< Matthew 7 >
1 Judge not, that ye be not judged.
Dömer icke, på det I icke skolen varda dömde.
2 For with what judgment ye judge, ye shall be judged: and with what measure ye mete, it shall be measured to you again.
Ty med den dom, som I dömen, skolen I dömde varda; och med det mått, som I mäten, skall eder mätet varda.
3 And why beholdest thou the mote that is in thy brother’s eye, but considerest not the beam that is in thine own eye?
Huru ser du ett grand i dins broders öga, och varder icke varse en bjelka i ditt öga?
4 Or how wilt thou say to thy brother, Let me pull out the mote out of thine eye; and, behold, a beam is in thine own eye?
Eller, huru säger du dinom broder: Håll, jag vill taga ut grandet af ditt öga; och si, en bjelke är i ditt öga?
5 Thou hypocrite, first cast out the beam out of thine own eye; and then shalt thou see clearly to cast out the mote out of thy brother’s eye.
Du skrymtare, kasta först ut bjelkan af ditt öga; sedan se till, huru du kan uttaga grandet af dins broders öga.
6 Give not that which is holy unto the dogs, neither cast ye your pearls before swine, lest they trample them under their feet, and turn again and rend you.
I skolen icke gifva hundomen det heligt är, och edra perlor skolen I icke kasta för svin, att de icke trampa dem med sina fötter, och vända sig om emot eder, och rifva eder.
7 Ask, and it shall be given you; seek, and ye shall find; knock, and it shall be opened unto you:
Beder, och eder skall varda gifvet; söker, och I skolen finna; klapper, och eder skall upplåtas.
8 For every one that asketh receiveth; and he that seeketh findeth; and to him that knocketh it shall be opened.
Ty den som beder, han får; och den som söker, han finner; och honom, som klappar, varder upplåtet.
9 Or what man is there of you, whom if his son ask bread, will he give him a stone?
Eller, hvilken är den menniska ibland eder, att om hans son bedes bröd af honom, som bjuder honom en sten?
10 Or if he ask a fish, will he give him a serpent?
Eller, om han bedes fisk, månn han då räcka honom en orm?
11 If ye then, being evil, know how to give good gifts unto your children, how much more shall your Father which is in heaven give good things to them that ask him?
Är det nu så att I, som onde ären, kunnen likväl gifva edor barn goda gåfvor, huru mycket mer varder edar Fader som är i himmelen, gifvandes dem godt, som bedas af honom?
12 Therefore all things whatsoever ye would that men should do to you, do ye even so to them: for this is the law and the prophets.
Allt det I nu viljen menniskorna skola göra eder, det görer I ock dem; ty detta är lagen och Propheterna.
13 Enter ye in at the strait gate: for wide is the gate, and broad is the way, that leadeth to destruction, and many there be which go in thereat:
Går in igenom den trånga porten; ty den porten är vid, och den vägen är bred, som drager till fördömelse; och de äro månge, som gå på honom.
14 Because strait is the gate, and narrow is the way, which leadeth unto life, and few there be that find it.
Och den porten är trång, och den vägen smal, som drager till lifvet; och få äro de, som finna honom.
15 Beware of false prophets, which come to you in sheep’s clothing, but inwardly they are ravening wolves.
Vakter eder för de falska Propheter, som komma till eder i fårakläder, men invärtes äro de glupande ulfvar.
16 Ye shall know them by their fruits. Do men gather grapes of thorns, or figs of thistles?
Utaf deras frukt skolen I känna dem; icke hemtar man vindrufvor af törne, ej heller fikon af tistel.
17 Even so every good tree bringeth forth good fruit; but a corrupt tree bringeth forth evil fruit.
Så bär hvart och ett godt trä goda frukt, men ett ondt trä bär onda frukt.
18 A good tree cannot bring forth evil fruit, neither can a corrupt tree bring forth good fruit.
Ett godt trä kan icke bära onda frukt; icke kan heller ett ondt trä bära goda frukt.
19 Every tree that bringeth not forth good fruit is hewn down, and cast into the fire.
Hvart och ett trä, som icke bär goda frukt, skall afhuggas, och kastas i elden.
20 Wherefore by their fruits ye shall know them.
Derföre skolen I känna dem på deras frukt.
21 Not every one that saith unto me, Lord, Lord, shall enter into the kingdom of heaven; but he that doeth the will of my Father which is in heaven.
Icke varder hvar och en kommandes in i himmelriket, som säger till mig: Herre, Herre; utan den som gör mins Faders vilja, som är i himmelen.
22 Many will say to me in that day, Lord, Lord, have we not prophesied in thy name? and in thy name have cast out devils? and in thy name done many wonderful works?
På den dagen varda månge sägande till mig: Herre, Herre, hafve vi icke propheterat uti ditt Namn, och i ditt Namn utdrifvit djeflar, och i ditt Namn många kraftiga gerningar gjort?
23 And then will I profess unto them, I never knew you: depart from me, ye that work iniquity.
Då skall jag bekänna dem: Jag kände eder aldrig; går ifrå mig, I ogerningsmän.
24 Therefore whosoever heareth these sayings of mine, and doeth them, I will liken him unto a wise man, which built his house upon a rock:
Derföre, hvar och en som hörer dessa min ord, och gör derefter, honom liknar jag vid en vis man, som sitt hus byggde på ett hälleberg.
25 And the rain descended, and the floods came, and the winds blew, and beat upon that house; and it fell not: for it was founded upon a rock.
Så föll slagregn, och kom flod, och vädret blåste, och stötte på huset, och föll dock icke omkull; ty det var grundadt på hälleberget.
26 And every one that heareth these sayings of mine, and doeth them not, shall be likened unto a foolish man, which built his house upon the sand:
Och hvar och en, som hörer af mig dessa ord, och gör icke derefter, han liknas vid en fåvitsk man, som byggde sitt hus på sanden.
27 And the rain descended, and the floods came, and the winds blew, and beat upon that house; and it fell: and great was the fall of it.
Och föll slagregn, och kom flod, och vädret blåste, och stötte på huset; och det föll omkull, och dess fall var stort.
28 And it came to pass, when Jesus had ended these sayings, the people were astonished at his doctrine:
Och det begaf sig, när Jesus lyktade detta talet, vardt folket förskräckt öfver hans lärdom.
29 For he taught them as one having authority, and not as the scribes.
Ty han predikade väldeliga, och icke som de Skriftlärde.