Matthew 17
1 And after six days Jesus taketh Peter, James, and John his brother, and bringeth them up into an high mountain apart,
Och sex dagar derefter tog Jesus Petrum, och Jacobum, och Johannem, hans broder, till sig; och hade dem afsides upp på ett högt berg.
2 And was transfigured before them: and his face did shine as the sun, and his raiment was white as the light.
Och vardt förklarad för dem; och hans ansigte sken som solen, och hans kläder voro hvit som ett ljus.
3 And, behold, there appeared unto them Moses and Elijah talking with him.
Och si, dem syntes Mose, och Elias, talande med honom.
4 Then answered Peter, and said unto Jesus, Lord, it is good for us to be here: if thou wilt, let us make here three tabernacles; one for thee, and one for Moses, and one for Elijah.
Då svarade Petrus, och sade till Jesum: Herre, här är oss godt vara; vill du, så vilje vi här göra tre hyddor; dig ena, och Mosi ena, och Elie ena.
5 While he yet spake, behold, a bright cloud overshadowed them: and behold a voice out of the cloud, which said, This is my beloved Son, in whom I am well pleased; hear ye him.
Vid han ännu talade, si, en ljus sky omskyggde dem; och si, en röst utur skyn sade: Denne är min käre Son, i hvilkom jag hafver ett godt behag; honom hörer.
6 And when the disciples heard it, they fell on their face, and were sore afraid.
Och när Lärjungarna det hörde, föllo de på sitt ansigte, och vordo svårliga förfärade.
7 And Jesus came and touched them, and said, Arise, and be not afraid.
Men Jesus gick till, och tog på dem, och sade: Står upp, och rädens icke.
8 And when they had lifted up their eyes, they saw no man, save Jesus only.
Men då de upplyfte sin ögon, sågo de ingen, utan Jesum allena.
9 And as they came down from the mountain, Jesus charged them, saying, Tell the vision to no man, until the Son of man be risen again from the dead.
Och när de gingo ned af berget, böd Jesus dem, och sade: Säger för ingen denna synena, tilldess menniskones Son är uppstånden ifrå de döda.
10 And his disciples asked him, saying, Why then say the scribes that Elijah must first come?
Och frågade honom hans Lärjungar, och sade: Hvi säga då de Skriftlärda, att Elias måste komma tillförene?
11 And Jesus answered and said unto them, Elijah truly shall first come, and restore all things.
Jesus svarade, och sade till dem: Elias skall ju komma först, och skicka all ting i lag igen.
12 But I say unto you, That Elijah is come already, and they knew him not, but have done unto him whatsoever they listed. Likewise shall also the Son of man suffer of them.
Men jag säger eder: Elias är allaredo kommen, och de kände honom intet; utan gjorde honom hvad de ville. Sammalunda skall ock menniskones Son lida af dem.
13 Then the disciples understood that he spake unto them of John the Baptist.
Då förstodo Lärjungarna, att han sade dem om Johanne Döparen.
14 And when they were come to the multitude, there came to him a certain man, kneeling down to him, and saying,
Och när de kommo till folket, steg en man fram, böjde för honom sin knä;
15 Lord, have mercy on my son: for he is lunatick, and sore vexed: for ofttimes he falleth into the fire, and oft into the water.
Och sade: Herre, förbarma dig öfver min son, ty han är månaderasande, och lider stor jämmer; ty han faller ofta i elden, och ofta i vattnet;
16 And I brought him to thy disciples, and they could not cure him.
Och jag hade honom fram för dina Lärjungar, och de kunde intet hjelpa honom.
17 Then Jesus answered and said, O faithless and perverse generation, how long shall I be with you? how long shall I suffer you? bring him hither to me.
Då svarade Jesus, och sade: O du otrogna och genvördiga slägte, huru länge skall jag vara med eder? Huru länge skall jag lida eder? Hafver honom hit.
18 And Jesus rebuked the devil; and he departed out of him: and the child was cured from that very hour.
Och Jesus hotade honom, och djefvulen gick ut af honom; och drängen vardt helbregda i samma stund.
19 Then came the disciples to Jesus apart, and said, Why could not we cast him out?
Då gingo Lärjungarna till Jesum afsides, och sade: Hvi kunde icke vi drifva honom ut?
20 And Jesus said unto them, Because of your unbelief: for verily I say unto you, If ye have faith as a grain of mustard seed, ye shall say unto this mountain, Remove hence to yonder place; and it shall remove; and nothing shall be impossible unto you.
Jesus sade till dem: För edra otros skull. Sannerliga säger jag eder: Om I hafven trona som ett senapskorn, då mågen I säga till detta berget: Gack hädan dit bort, och det skall gå; och eder varder intet omöjeligit.
21 Howbeit this kind goeth not out but by prayer and fasting.
Men detta slaget går icke ut, utan med bön och fasto.
22 And while they abode in Galilee, Jesus said unto them, The Son of man shall be betrayed into the hands of men:
Men då de vistades i Galileen, sade Jesus till dem: Det skall ske, att menniskones Son varder öfverantvardad i menniskors händer;
23 And they shall kill him, and the third day he shall be raised again. And they were exceeding sorry.
Och de skola dräpa honom, och tredje dagen skall han stå upp igen. Och de vordo storliga bedröfvade.
24 And when they were come to Capernaum, they that received tribute money came to Peter, and said, Doth not your master pay tribute?
Och när de kommo till Capernaum, gingo de, som skattpenningen plägade uppbära, till Petrum, och sade: Plägar icke edar mästare gifva skattpenning?
25 He saith, Yes. And when he was come into the house, Jesus prevented him, saying, What thinkest thou, Simon? of whom do the kings of the earth take custom or tribute? of their own children, or of strangers?
Då sade han: Ja; och som han kom i huset, förekom honom Jesus, och sade: Hvad synes dig, Simon? Af hvem taga jorderikes Konungar tull eller skatt? Af sin barn, eller af de främmande?
26 Peter saith unto him, Of strangers. Jesus saith unto him, Then are the children free.
Sade Petrus till honom: Af de främmande. Då sade Jesus till honom: Så äro ju barnen fri.
27 Notwithstanding, lest we should offend them, go thou to the sea, and cast an hook, and take up the fish that first cometh up; and when thou hast opened his mouth, thou shalt find a piece of money: that take, and give unto them for me and thee.
Men på det vi icke skole förarga dem, så gack till hafvet, och kasta ut kroken; och den första fisk du får, tag. Och när du låter upp hans mun, varder du finnandes en penning; den tag, och få honom ut, för mig och dig.
