Matthew 21
1 And when they drew nigh unto Jerusalem, and were come to Bethphage, unto the mount of Olives, then sent Jesus two disciples,
Och när de nalkades Jerusalem, och kommo till Bethphage, vid Oljoberget, sände Jesus två sina Lärjungar;
2 Saying unto them, Go into the village over against you, and straightway ye shall find a donkey tied, and a colt with her: loose them, and bring them unto me.
Och sade till dem: Går i byn, som ligger för eder; och straxt varden I finnande ena åsninno bundna, och fålan när henne; löser dem, och leder till mig.
3 And if any man say ought unto you, ye shall say, The Lord hath need of them; and straightway he will send them.
Och om någor talar eder till, så säger: Herren behöfver dem; och straxt släpper han dem.
4 All this was done, that it might be fulfilled which was spoken by the prophet, saying,
Detta är allt skedt, att det skulle fullkomnas, som sagdt är genom Propheten, som sade:
5 Tell ye the daughter of Zion, Behold, thy King cometh unto thee, meek, and sitting upon a donkey, and a colt the foal of a donkey.
Säger till dottrena Zion: Si, din Konung kommer till dig, saktmodig, ridandes på ene åsninno, och på en arbetes åsninnos fåla.
6 And the disciples went, and did as Jesus commanded them,
Lärjungarna gingo bort, och gjorde som Jesus hade dem befallt;
7 And brought the donkey, and the colt, and put on them their clothes, and they set him thereon.
Och ledde till honom åsninnona och fålan; och lade sin kläder på dem, och satte honom deruppå.
8 And a very great multitude spread their garments in the way; others cut down branches from the trees, and strawed them in the way.
Mycket folk bredde sin kläder på vägen; de andre skåro qvistar af trän, och strödde på vägen.
9 And the multitudes that went before, and that followed, cried, saying, Hosanna to the Son of David: Blessed is he that cometh in the name of the Lord; Hosanna in the highest.
Men folket, som föregick, och de som efterföljde, ropade och sade: Hosianna, Davids Sone; välsignad vare han, som kommer i Herrans Namn; Hosianna i höjdene.
10 And when he was come into Jerusalem, all the city was moved, saying, Who is this?
Och när han kom in i Jerusalem, upprörde sig hela staden, och sade: Ho är denne?
11 And the multitude said, This is Jesus the prophet of Nazareth of Galilee.
Då sade folket: Denne är Jesus, den Propheten af Nazareth i Galileen.
12 And Jesus went into the temple of God, and cast out all them that sold and bought in the temple, and overthrew the tables of the moneychangers, and the seats of them that sold doves,
Och gick Jesus in i Guds tempel, och dref ut alla de der köpte och sålde i templet, och omstötte vexlareborden, och dufvomånglarenas säte;
13 And said unto them, It is written, My house shall be called the house of prayer; but ye have made it a den of thieves.
Och sade till dem: Det är skrifvet: Mitt hus skall kallas ett bönehus; men I hafven gjort ena röfvarekulo deraf.
14 And the blind and the lame came to him in the temple; and he healed them.
Och till honom kommo blinde och halte i templet; och han gjorde dem helbregda.
15 And when the chief priests and scribes saw the wonderful things that he did, and the children crying in the temple, and saying, Hosanna to the Son of David; they were sore displeased,
När de öfverste Presterna och de Skriftlärde sågo de under, som han gjorde, och barnen, som ropade i templet, sägande: Hosianna, Davids Sone, blefvo de misslynte;
16 And said unto him, Hearest thou what these say? And Jesus saith unto them, Yea; have ye never read, Out of the mouth of babes and sucklings thou hast perfected praise?
Och sade till honom: Hörer du hvad desse säga? Då sade Jesus till dem: Hvi icke? Hafven I aldrig läsit: Af barnas och spenabarnas mun hafver du fullkomnat lofvet?
17 And he left them, and went out of the city into Bethany; and he lodged there.
Då öfvergaf han dem, och gick utu staden till Bethanien, och blef der.
18 Now in the morning as he returned into the city, he hungered.
Om morgonen, när han gick in i staden igen, hungrade honom.
19 And when he saw a fig tree in the way, he came to it, and found nothing thereon, but leaves only, and said unto it, Let no fruit grow on thee henceforward for ever. And presently the fig tree withered away. (aiōn g165)
Och han fick se ett fikonaträ vid vägen, och gick dertill, och fann intet deruppå, utan allenast löf; och sade till det: Växe aldrig härefter frukt på dig. Och fikonaträt blef straxt torrt. (aiōn g165)
20 And when the disciples saw it, they marvelled, saying, How soon is the fig tree withered away!
Och när Lärjungarna sågo det, förundrade de sig, och sade: Huru är det fikonaträt så snart torkadt?
21 Jesus answered and said unto them, Verily I say unto you, If ye have faith, and doubt not, ye shall not only do this which is done to the fig tree, but also if ye shall say unto this mountain, Be thou removed, and be thou cast into the sea; it shall be done.
Då svarade Jesus, och sade till dem: Sannerliga säger jag eder: Om I hafven trona, och tviflen intet, så varden I icke allenast görande sådant, som med fikonaträt skedde; utan jemväl, om I sägen till detta berget: Häf dig upp, och kasta dig i hafvet, då skall det ske;
22 And all things, whatsoever ye shall ask in prayer, believing, ye shall receive.
Och allt det I bedjen i bönene, troendes, det skolen I få.
23 And when he was come into the temple, the chief priests and the elders of the people came unto him as he was teaching, and said, By what authority doest thou these things? and who gave thee this authority?
Och när han kom i templet, gingo de öfverste Presterna och de äldste i folket till honom, der han lärde, och sade: Af hvad magt gör du detta? Och hvilken hafver gifvit dig denna magten?
24 And Jesus answered and said unto them, I also will ask you one thing, which if ye tell me, I in like wise will tell you by what authority I do these things.
Då svarade Jesus, och sade till dem: Jag vill ock spörja eder ett ord; om I sägen mig det, vill jag ock säga eder, af hvad magt jag detta gör:
25 The baptism of John, whence was it? from heaven, or of men? And they reasoned with themselves, saying, If we shall say, From heaven; he will say unto us, Why did ye not then believe him?
Hvadan var Johannis döpelse? Af himmelen eller af menniskom? Då tänkte de vid sig sjelfva, och sade: Sägom vi, af himmelen; då säger han till oss: Hvi trodden I då honom icke?
26 But if we shall say, Of men; we fear the people; for all hold John as a prophet.
Sägom vi ock, af menniskom; så rädes vi folket; ty alle höllo Johannes för en Prophet.
27 And they answered Jesus, and said, We cannot tell. And he said unto them, Neither tell I you by what authority I do these things.
Då svarade de Jesu, och sade: Vi vete det icke. Sade han till dem: Icke heller säger jag eder, af hvad magt jag detta gör.
28 But what think ye? A certain man had two sons; and he came to the first, and said, Son, go work to day in my vineyard.
Men hvad synes eder? En man hade två söner, och gick till den första, och sade: Son, gack, och arbeta i dag i min vingård.
29 He answered and said, I will not: but afterward he repented, and went.
Han svarade, och sade: Jag vill icke. Sedan ångrade honom det, och gick åstad.
30 And he came to the second, and said likewise. And he answered and said, I go, sir: and went not.
Och gick han till den andra, och sade sammalunda. Då svarade han, och sade: Ja, herre; och gick intet.
31 Whether of them twain did the will of his father? They say unto him, The first. Jesus saith unto them, Verily I say unto you, That the publicans and the harlots go into the kingdom of God before you.
Hvilken af de två gjorde det fadren ville? De sade till honom: Den förste. Sade Jesus till dem: Sannerliga säger jag eder, att Publicaner och skökor skola gå i himmelriket förr än I.
32 For John came unto you in the way of righteousness, and ye believed him not: but the publicans and the harlots believed him: and ye, when ye had seen it, repented not afterward, that ye might believe him.
Johannes kom till eder, och lärde eder rätta vägen, och I trodden honom intet; men Publicaner och skökor trodde honom; och ändock I det sågen, hafven I dock sedan ingen bättring gjort, att I måtten trott honom.
33 Hear another parable: There was a certain householder, which planted a vineyard, and hedged it round about, and digged a winepress in it, and built a tower, and let it out to husbandmen, and went into a far country:
Hörer en annor liknelse: Det var en husbonde, som planterade en vingård, och gärde der gård omkring, och grof en press derinne, och byggde ett torn, och utlejde honom vingårdsmännom, och for utländes.
34 And when the time of the fruit drew near, he sent his servants to the husbandmen, that they might receive the fruits of it.
När nu fruktenes tid kom, sände han sina tjenare till vingårdsmännerna, att de skulle uppbära hans frukt.
35 And the husbandmen took his servants, and beat one, and killed another, and stoned another.
Då togo vingårdsmännerna fatt på hans tjenare; den ena hudflängde de, den andra slogo de ihjäl, den tredje stenade de.
36 Again, he sent other servants more than the first: and they did unto them likewise.
Åter sände han andra tjenare, flera än de första; och de gjorde dem sammaledes.
37 But last of all he sent unto them his son, saying, They will reverence my son.
På det sista sände han sin son till dem, och sade: De hafva ju ena försyn för min son.
38 But when the husbandmen saw the son, they said among themselves, This is the heir; come, let us kill him, and let us seize on his inheritance.
Men när vingårdsmännerna sågo sonen, sade de emellan sig: Denne är arfvingen; kommer, låter oss slå honom ihjäl, och så få vi hans arfvedel.
39 And they caught him, and cast him out of the vineyard, and slew him.
Och de togo fatt på honom, drefvo honom ut af vingården, och slogo honom ihjäl.
40 When the lord therefore of the vineyard cometh, what will he do unto those husbandmen?
När nu vingårdsherren kommer, hvad skall han göra åt de vingårdsmännerna?
41 They say unto him, He will miserably destroy those wicked men, and will let out his vineyard unto other husbandmen, which shall render him the fruits in their seasons.
Sade de till honom: De onda skall han illa förgöra, och leja sin vingård androm vingårdsmännom, de som gifva honom fruktena i rättom tid.
42 Jesus saith unto them, Did ye never read in the scriptures, The stone which the builders rejected, the same is become the head of the corner: this is the Lord’s doing, and it is marvellous in our eyes?
Då sade Jesus till dem: Hafven I aldrig läsit i Skriftene? Den stenen, som byggningsmännerna bortkastade, han är blifven en hörnsten; af Herranom är detta skedt, och är underligit för vår ögon.
43 Therefore say I unto you, The kingdom of God shall be taken from you, and given to a nation bringing forth the fruits thereof.
Derföre säger jag eder, att Guds rike skall tagas från eder, och varda gifvet Hedningomen, som göra dess frukt.
44 And whosoever shall fall on this stone shall be broken: but on whomsoever it shall fall, it will grind him to powder.
Och hvilken som faller på denna stenen, han varder krossad; men uppå hvilken han faller, den slår han sönder i stycker.
45 And when the chief priests and Pharisees had heard his parables, they perceived that he spake of them.
Och när de öfverste Presterna och Phariseerna hörde hans liknelser, förnummo de, att han talade om dem.
46 But when they sought to lay hands on him, they feared the multitude, because they took him for a prophet.
Och de ville hafva tagit fatt på honom; men de räddes för folket, ty de höllo honom för en Prophet.
