: in Yhwh will I praise his word.

Jag vill prisa Guds ord; Herrans ord vill jag prisa.

11 In God have I put my trust: I will not be afraid what man can do unto me.

Uppå Gud hoppas jag, och fruktar mig intet; hvad kunna menniskor göra mig?

12 Thy vows are upon me, O God: I will render praises unto thee.

Jag hafver gjort dig löfte, Gud, att jag dig tacka vill.

13 For thou hast delivered my soul from death: wilt not thou deliver my feet from falling, that I may walk before God in the light of the living?

Ty du hafver frälst mina själ ifrå döden, mina fötter ifrå fall; att jag må vandra för Gudi uti de lefvandes ljuse.